onsdag, maj 31, 2006

Bildning är bra

Jag blir galen på veckobreven som barnen får med sig hem från skola och dagis. De är nästan undantagslöst skrivna på så dålig svenska att jag häpnar. Tanken som dyker upp i mitt huvud är förstås: "Och det här är de som skall lära mina barn något". Visst, alla har inte samma utförsgåvor, och att man är dålig på sitt eget språk behöver inte betyda att man inte är bra på och kan lära ut exempelvis fysik. Det jag reagerar på är att det verkar som att lägsta-nivån för grundkunskaper i modersmålet sjunker hela tiden.

And now for something (not) completely different: Ibland observerar jag ett fenomen som jag nog skulle beteckna som bakvänt snobberi. Det är när en bildad person använder andra ord än de man vanligen använder i sitt tal -sänker sin nivå- i kontakten med s.k. arbetare eller andra människor som han av någon anledning tror skulle känna sig obekväma om han visade att han har kunskaper och bildning. Eller med flit använder fel uttal av ord och namn för att visa att man minsann inte är nån sån däringa akadeeeemiker. Vilket är en helt galen tanke, för då förutsätter man att en arbetare inte skulle kunna vara bildad eller ha ett rikt språk. Då glömmer man hela folkbildningsarbetet och idén om den bildade arbetaren. Det blir ett slags omedvetet förakt där som jag inte gillar. Dessutom tycker jag att det finns en poäng med att använda ett rikt språk i tal och skrift för att då sprider man kunskapen. Om ett ord aldrig används så försvinner det ju. Det är ett folkbildningsarbete i sig, tycker jag!

Bildning är bra. Den stora fördelen med bildning är att man kan få en vidgad världsbild. Nota bene: Kan få. Om man har något innanför pannbenet och i hjärtat och kan omsätta sina kunskaper. För det finns naturligtvis lika många korkskallar och dåliga typer bland bildade människor som bland de som inte fått eller sett möjligheterna med bildning. Jag vidhåller dock min grundtanke. Har upplevt och sett för mycket av trångsynt arbetarmisstänksamhet i mitt liv för att inte tycka att lite vidare perspektiv gör det lättare att andas. För trots att jag förstår bakgrunden till misstänksamhet mot allt som smakar överhet eller "tror att de är något" så innebär det inte att jag gillar det.

fredag, maj 26, 2006

Utflykter

Björn & Jenny-dag igår. Först fick Jenny sova länge på morgonen medan Björn vankade omkring i timmar och undrade när hon skulle vakna. Sedan åt vi brunch och tittade i UNT efter vad som hände.Vi bestämde att vi inte ville lyssna på dragspel och hängde istället upp cyklarna bakpå bilen och drog iväg. Färden gick till Gräsö, för att Jenny skulle få ta en nostalgitripp och visa sin barndoms sommarparadis för Björn. Trots att det medförde över en timmes väntan i färjkön (vi prickade givetvis in den enda tidpunkt på hela dagen som det var en timmes uppehåll mellan turerna) och cykeltur i alltmer ökande regn så var det lyckat.

Björn och Jenny lämnade ön och drog runt på småvägar mellan Öregrund och Östhammar för att leta efter gamla ordenshus. Vi konstaterade att det hade varit otroligt bra om Kerstin hade varit med i bilen för att kunna tala om ifall det ruckel som vi trodde var ett gammalt ordenshus verkligen var det. Skulle ju kunnna varit ett gammalt bönehus också. Fanns en del hus att välja på, om man säger så.

Efter denna ordenshusspaning for vi hemåt igen. Jenny somnade och sov som en klubbad oxe hela vägen och vaknade till först vid Vaksala torg. Lagom för att piggna till för att kunna njuta av mixed grill på Korfu -världens godaste. Dagen avslutades med att vi gick på bio och såg X-men.

Bra dag. Skön dag. Borde finnas fler sådana.

onsdag, maj 24, 2006

Hå hå ja ja

hör vad det blåser i träa ida´. Skall lägga mig och vila en stund och lyssna på vinden som ruskar om träden i parken utanför mitt hus.

fredag, maj 19, 2006

Växjö

Tågar till Växjö idag. Möteshelg med Junis förbundsstyrelse. Tycker som vanligt att det känns kluvet: Är peppad för att sticka iväg och diskutera och bolla tankar, men otroligt ledsen över att trippen till Växjö gör att jag missar Justus våravslutningskonsert med Gosskörens förskola på söndag. Har haft en lång period nu där det känns som att de där valen man gör och som innebär att man bortprioriterar dem man älskar mest blir fler och fler.

Det är inte roligt alls. Men det kunde varit värre! Den här helgen är barnen hos sin pappa så det är i alla fall inte som det kan vara, att de kommer hem till mig och jag sticker iväg på en gång.

tisdag, maj 16, 2006

Tröst


Blev så upprörd över dumheterna kring alkohol att jag måste trösta mig med en bild. Finns det någon finare Tönnes? Svar: Nej.Han är bäst.

(Linslusen Sigvard bara måste se till att komma med på bilden han också.)

Kopplingar

Ofta tycker jag mig märka att det är människors slentrianmässiga beteenden som är det verkligt stora hindret för utveckling. Och att dessa beteenden också är så omedvetna och ogenomtänkta att jag kan bli riktigt ilsken - i tysthet förstås, är man konflikträdd så är man. Självkritisk som jag är måste jag genast tillägga att jag också syndar genom att vara ogenomtänkt i exempelvis val av transportmedel, inköp av matvaror i butiken och slarvig sopsortering. Jag struntar inte i det men hinner inte alltid tänka efter och göra konsekventa val.

Idag tänker jag dock specifikt på alkoholkulturen. Jag blir ärligt talat så oerhört trött och faktiskt lessen över alkoholsnacket i nästan alla sociala sammanhang. Tänker på skräckexemplet där föräldraföreningen skulle ha möte och för att locka fler föräldrar att komma så säger man "vin- och ostbricka". För det är så mysigt. På ett föräldramöte. Visst, jag begriper jag också att det inte var några mängder av vin som skulle flöda vid det tillfället och att inte någon av föräldrarna skulle supa till just då - men jag förstår verkligen, verkligen inte varför man skall ha med alkohol på ett föräldramöte. När man skall prata om sina barns verksamhet.

Eller när man vid en liten intern tävling säger att priset i tävlingen kanske kan komma att innehålla någon form av alkohol. Och jag blir så j-a TRÖTT. Hör till saken att varje gång något sådant här inträffar så är individerna som yttrar det väldigt trevliga och schyssta personer som jag gillar, och det är nog det som knäcker mig: Att normalbegåvade och bra personer aldrig kan göra kopplingar när det gäller just alkohol. Det är klart, det är en akademisk miljö och då skall man ju dricka sådär fint och skämta mycket om alkohol och det skall tamigtusan alltid, alltid finnas med som en ingrediens i den sociala samvaron.

Varför måste alkohol alltid vara med? Varför kunde man inte tänka sig att det finns människor vars liv inte kretsar kring det? Jag råkar vara organiserad helnykterist, men det finns andra männisskor som inte är roade av att dricka eller inte dricker av flera andra anledningar. Varför förutsätter man att alla skall tycka att det är jättefestligt och att det optimala lockbetet och skojsigheten är alkohol?

Nej, jag är inte en sur nykterist som rycker till och snörper på munnen om någon nämner alkohol eller tar sig ett glas i min närhet. (Faktum är att jag känner ingen sådan nykterist.) Men jag reagerar inför det slentrianmässiga förutsättandet av att alkohol är en självklar faktor. Människor som har helt klart för sig vad solidaritet och omtanke och kärleksbudskap och allt annat handlar om får en kortslutning inför just alkoholen. För den är ju bara privat och handlar bara om ens egen guldkant på tillvaro och har inte alls några effekter på omgivningen. Eller...

Sedan kan jag bli mer bekymrad rent privat över de personer som pratar väldigt mycket om alkohol och om hur mycket de drack och att det alltid skall sägas något om alkohol. Får mig att undra över hur mycket de egentligen dricker.

måndag, maj 15, 2006

Det är kärlek, det

(Lätt inspirerat av Bob Hansson.)

TV:n skräller genom min stängda dörr och jag blir galen galen galen
fast ändå vill jag ge dig rosor.

Yrkesval

I lördags kväll åkte vi sent från partaj i Enköping, mina två äldsta barn, Seth och jag. Barnen var rätt fnissiga. Alva höll på att gå åt över att någon faktiskt hetat prins Bertil. Värre blev det när jag upplyste henne om att Bertil hade en bror som hette Sigvard, prins Sigvard. Själv har har jag aldrig reflekterat över det, men inser att det låter lustigt. Som prins Benny eller något. Eller prins Kurt.

Sedan spårade namnsamtalet ur och åttaåringshumorn slog till när Justus föreslog att man skulle kunna kalla någon för Grön Rutten Korv. Det hade vi roligt åt länge (även mamma var trött!). Så småningom försökte Seth få in samtalet på något annat än Grön Rutten Korv och det utmynnade i att jag frågade Justus vad han vill bli när han blir stor. Trodde absolut att han i sitt hyperfnissiga tillstånd skulle säga något om Grön Rutt...ja. Men han svarade genast: "Arkeolog. Det verkar spännande." Han har haft goda upplevelser både på muséet ute i Gamla Uppsala och på paleontologen, det är nog de som talade. Alva skulle bli kock, sade hon.

Så nu ser jag fram mot den tid då Alva bjuder på smaskig mat och jag måste sticka åt Justus pengar till hyra och mat eftersom arkeologer inte har det så fett och dessutom muntra upp honom när han är deppig över den dystra arbetsmarknaden (säsongsarbetare har det inte kul alltid). Men bortsett från detta tyckte jag det var roligt att han kunde tänka sig ett yrke som kanske inte alla hans jämnåriga kompisar skulle komma på.

Ah, de är så fina, mina barn. Alldeles vanliga men speciella. Som i världsbästa Mamma Mu-sången:
"Jag är en vanlig kanin
vanlig
fast ovanligt fin".

torsdag, maj 11, 2006

Say no more


Vilken man, va? Det är kaptenen att hålla i handen när det stormar, fåniga Kirk kan slänga sig i väggen.

onsdag, maj 10, 2006

Detaljerna som gör det

Upptäckte glatt att en tevekanal börjat sända Star Trek The Next Generation från början. Ahh...jag har visserligen sett vartenda avsnitt av TGN såväl som Deep Space 9 och Voyager, men TGN har en speciell charm som gör att jag nog kommer försöka se något avsnitt då och då.

Jag satt och fnissade åt många små detaljer vid detta återseende. Som att bemanningen vid kontrollpanelerna sitter slött tillbakalutade i värsta slapparfåtöljerna även i akuta krissituationer. Eller de otroligt fåniga närbilderna på besättningens ansikten vid varje situation där de i turordning skall uttrycka känsloläget för stunden. Slås även av den hiskeliga makeupen på kvinnorna. De små joggingturerna som besättningen får ta på bryggan när de skall förflytta sig från en station till en annan blir rätt fåniga efter ett tag. Varför svingar de sig inte över räcket bara?

Och när DeForest Kelley från originalserien gästspelar som 137-årig amiral så är han iklädd byxor av samma snitt som han hade i original, de där med små puffar längst ner vid stövelskaften. Och så har han en stickad kofta på sig (137-åriga gamlingar tycker det är skönt med mjuka kläder, kan man tänka) som till och med har stickade epåletter med gradbeteckningar! Underbart.

Tycker synd om Marina Sirtis som i den första säsongen mest får ägna sig åt att spärra upp ögonen och långsamt säga "I sense anger" eller vad det nu är som counsellor Troi snappar upp. Och Jonathan Frakes - men ursäkta, hur kass får man vara? Han är nästan William Shatner-dålig.

De tveksamma kvinnorollerna i denna första säsong (det tar sig) och några dåliga skådespelare vägs dock för min del upp av Patrick Stewart. Visst har han sina manér han också, men han är bra. Jag röstar helt klart på kapten Jean-Luc Picard framför kapten Kirk, alla gånger!

måndag, maj 08, 2006

Exakthet, tack!

Dessa sippor skådade vi igår när vi cyklade genom Hågadalen i det fantastiska vädret. Vi tyckte att alla andra vitsippor i närheten hade sex kronblad (ja, vi kontrollräknade flera stycken) och noterade att dessa två hade sju kronblad vardera. Idag såg jag en vitsippa med inte mindre än åtta kronblad. Får de bete sig sådär, sipporna? Finns det inte ett bestämt mått på hur många kronblad man skall ha om man skall få kalla sig vitsippa?

fredag, maj 05, 2006

Blä

En jädrans massa pollen
gör mig tom i bollen

Fast det var inte sant, för är det något jag blir så är det tjock i huvudet av allt snor och blärk.

Fashion statement


Blev frustrerad när korkade mamma satte på tröjorna i fel ordning. Så här skulle det ju vara!

torsdag, maj 04, 2006

Sigvard om morgonen

Vaknar. Vill ha "jogutflingor". Vill att jag skall bry mig bara om honom vilket gör att jag kommer på mig själv md att hyssja ner honom för att Justus skall få säga färdigt det han vill få ur sig. Sigvard gömmer sig i Alvas garderob medan jag duschar i förhoppningen om ett morgonbus, men störtar ur den och ropar "Justus, jag måste pussa dig" när han hör att Justus slår igen ytterdörren. Då är det redan för sent, tyvärr, men han hänger inte läpp för det.

På vägen till dagis pekar jag ut alla vitsippor som växer i skogen, och Sigvard säger "Mamma, vet du, jag älkar tläd". Väl framme på dagis tar fina dagis-Agneta tag i både mig och Sigvard och ser till att Sigge får berätta för mig om maskkomposten som han var med om att sätta ihop. Han hade fått sitta i berättarstolen och tala om den igår, och nu såg Agneta till att han fick berätta även för mig. Bra person.

Jag cyklar vidare till jobbet och skrattar för mig själv vid minnet av hur jag i Björns telefon hörde Sigvard gasta "Sankta Lucia" på tunnelbanestationen i Alvik igårkväll. Fin pojke.Trevlig typ, min son.