tisdag, augusti 30, 2005

Fråga din tandläkare

Reklamen för olika sorters tuggummin och tandkräm knäcker mig. Slutklämmen i nästan alla är "Fråga din tandläkare". Jag försöker föreställa mig min tandläkares min om jag på fullt allvar börjar prata tuggummi med honom.

Skulle inte tro det, va?

fredag, augusti 19, 2005

Schäfersången

Konstiga gig har man haft i sina dagar, men det här är nog i konstigaste laget på något vis. Strängt taget var det inte ens ett gig.

Min älskling har tydligen låtit undslippa sig till sina arbetskamrater att jag sjunger. Häromdagen kom en av hans medarbetare in till honom med en text som hyllar schäfrar i handen och frågade om han kunde be sin fru att sjunga in denna visa. (Själv kunde hon inte då hon hade halsproblem.) Texten skall sjungas till melodin av Evert Taubes "Till min flicka". Smal sak för en så rutinerad typ som jag, tänkte vi. Igår skulle vi spela in. Upptäckte att inte en enda av alla de olika inspelningsapparater vi har hemma dög. Jag tänkte med saknad på den tid (tonåren) då jag ofta spelade in band med prat och sådant till olika kompisar. Så enkelt det var...de apparater jag använde då och lite senare har några år på nacken och bruset som togs upp på bandet överröstade de toner som skulle in. Till slut lånade vi en bandspelare på älsklingens jobb. Jag stängde dörren om mig och sjöng om schäfrar. Så nu har jag spelat in en a cappella-version av en sång om schäfrar. Det låter konstigare och konstigare för varje gång jag säger det.

Jag undrar så vad inspelningen skall användas till.

måndag, augusti 15, 2005

Dålig dag

Blir så trött på dåliga dagar. De får mig att må så...dåligt. Känner mig som värsta supernollan och losern. Bara för att jag träffade en gammal vän som hade fint hus och har ett jobb som verkar trevligt, ett riktigt jobb på heltid. Jag vill inte ens ha något hus. Det slår mig nu att det inte är själva huset som är grejen utan att de hade det fint inrett och blommor i badrummet och inte hade kartonger som står kvar i vardagsrummet och bord och möbler som står tätt, tätt, tätt överallt - som vi har det hemma. Jag är inte alls bra på att få det fint och trivsamt runtomkring mig. Vill naturligtvis ha det men har inte förmågan.

Sedan gick vi på bra konsert, the Real Group och en australisk grupp som jag har glömt namnet på men som var superbra. Tönnes dansade och sjöng med lite och det gjorde mig lycklig. Men eftersom det var en dålig dag så blev jag inte inspirerad av sångarna utan nertryckt av insikten om att det är för sent för mig. Jag är 37 år. Det är för sent att börja försöka sjunga på allvar. Duger inte heller tror jag. DEPPIG!

Sammantaget kändes det som att jag inte klarar någonting. Jag klarar inte att få till ett fint hem, jag är en värdelös hushållare, en mamma som nästan jämt är trött och inte hinner med att ge alla barnen de där sagostunderna och målarstunderna och ut-i-skogen-mojset som jag fick när jag var barn.Yrkesmässigt skall vi inte ens tala om. Annat skall vi inte heller tala om. Jobbigt att ha existentiell ångest. Vem är jag?

Suck.

torsdag, augusti 11, 2005

Oidipus och jag

Min äldste son var på många sätt väldigt mycket sin pappas pojke, men han brukade fingra intresserat på mina örhängen och kommentera om han tyckte jag var extra fint klädd. Särskilt gillade han när jag hade min "hemmafru från mellanvästern-klänning", kanske var det så han tyckte att en mamma skulle se ut. Klänningen är slängd sedan några år tillbaka och jag kan inte längre fråga Samuel om vad han tycker om mina kläder. (Det där gjorde väldigt ont igen helt plötsligt.) Andre Sonen tycker att jag sjunger vackrast och är snyggast och snällast och bäst. Än så länge är han mitt mest lojala vapendragare och kavaljer, och kommer ofta och snabb-gosar lite i förbifarten eller säger snälla saker till mig. Tredje Sonen är helt klart sin pappas pojke, men Fjärde Sonen visar sig ha samma inställning till sin mamma som Första och Andra Sonen. Han bevakar mig svartsjukt och om jag får en kram av min älskling så kommer sonen raskt och buffar sig in för att krama mig han också. I våras fick jag inte ens hålla Tredje Sonen i handen, då kom Fjärde Sonen och puffade på honom och sade: "Låt bli mamma. Det är min mamma." Ibland blir jag överväldigad av denna uppvaktning som jag verkligen inte tycker att jag förtjänar, men det är klart att den gör mig glad också. Det gäller att suga i sig all bekräftelse jag kan få nu. Om inte alltför många år är de tonåringar som antagligen inte längre tycker att mamma är snällast och bäst.

Enda Dottern spelar i en liga för sig. Hon och jag har bara varandra, ju. Hon är lojal med mig men är samtidigt väldigt besviken på mig. Jag skilde mig från hennes pappa och det var ett stort svek. Jag jobbar hårt på att återuppbygga hennes förtroende för mig.

onsdag, augusti 10, 2005

Önskelista

1) Att den person som hade plockat ur kartorna med tabletter i den ask med allergimedicin som jag köpte på apoteket igår får digerdöden eller något. Som tur är var de jättesnälla på apoteket och trodde på mig när jag sade att asken var tom när jag kom hem och öppnade den, så jag fick en ny ask.

2) Att jag hinner hem från jobbet i tid för att hinna se Buffy the vampire slayer. De veckor vi inte har barnen sjunker jag ner i sunk-TV-träsket, och jag erkänner att jag har fastnat för Buffy.

3) Ett resårskärp. Ett resårskärp. Ett resårskärp. Jag vill ha. Finns inte att hitta.

fredag, augusti 05, 2005

Trivialiteter

Var och klippte mig idag. Det blev bra! Heder åt frisören. För en stund sedan stod jag och beundrade mig själv i spegeln och såg plötsligt att jag har i princip samma frisyr som jag hade i slutet av 80-talen/början av 90-talet. Intet nytt under solen, alltså. Vet inte om det är beklämmande eller befriande...

Vill hem och lyssna på "From Langley Park to Memphis", min favvisplatta med Prefab Sprout. Paddy McAloon skriver jättekonstiga texter som jag oftast inte förstår men gillar mycket ändå. Vad betyder "God´s a proud thundercloud/ we are cartoon cats/ with a fear that is biblical/under our hats"? Ingen aning. Om jag skall hinna lyssna måste jag skynda mig hem eftersom min älskling tycker att Prefab Sprout är ett kräkmedel, och mina barn anser att så fort mamma vill lyssna på musik så skall man dunka och banka på saker eller spela dataspel med högt ljud på. Jag älskar dem innerligt allihop men känner med Sigrid Undset ("Alltid är det någon unge som skall snytas eller sättas på pottan") och Virgina Woolf ("A room of one´s own"). Eget utrymme och tid är en bristvara, så är det bara.

torsdag, augusti 04, 2005

Sorgen och glädjen de vandra tillsammans

Vad är lycka? För min dotter var det att jag ringde henne idag och berättade att hon, jag och en av bröderna skall gå på Gröna Lund på lördag.

Men det är ju tillfällig lycka. Går det att leva i ett ständigt tillstånd av lycka? Menar vi inte snarare att man är förnöjd om man lever på det sätt som kallas att leva lyckligt? Vet inte. Själv kastas jag mellan de djupaste dalar och de högsta höjder hela tiden. Ofta önskar jag att jag kunde slippa det och få leva - just förnöjd. Men ibland får jag en insikt om att allt har ett pris, och att den största lyckan kommer till i kontrasten mot det svåra.