fredag, mars 31, 2006

Helt sjukt

Barnen är tillbaka hos oss. Deras pappa har varit hemma med sjuka barn hela veckan, först Justus måndag till torsdag och natten till idag blev Sigvard sjuk IGEN. Kräkningar och feber. Det är så man blir som en kommod.

Jag hämtade Sigge hos sin pappa efter jobbet och vi trampade oss hem i snön och blåsten. Han småsuckade lite och var loj men nöjd. Sedan däckade han i soffan på nolltid. Vaknade till och åt några symboliska bitar pizza. Väntar med spänning på om han skall ulka mera eller inte.

Väntar också på vad som händer om Tönnes blir magsjuk - han kan nämligen inte kräkas efter en operation som gjordes när han var i ett årsåldern och hade mycket överskottskräkningar som inte skulle varit bra vare sig när han låg kopplad i hjärt-lungmaskin eller när han låg sövd i respirator. Nu blev det inte så men det är en historia för sig. Faktum kvarstår: han kan inte kräkas. Turligt nog har han hittills inte dragit på sig några stora magsjukor. Jag föreställer mig att det måste vara oerhört obehagligt om man mår jätteilla och vill kräkas men inte kan.

Rätt eller fel

Åkej, jag är knappast den enda som reagerar på att Expressen går ut med bild och namn på den person som misstänks vara den s.k. Hagamannen. Jag vill ändå öppna klykan och säga att jag inte begriper hur det fungerar i huvudet på Expressens chefredaktör. Oavsett att alla överfallen, våldtäkterna och mordförsöket är läskiga (har släkt i Umeå som berättade för några år sedan att man drog sig för att cykla hem ensam i sommarnatten av rädsla för Hagamannen) så finns det några garanterat oskyldiga personer som drabbas oerhört av uthängandet i pressen. Fru och barn till exempel. Han är inte dömd än. Faktiskt.

torsdag, mars 30, 2006

Vive la bagatelle

Mina kollegor brukar köpa smarta kuponghäften till matställen, sådana där som gör att man kan köpa 2 för 1. Av någon anledning hakar jag inte på i tid, först måste jag fundera lite och sedan glömmer jag och så är det kört. Nu råkar det ändå vara så att jag kommer i åtnjutande av deras häften eftersom deras jobb gör att de är borta och flänger eller jobbar hemifrån (i vilket fall befinner de sig inte statiskt på expeditionen som jag gör) och det innebär i slutändan att giltighetstiden för kupongerna börjar ta slut fast det är många kuponger kvar. Då ljuder fältropet "kuponglunch" i korridoren och så överlägger vi lite och så får jag vara med och åka snålskjuts. Tack, tack.

Idag var det utnyttja kupong på Burger King som gällde. Jag gillar inte detta ställes hamburgare och har inte satt min fot där på fem år men snålheten lurade iväg mig. Och jag gjorde en fantastisk upptäckt: Burger Kings pommes frites är helt fenomenala! Inspirerande. Goda. Om jag nu kunde lista ut ett sätt att få ihop Burger Kings pommes frites med Max smälta cheddarost att doppa pommesen i så vore lyckan gjord.

onsdag, mars 29, 2006

Blått hår


Så här glad kan man bli av att klippa håret! Och det där med att det är äldre förfinade damer som har blåtonat hår gäller inte längre, även Sigvard fick en tjusig blå kalufs efter klippningen.

Jag sörjer hans rufsiga långa lockar lite, men inser att det var dags att kapa. Har jag tur blir han hårdrockare eller hippie i tonåren och vill själv ha långt svallande hår. Då kommer jag bli så nöjd och glad.

lördag, mars 25, 2006

Idag

Rätt lugn morgon. Åt havregrynsgröt till frukost. Gott. Tog Oldsmobilen och dumpade älsklingen vid bussgaraget och lämnade honom åt sitt öde (bussar galore) och åkte vidare mot Fagersta för att representera på distriktsårsmöte med Junis Västmanland. Vägen var bar och solen lyste och det var inte mycket trafik. Jobbigt när hastighetsmätaren inte funkar för när vägen är bar och solen lyser och det inte är så mycket trafik så vill jag köra FORT. Satt med flackande blick mellan vägen och varvräknaren då den sistnämnda är den enda hållpunkten för farthållning. Dumt.

Stannade i Sala på vanliga stället och åt korv å mos å bostongurka. Riktigt vägmat! Konstaterade återigen att vägen mellan Sala och Norberg är slingrig. Kom fram och letade parkering. Gick in i Sveasalongen. Jag har aldrig varit i nya Sveasalongen, bara i gamla. Säger något om hur länge sedan det var jag blev exil-västmanlänning. Träffade förvånansvärt många gamla vänner och bekanta och blev till och med lätt tårögd vid några tillfällen.

Sedan årsmöte, som avlöpte ungefär som årsmöten pläga göra. Jag hade sagt OK till att sitta mötesordförande så jag gjorde det, och sedan höll jag lilla förbundsstyrelserepresentantstalet. Gick väl sådär - jag tyckte att ombuden liksom hade fått nog av mig och mitt pratande redan, så jag höll det kort. Efter mötet fikade jag med folk från Protest (iggisföreningen i Fagersta) och hade trevligt. Tänkte med värme och tacksamhet på alla människor jag mött under mina år inom IOGT-NTO-rörelsen. Tänker precis nu på hur glad jag är över just denna folkrörelse, dess ideal och de människor som är verksamma där.

Bilade tillbaka till Uppsala och hann äta födelsedagstårta med Sigvard som fyller fyra år idag. Han var så glad och nöjd och hade inte haft ont i magen på hela dagen. Av sin pappa fick han bland annat ett lila monster som spelar två olika låtar om man trycker på dess fötter. Den ena låten är den gamla Mupplåten som Animal gick igång på: Mana mana. Gissa om Sigvard diggade! Ibland undrar jag om det finns något barn som är gladare än Sigvard. Rent allmänt har han ett mycket soligt sinnelag trots att han kan bli jättetjurig och arg också.

(Kom just på ett till födelsedagsbarn: Grattis, Klara! Eller snarare, Klaras mamma får gratulera ettåringen för jag tror inte att tösen är så försigkommen att hon läser bloggar än.)

Landade till sist i soffan med popcorn och té. Blev stundtals lite irriterad på ljuden från TV:n i det andra rummet, men tänkte att tinnitus-ligan måste få höra ljud någon gång ibland de också trots att de råkar ha ljudkänsliga mig som dämpande faktor. Det var väl bra och ett ypperligt exempel på självbehärskning?

fredag, mars 24, 2006

Alakkajåkkimovi

"Alakkajåkkimovi!" sjunger Sigvard medan han studsar runt på köksgolvet. Lockarna dansar och ansiktet lyser. Sången är lemurernas discohit ur Madagaskar, I like to move it move it. Sigvard är magsjuk och har haft rejält "ont på magen" i två dygn nu. Vid fyratiden i morse vaknade han och låg och jämrade sig och vred sig i sängen bredvid mig, men sedan somnade han om och status sedan frukost är att han är pigg och utan besvär - uppenbarligen, eftersom han dansar och är glad. Håller tummarna för att det ger med sig, han har haft så ont förut att han har gråtit.

Hemma med honom på förmiddagen. Läser om Sjöwall/Wahlöö. Läser man böckerna i svit blir man lite trött på att de är så tydligt tendentiösa i sin samhällskritik, men jag gillar dem ändå.

Tidsanda. Ord som inte används särskilt flitigt idag men som återfinns i ex Mannen på balkongen: slaskskåp, draglådor, ungkarlshotell. Särskilt funderar jag över draglådor. Idag säger vi kökslådor och menar att det är lådor som går att dra ut, per definition. Vi har inte så många lådor i våra kök som är statiska och bara står på golvet eller någon annan stans. Jag kommer då inte på något mer än möjligen brödskrinet. Och vedlår. Vedlårar överflödar det inte direkt av i våra kök. Ungkarlshotell vet jag faktiskt inte ens vad det är. Kan ha ett hum om betydelsen förstås, men vet inte om företeelsen finns kvar.

onsdag, mars 22, 2006

Lyxbekymmer 2



Det här är min fot. Den får inte plats på bussen.

Jag vill påstå att det inte på något sätt är en onormalt stor fot även om jag har rätt stora fötter för att vara kvinna. Nog borde en buss ha golvutrymme nog för att man skall kunna parkera sina 41:or där utan att behöva vinkla dem åt sidan.

tisdag, mars 21, 2006

Lyxbekymmer

Brukar titt som tätt tänka att det är ju tur att man har sina små och större vardagsproblen och bekymmer att grumsa över så man slipper tänka så mycket på de riktigt stora fasorna. Och det är i en priviligierad tillvaro man kan grunna riktigt mycket på saker som verkligen bara är larv och oviktigt - som över luggens vara eller inte.

Jag funderar alltså på om jag skall ha kvar min kortklippta lugg eller om jag skall låta den växa ut igen. Vojne vojne så jag kan gå och undra. HUR skall jag göra? Försöker titta på foton för att avgöra, men eftersom jag ser ut som ett fä på alla kort oavsett frisyr så hjälper det inte så mycket. Vilket problem!

lördag, mars 18, 2006

Mozart, silverfiskar och schlager

Rep inför Mozartkonserten i morgon kväll. Mot slutet tyckte jag det gick riktigt bra. Trött som tusan förstås efter, jag är inte frisk. Skall nog klara att ladda om till konserten också. Måste, om inte annat. Så trevlig musik och bra orkester och solister. Blev rätt arg och ledsen när jag skulle hem för jag hade fått en p-bot där man påstod att min p-biljett inte syntes. Jo, för det gör den visst det. För en gångs skull skall jag inte bara tiga utan jag ringer på måndag och säger ifrån. Fat chance att jag får rätt. :-(

Hem. Fick sova en stund medan familjen gick ut och tjackade lördagsgodis. Vacklade upp så småningom och så började vi möblera om. Alva och Justus har gått med på att dela rum (känns mer rättvist med två barn i varje rum istället för tre pojkar ihopträngda i ett rum och en flicka i ensamt majestät i ett annat) och för att möjliggöra detta var vi tvungna att montera ner en loftsäng samt plocka isär en våningssäng och sedan smälla upp loftsängen igen i nytt rum. Lådorna under sängarna innehöll förvånansvärt mycket silverfisk till barnens äcklade förtjusning. Kul att dammsuga upp, tydligen.

Såg schlagerfestival med barnen sedan. Sigvard tyckte att Linda Bengtzing var snygg. När han och Tönnes hade börjat gäspa och snurra runt i soffan lade jag dem. Tönnes var, precis som jag hade varit orolig för, väldigt tveksam till det där med att plötsligt lägga sig i en annan säng som dessutom stod på andra sidan rummet. Jag fick lov att lyfta in honom i rummet - han vände i dörren hela tiden. Lilla gubben, vad svårt det är när man inte riktigt vet hur man skall förklara och vad han tycker är svårt att vänja sig vid. Till sist låg han där i alla fall och fick välja skiva att lyssna på. En stund senare var han så pass trygg och lugn att han var jätteduktig och både tecknade och sade "Mamma Mu" när han vill byta skiva. Fina pojken.

Å ingen här tycker att det var kul att Carola vann. Kass låt. Själv gillade jag Kikki. Klockren schlager å tryggt framförande. Har svårt för Carolas intensivt vansinniga blick och hennes röst som är något slags mellanting mellan ljuv sagoläsare och telefonsexförsäljare.

torsdag, mars 09, 2006

Kreativt


Mina stora barn byggde i söndags en sovplatå som de har sovit på sedan dess. Hittills har den inte knakat eller brakat eller gått sönder. Bra jobbat!

onsdag, mars 08, 2006

Allmänt strukturfel

Jag tror det var i början av veckan som jag läste i UNT om avgående länspolismästaren. Fångades av bilden på honom tillsammans med den kalv som han hade fått i pensionsavgångspresent. Rätt sött. Han dricker tre liter mjölk om dagen, karlen. Fortsatte att läsa resten av artikeln om honom. Det har stormat en hel del kring honom, för några år sedan gick exempelvis 200 poliser i Uppsala ut med en gemensam platssökningsannons för att demonstrera sitt missnöje med honom. Jag har naturligtvis ingen aning om hans ledarskap, han kan ju ha varit helrutten som chef. Vad vet jag. Men det som framgår i artikeln är att han aktivt har velat arbeta med de så kallade mjuka frågorna och jobbat en hel del med jämställdhet.

Han berättar för UNT att han ställt frågan "Vad tycker ni om kvinnliga poliser?" till sina anställda. Svaret är ett slags grabbigt "Jo de är ju snygga att titta på." Detta sagt av män som säkert har kvinnliga kollegor som de uppskattar och litar på. På individnivå (föreställer jag mig) har de allra flesta manliga poliser antagligen inget emot kvinnliga kollegor på grund av deras kön. Men så fort man för upp frågan på en allmän nivå ligger det kvar i strukturen att man skall bli grabbig och flina och markera att kvinnor förstås aldrig kan tillföra polisväsendet något. Vi har rätt långt kvar till en vettig syn på jämställdhet så länge sådana här strukturfel tillåts leva vidare.

Sedan hade han också frågat om vad man ansåg om homosexuella poliser. Svaret var ett asgarv.

Denne länspolismästare, denne de mjuka frågornas man har inom kåren fått benämningen Kapten Klänning. Säger oceaner om inställningen. I UNT:s artikel framgår att han valt att se det tänkta öknamnet som en hedersbetygelse. Heder åt en sådan man.

söndag, mars 05, 2006

Favorit


Tönnes har kommit hem från sin stödfamilj. Han har det mycket bra hos dem och jag är så glad över att han har dem. Dock väldigt skönt när han kommer hem igen.

Han tittar på sin favoritfilm, Bröderna Lejonhjärta. Han sitter och viskar slutet på replikerna för sig själv. Låter så mysigt.

Dålig bild, fin pojke.

Who loves you, baby?

I går kväll kunde åttaåringen välja mellan :
  • hänga med storasyrran och hennes kompis framför datorn och ägna sig åt nätets roligheter, företrädesvis återuppspelandet av schlagerfestivalbidragen kunde jag lista ut när jag lyssnade med ett öra åt övervåningen till
  • se på James Bond-film med sin högt uppskattade bonusvuxne och sin 19-årige styvbror
  • se på stillsam kammarspelsaktig film med mamma.

Han valde att se på "Timmarna" tillsammans med mig. Hela filmen. Jag tror att han tycker om mig.

torsdag, mars 02, 2006

Min Oldsmobile och jag

Idag gjorde jag en sak för första gången. Det är pinsamt att erkänna att man har blivit 38 år utan att någon gång ha tvättat en bil, men så är det.

Det var kul att använda högtryckstvätten men jisses så grisiga mina byxor blev. Och då tvättade jag inte ens hela bilen utan bara de delar som var tvungna att vara rena så att plåtverkstaden skulle kunna kolla och ge uppgifter till försäkringsbolaget om de skador som uppstod när Oldsen kom i närkontakt med en annan bil - som uppenbarligen gillade den då den strök sig keligt längs med hela vänstersidan och drog med sig backspegeln.

Kändes dock aningen fånigt och taffligt att gå in på macken och säga "Hej, hur funkar det här med Gör det själv?", få svar, köra runt bilen till intaget och sedan inte komma in. Fick gå ur bilen och gå in på macken igen och be dem att öppna porten igen. Nu misstänker jag faktiskt att killen hade glömt att öppna, för det tog mig inte många sekunder att hoppa i bilen och köra fram den i första skedet, men det kändes ändå larvigt på något vis.

Nu vet jag i alla fall att jag faktiskt tycker att det är lite kul att tvätta bil, så nästa gång skall jag klä mig i smutståliga kläder och tvätta hela bilen så att den blir vackert silverglänsande och kan susa fram i all sin prakt. Lilla fina Oldsmobilen.

onsdag, mars 01, 2006

Ingen rök utan eld

Talesättet ovan var länge något som jag tyckte intensivt illa om. Jag tyckte liksom att det är ett sådant taskigt förhållningssätt och att det är ruskigt lätt att döma någon ohörd. Det anser jag nog fortfarande, men har på senare år och med ålderns vishet blivit luttrad och kommit till insikt om att det nästan alltid är så att om en sak ser ut att vara på ett visst sätt - ja, då är det också så.

Tänk på alla som blir avslöjade med lögner. Ta Bill Clinton. När han stod i TV och sade till typ hela världen (de delar av den som var intresserade) att "I did not have sex with that woman", ja, då anade ju alla redan hur det låg till. På något vis verkar det så klantigt att försöka täcka över något som folk har snappat. Eller den där typen som skulle smutskasta Reinfeldt. Hur dum får man bli? Trodde han att det skulle gå att sätta upp ett troskyldigt ansikte och säga "Nä, vaddå, vad pratar ni om?"

Det stör mig otroligt att det verkar handla mer om att att ta ställning till huruvida man skall ljuga eller inte än om att leva så att man inte har saker att ljuga om. Typ. Och att köpslåendet om att ljuga eller inte är så lätt att sockra på och pynta upp lite så att man till slut påstår att det handlar om att skydda andra från en sanning som de inte skulle tåla. Hur ofta hör man inte uttrycket "Det man inte vet lider man inte av"? Ha! säger jag. Och citerar ur serien Nemi (som jag tycker mycket om) där en person säger just "Det man inte vet lider man inte av". Nemi svarar: "Men det man tvingas fantisera om kan ta livet av en".

Just det. För det är ju sällan så att en lögn är helt oupptäckt. Den eller de som blir ljugna för märker oftast att det är något som är lite galet. Man märker i princip alltid röken. Även om man kanske aldrig får reda på elden.

Vardagslyx

Har förmånen att ha en privat massör hemma. Det är en tjusig yngling som känner in mina massagebehov så till den milda grad att jag inte själv ens har börjat märka att jag har dem. Då är han redan där, med sina snälla fina händer som masserar min rygg och axlar och nacke. Jag har till och med fått massage medan jag har gått nedför trappen. Tala om lyx!