fredag, juni 30, 2006

Femefter

En arbetsuppgift jag ogillar är att tala in meddelanden på telefonsvararen. Det är nämligen så att det är då jag åter tvingas upptäcka att jag läspar. Det låter inte klokt. Men nu är det gjort.

Vi har helt ftängt v 27, 28 och 30, fedan finnf kanfliften på platf. Verkfamhetfkonfulenterna är tillbaka den 14 augufti. Trevlig fommar!

Fint

Gillar att botanisera bland nagellack i affärer och tittar gärna på vad nyanserna kallas. Tyckte så mycket om ett namn att jag gick och köpte lacket. (Nåja, jag var också ute efter ett rosa lack så helt fel var det inte.)

Cinderella Pink. Fint.

onsdag, juni 28, 2006

Missanpassad

Bekantskapskretesen är full av kvinnor som är bra på matlagning, heminredning, pyssel, blom- och trädgårsskötsel, kläder och annat estetiskt. Jag är inte bra på de sakerna. Faktum är att när det gäller exemplevis heminredning så ser hemmet ut precis som vad det är: Ett gäng saker som är ihopsläpade och uppställda. Ibland kliar det i mig att göra något åt det, men det finns två hinder i vägen.
1) Jag är som sagt inte bra på sådant.
2) Jag lever inte ensam utan måste ju få med min livskamrat på tåget (hö hö) och vi brukar mycket snabbt komma i klinch när det gäller just hur saker skall se ut och var de skall stå. Så det blir ingenting. Brukar trösta mig med att barnen får vistas i en estetiskt tilltalande miljö åtminstone varannan vecka när de bor hos sin far.

Hur som helst. När jag nu inte är bra på de där estetiska och generellt sett kvinnliga egenskaperna (kulturellt och socialt betingat, är jag bombis på), borde jag då inte kompensera och vara bra på de andra, generellt manliga sakerna? Borde jag inte kunna meka med bilen, svinga en hammare, ha god spatial förmåga och inte besväras nämnvärt av ett svallande känsloliv? Skulle man kunna tro. Men så är icke fallet. Jag är nog helt enkelt missanpassad.

tisdag, juni 27, 2006

Teori vs praktik

Det var sopranfest ikväll. Jag hade ingen barnvakt och efter noggrann koll med sopransystrarna tog jag med barnen. Det lät så bra: Vi skulle vara ute och grilla vilket är jättebra för då kan pojkarna strula runt lite för sig själva och stör ingen direkt och kan ha det lite mysigt ändå medan jag och stora dottern får sitta vid bordet och prata. Visst. Fattar inte varför jag går på samma blåsning gång efter annan. Det funkar nämligen inte alls. De fyra barnen har helt olika mål och uppfattning och tycker att olika saker är OK vid olika tidpunkter. Gemensam nämnare för alla är att mamma måste ha fokus på dem. Ja, kanske inte stora barnet direkt, men även hon kan ju behöva få limma på mig lite när det bara är en massa vuxna som hon inte känner runt bordet.

Sigvard kräver konstant uppmärksamhet av mig hela tiden. Justus vill gå hem när man har varit där i en kvart. Just när jag ändå har lyckats lassa på lite mat på tallriken måste två av pojkarna gå på toa - länge. Hör med ena örat hur A berättar om förändringar i sitt jobb, B säger något kul, C talar om något annat intressant och sedan kan jag inte längre följa med i konversationen för någon måste ha hjälp med ketchupflaskan, en annan vill ha dricka, Sigvard vill klänga på mitt knä och hela tiden mår jag dåligt över att Tönnes bara går för sig själv och dinglar med en pinne. Han är visserligen den som trivs bäst: Han gillar uppenbarligen de fina träden och buskarna i trädgården och går runt och tittar och pratar lite för sig själv och trivs, men jag tycker inte om att han hamnar så totalt utanför. Och jag klarar inte av att ge honom tiden, jag klarar inte att ensam lirka och locka honom att komma och vara lite med oss eftersom annat pockar på.

Sigvard säger att han är trött och vill åka hem. Justus har velat åka hem ungefär sedan vi kom. Stackars Alva skulle nog kunna trivas rätt bra om inte de tidskrävande småbröderna var med och jag ängslas över att hon har jättetråkigt för jag hinner inte prata med henne heller. Jag resignerar efter en och en halv timme och så tar vi vårt pick och pack och går. Tänker: Aldrig mer. Inte på det här sättet, inte på den här typen av tillställning. Det finns andra tillfällen som det går bra att ha med barnen och när det ger både dem och mig något, men inte så här.

söndag, juni 25, 2006

Ord

Läser ytterligare en gammal flickboksklassiker, Ethel Turners Stora syster som gift (sommarnöje). Köpte på antikvariat i Sigtuna häromveckan en översättning från 1917-18. Tidigare har jag läst en senare översättning som är bra, och det blir en intressant krock när man inte känner igen sig riktigt. Som att läsa boken med nya ögon. Det jag tycker är mest spännande är de svenska idiomatiska uttryck som översättaren använder sig av och som jag inte känner igen i vår tids svenska.

Barnen trillar i floden och blir - lungvåta. Jag bryr min hjärna för att fatta upphovet till detta uttryck. Är det så enkelt att lungor är våta och att man hade mer närkontakt med inälvsmat för 90 år sedan och därför genast gjorde kopplingen?

Ett gruvbolag gör - cession. Samma som konkurs, förmodar jag.

Och så ett uttryck som används om den fattiga läkarhustrun som pyntar hemmet efter bästa förmåga: Hon håller på att göra en silkesbörs av ett soöra.

Jag myser och läser vidare.

lördag, juni 24, 2006

Got to dance

Stora barnen var på läger. I slutet av vistelsen fick jag ett sms från en av ledarna där det stod: "En liten rödhårig pojke ägde dansgolvet." De hade haft disco sista kvällen och Justus hade uppenbarligen röjt av hjärtats lust och verkligen varit kung på golvet.

Idag berättade han lite för mig om det. Först talade han nöjt om hur fint det hade varit med discokula och strålkastare och rubbet. Det gör naturligtvis mycket för stämningen! Så tack, Orion, för att ni fixade det till barnen. Sedan sade Justus att först tyckte han inte att han orkade dansa och sedan ville han inte, men så fick han en stöt och så kunde han inte låta bli. Justus sade vidare att en annan kille hade frågat honom hur han orkade hålla igång så, och då berättade Justus för honom om stöten. När den killen hade shakat loss ett tag frågade Justus om han förstod det där med stöten nu. Och det gjorde han.

Jag tycker att det är ett ganska underbart sätt att förklara den där känslan man kan få när man dansar eller sjunger - ja, helt enkelt förlorar sig i något. En stöt.

Tockna där mackapärer

Jag köpte en symaskin för en sådär 13 år sedan. Valet av just den styrdes uteslutande av att den var billig. Jag har använt den sporadiskt genom åren (jag är generellt ingen syende person) och varje gång jag tagit fram den och börjat använda den så flinar jag lite åt att den beter sig på exakt samma sätt varje gång. När tråden är trädd och inställningarna för söm, pressarfotstryck och annat är klara så sker följande:
1. Jag trampar på pedalen och maskinen säger brrr och nålen går ner och så säger det klonk. Övertråden har gått av. Jag trär om.
2. Trampar på pedalen, maskinen säger brr, nålen går ner och fastnar och så säger det drrr. Jag vevar några varv för hand med hjulet och så kör jag igen. Går bra några sekunder.
3. Kör på med bultande hoppfullt hjärta. Då säger det klonk igen. Nålen har gått av.

Ja, och så kan man hålla på ett tag och till sist är maskinen så att säga varm i kläderna och går med på att bete sig som en förnuftig symaskin. De här små egenheterna gör dock att jag inte tar fram maskinen i första taget utan syr rätt mycket lagningar och sådant för hand. Därför erbjöd jag mig inte heller omedelbart att laga Björns shorts på maskinen, utan han fick ta fram den och själv lära känna den. Det gick enligt manualen ovan. Egentligen borde jag kanske investera i en något bättre maskin som inte behöver en halvtimmes lirkande innan den går att använda.
Bildbevis.



onsdag, juni 21, 2006

Blommigt värre















Köpte mig lite glädje idag. Eller så var det en för-belöning för skafferistädningen. Eller så var det slöseri. Hur som helst så är den fin. Tänkte vänja mig av med rygsäck fullproppad med grejor och försöka klara mig med en något mindre, och snyggare, väska.

Jag = en tolftedels Herkules

I ett halvår har jag vanemässigt irriterat mig på det stilla regn av röda linser som faller över mig när jag försöker ta fram saker från mellanhyllan i skafferiet. Lika vanemässigt har jag tänkt att det tar jag hand om vid ett bättre tillfälle. Av någon anledning tyckte jag plötsligt att det var just ett sådant bättre tillfälle att städa ur hyllan ikväll, samtidigt som jag lagade mat.

Började med några lätta svep med trasan för att fånga upp linserna. Upptäckte att det hade runnit ut honung också. Torkade runt lite. Flyttade på ett paket och såg ett berg av röda linser. Flyttade på ett paket till och såg ännu mera kladd. Började plocka ur saker ur skafferiet. När hyllan låg bar syntes dels de tidigare nämnda röda linserna, en stor kladd honung och brödsirap och ett gäng hasselnötter som låg läckert inbäddade i det stelnade söta. Potatisvattnet kokade över. Drog ner värmen och torkade runt plattan. Återvände till skafferiet och vevade runt med en svamp. Såg att det låg ett lätt täcke av polentagryn över hasselnötterna. Tog fram Svinto. Gnodde som en tok med Svinto. Gnodde ännu mera. Gav upp och hämtade en bordskniv och skrapade bort eländet. Gnodde runt med svampen ett tag till. Dammsög upp alla j-a linser som låg över köksgolvet. Gick noga igenom alla kartonger och paket och slängde alla vars botten var en stelnad kaka av sirap/honung. Stack emellan med att göra sallad. Fastnade i allt eftersom mina fingrar och armar var honungskladdiga. Kände mig som Herkules i kung Augias stall.

Hyllan är nu ren och kladdfri. Känner att jag förtjänar någon slags utmärkelse här.

tisdag, juni 20, 2006

Verkligheter

Världen är så full av motsägelser. Så full av vackra företeelser, goda människor, välvilja och lika full av vidrigheter och ondska och utnyttjande.

Häromdagen blev det en rejäl krock mellan världsbilder när jag med en dyster suck lade ifrån mig "Box 21" som handlar om trafficking, och bytte till omläsning av gammal flickboksklassiker, närmare bestämt "Pollyanna". Går liksom inte att förena. På något enda litet sätt. Just Pollyanna är förstås ett särskilt gräsligt exempel på en tillrättalagd och uppfostrande världsbild även om den har både charm och en liten, liten poäng - men det blev så tydligt. Det går inte att tänka positiva, glada tankar om trafficking. Eller andra vidrigheter som finns i vår värld. Skall inte gå att göra det heller, för då har man ingen drivkraft till förändring. Däremot är jag helt med på att i min egen, vanliga, priviligierade vardagstillvaro så kan det vara bra att påminna sig själv om att det finns så oändligt mycket mer att glädjas över än motsatsen. Så nästa gång jag är supertrött och irriterad och ledsen så skall jag försöka hitta tillbaka till det där källsprånget av glädje som finns inom mig och som kan bryta fram med jämna mellanrum.

Om man inte själv är nedbruten kan man hoppeligen hålla emot allt det onda och dåliga som finns.

onsdag, juni 14, 2006

Dagar

Dagar kommer och går, några är varandra lika, andra olika. Huvudsaken är att de finns och att människorna man älskar finns.

Igår var det varmt, men det märkte jag inte där jag satt och huttrade på jobbet. När jag till sist kom ut i värmen för att åka och hämta Sigvard på dagis omslöts jag av värmen och tyckte att det var väldigt skönt. Plockade upp min svettiga pojke och så åkte vi hem för att vänta in Alva och Justus. Eftermiddagen/kvällen var en sådan där kväll som jag hade varit uppstressad över, för Tönnes klass skulle ha katt-kväll och jag visste inte hur jag skulle få ihop logistiken. Tönnes skoltaxi kommer hem med honom ca 17.15 varje dag, och sedan skulle han vara tillbaka i skolan igen 17.45 - inte så lyckat. Jag utverkade att han fick stanna kvar i skolan och skickade med lite matsäck. Alternativet att cykla eller åka buss för att hämta honom tidigare och sedan cykla eller bussa tillbaka kändes inte bra. Dels för att jag inte fick ihop det med tider, men till största delen för att Tönnes är så väldigt känslig för avbrott i rutinen. Han blir bara stressad och sur när det dyker upp en förälder på fel tid, så lösningen jättelång skoldag blev till sist det som kändes bäst. Tönnes pappa var med på kattkvällen och cyklade hem med honom sedan, så Tönnes var jättenöjd. Han är verkligen sin pappas pojke.

Vi andra passade på att åka till B&W (jaja, jag vet att de har bytt ägare och namn för länge sedan men vanan sitter i. Jag säger åtminstone inte Wessels) och handlade sandaler och sovsäck och liggunderlag. Hittade riktiga, stadiga sandaler till Tönnes, ett klipp. Han och Justus har samma skostorlek så Justus fick vara provare av skorna. Jag hade en gräslig huvudvärk och kort tålamod, men stora barnen var änglar och Sigvard blev inte gnällig förrän precis på sluttampen så det var trevligt ändå. Dessutom är jag en snabbhandlare som vill fort in och fort ut, så ingen hann bli alldeles uttröttad. For hem och gjorde varm-dag-kvällsmat: tonfisksallad och så kräm å popcorn till efterrätt.

Tvättade håret på pojkarna. Tönnes kom hem. Motvilligt, han ville följa med sin pappa hem, men han får tåla sig tills på fredag. Lade Tönnes och Sigvard. Sedan satt Alva, Justus och jag och tittade på Ett fall för Frost (mina barn gillar läskiga program) tillsammans i kvällsvärmen. Mysigt.

I morgon är det skolavslutning. Tre barn slutar sin termin. En vuxen är bortrest, två kvar. Vilket givetvis är ett bättre netto än för de flesta, men vi har grunnat på vilket barn som blir utan förälder på avslutning detta år. Alva går ut sexan och för henne är det stort och rätt jobbigt det där med att hon skall börja högstadiet i höst. Ok, hon måste få förälder. Justus darrade lite på läppen vid antydan om att ingen skulle komma. Tönnes uttrycker ingen åsikt. När det gäller honom blir det dubbelsvårt tycker jag. Å ena sidan vill vi att han skall få vara som vilken unge som helst och visa för honom och omvärlden att han är viktig för oss, så att närvara vid skolavslutning är en symbolhandling. Å andra sidan blir han störd och irriterad när föräldrar kommer till skolan. Så till sist beslöt vi att Tönnes är den som blir utan i år. Och som alltid när jag varit tvungen att fatta ett beslut som jag helst inte vill ta så kommer jag nu att grunna på om det var rätt beslut i säkert fyra-fem dagar. Vojne vojne.

söndag, juni 11, 2006

Dagens barnhistoria

Har jag inte upplevt själv utan fått återberättad för mig i telefon. Björn, stora barnen och Justus och Sigvard har ägnat helgen åt spårvagnar och bad och annat i Malmköping vid museispårvägen där. (Se där, nu gjorde jag lite reklam!) Vid något tillfälle idag passerade de sjön och Sigvard som fick bada i sagda sjö igår utbrast:
- Titta, där är badkaret!

(Såklart fick han bada idag också, och nu vet han att det heter sjö.)

Partyparty

I fredags trevlig nybakad student. Mottagning på Rosenlund. Det är gräsligt mycket mygg där. Lövskog. Hann bara kliva av cykeln så hade jag genast två nya myggbett på vardera foten. Jag är en sådan där typ som myggor tycker så mycket om att mumsa på. Men studenten och maten och folket var trevliga fast jag missade alla tal för att ägna mig åt att tysta ner högröstade barn just under tal och mer finstämda ögonblick.

I går åkte jag och Alva till Stockholm och knatade till stadshuset för att vara med på min gamla vän Elisabeths vigsel. Det var så otippat och roligt att jag kunde få vara med när hon gifte sig - med tanke på att vi träffades senaste gången för tre år sedan och innan dess var det åtta, nio år sedan sist så var det verkligen tur att de hade ställt sin semester hitåt och bestämt sig för att gifta sig också. De skall ha bröllopsfest i Wien senare, jag vet inte om jag kan komma... Hur som helst, dagen var varm och alla var glada. Vi fick dessutom en lite rundtur i stadshuset på köpet eftersom den vanliga ingången inte är rullstolsanpassad. Vi fick gå in genom stadsullmäktiges sammanträdesrum. Där fick vi vänta trekvart för vi blev bortglömda! Men vigsel blev det till slut, och sedan fick vi njuta av kompisen Pers jättefina hus och idylliska trädgård i Enskede. En bra dag. Så roligt att träffa två av de äldsta vännerna.

torsdag, juni 08, 2006

Bara vara

Sitter och stirrar stint på min bordskalender. Min arbetsledare har det högst rimliga önskemålet att jag skall mejla honom om när jag har semester i sommar. Tittar och tittar och bläddrar mellan olika papper där jag skrivit upp saker. Pratar halvhögt med mig själv: "Den söndagen åker jag till Musik vid Siljan, sedan skulle jag hem men vad skulle vi göra sedan och sen är det semester halva veckan eller hur var det nu för jag skall köra upp barnen till mormor och morfar men när jag skall jag åka och när kommer vi hem och när skall vi till landet och när måste vi hem för att någon annan skall bort..." Hu.

Min känsla inför sommaren är att den är upphackad och inbokad. Det blir naturligtvis viktigt att planera när man har sina barn varannan vecka, så det är inte konstigt, men jag längtar lite tillbaka till den tid då min sommar var ett enda långt flöde av likadana dagar. Visserligen var det långtråkigt till max ibland. Jag var hemma med barn och alla andra jobbade eller var bortresta och inget funkade som det brukade för hela staden var sommarstängd, kunde det kännas som. Men jag fick uppleva det som är viktigt för mig: Att få bara vara. Inte en massa saker inplanerade och tider uppbokade. Betyder inte att jag bra satt stilla på en stol, jag och barnen gjorde visst saker, men det var mer av stundens ingivelse.

Bäst är förstås en blandning av planering och "bara vara". Eja, vore vi där.

Och nej, jag kan inte på rak arm säga när min semester infaller.

måndag, juni 05, 2006

The one and only

Det kändes som en lång dag igår. Fokus var lagt på konserten på kvällen, så när jag pallrade mig iväg till Domkyrkan på morgonen var jag rätt oengagerad. Framförallt som det var den s.k. Domkyrkans stora kör som skulle sjunga - jag tycker inte om folksamlingar utan trivs bättre med det mindre formatet i min egen kör. Men OK, jag förstår tanken med att låta flera av församlingens körer få sjunga för KG på hans sista högmässa som ärke. Nå, jag var helt enkelt inte så taggad. Men blev väldigt rörd. Det kom lite överraskande för mig själv, men när allt var över var jag glad att jag hade varit med. Det är bara så att jag gillar KG Hammar väldigt mycket.

Jag tycker att KG gör det lätt att andas.

fredag, juni 02, 2006

Lyssna



Trevlig musik att lyssna på. Kompositören själv medverkar. Å så min kör (där jag ingår, alltså!) förstås. 4 juni kl 20.00 i Alfvénsalen. Uppsala. Kom.

torsdag, juni 01, 2006

Del 2

Snöat in lite på språk och användning här, inser jag. (Jaja, jag tycker att Wittgenstein är intressant, så fick jag det sagt.)

I mitt jobb ingår att bistå de olika distriktsstyrelserna med att skriva rent deras styrelsemötesprotokoll, om de så önskar. Det gör de för det mesta. Och jag brukar ofta skratta för mig själv och tänka att det är allt en väldigt tur att den som skriver rent är en person som är så pass insatt i verksamhet och tankegångar att det går att dechiffrera kladdarna. Vissa saker är enkla för vem som helst att klura ut bara man har föredragningslistan för mötet framför sig. Det är nämligen snarare regel än undtantag att det i kladden kan stå:
§2
Ja.
Om man då kan titta på sagda föredragningslista står det exempelvis på punkten 2: Godkännande av föredragningslista. Då förstår man ju. Men andra gånger är det betydligt mer oklart. Framförallt verkar inte så många av protokollsförarna förstå grundtanken, att man av protokollet skall kunna utläsa vad som har beslutats. Notera att jag inte ställer några särskilda krav på språket i sig i dessa sammanhang, huvudsaken för mig är att det går att förstå för vem som helst som läser det. Och det gör det inte alltid.

Sedan är det klart att man utvecklar en intern jargong med förkortningar och namn på företeelser som det går relativt fort att snappa upp, men ibland missar man och då blir det kul. Det roligaste tycker jag fortfarande är ett protokoll som skrevs när jag var föräldraledig. Vi hade en jättebra och trevlig Nisse från Manpower inhyrd, och hon lärde sig snabbt jargong och beteckningar. Men vid något tillfälle hyrdes det in ytterligare en extra person som fick skriva protokoll från UNF:s distriktsstyrelse. De hade diskuterat kursverksamheten och bestämt sig för att ha en OP-kurs. Det vet ju ALLA att OP-kurs betyder opinionsbildningskurs, eller hur? Nå, det visste inte den extrainhyrda. Ordet OP var lite slarvigt skrivet och vet man inte alls vad sjutton det handlar om så får man gissa. Hon gissade på CP. Så i ett protokoll står det att UNF skall ha CP-kurs.