måndag, juli 31, 2006

Gamla synder

Borde verkligen gå och lägga mig, men av någon anledning bubblar huvudet över av tankar om manligt och kvinnligt och jämställdhet och normer och social inlärning och så vidare. Är för oorganiserad just nu för att få någon struktur på det hela. Möjligen kan det vara intressant att tankesnurret sattes igång av Gregory Pecks tårblanka ögon i slutscenen av Roman Holiday (se tidigare inlägg). Började fundera på varför just det grep mig så mycket och kom till sist fram till följande: Det är inte alltför ofta man får se män med tårblanka ögon på film när de tänker på någon de älskar. Om de inte tänker på sina barn som har blivit kidnappade eller så förstås, och då tåras ögonen i 2 sekunder och sedan tar de fram pickadollen och drar resolut ut för att jaga skurken. No more tears. Män agerar, kvinnor reagerar, som bekant...

En annan sak som dök upp helt plötsligt i mitt huvud var det förslag till jämställdhetsplattform eller så för UNF som jag var medskyldig till någon gång i mitten av 90-talet. Vi var tre som påbörjade jobbet: Det var Åsa, det var jag och så en kille som var med ett kort tag och sedan måste ha blivit bortförd av utomjordingar eller något, för han försvann då i alla fall totalt och ljudlöst. Åsa och jag jobbade på. Vi tyckte lika om rätt mycket, olika om en hel del annat och hade naturligtvis varit alldeles för tidsoptimistiska. Jag kan verkligen inte påstå att det som lades fram var något som kändes genuint genomtänkt - även om jag med största sannolikhet skulle kunna stå för grundtankarna även idag. Tror att det sågades rätt rejält av kongressen. Hur som helst, det jag tänker på i samband med denna gamla synd är hur svårt det är att ens börja hitta den gemensamma grunden för ett samtal. Det märker jag mycket av i mitt dagliga liv och har fått mig att bättre förstå hur svårt och ibland rent omöjligt det kan vara att nå fram till samförstånd. Deppigt.

Men man får inte ge upp för det! Jag brukar alltid tänka att OK, det här är ett problem, men nu har vi definierat att det är ett problem och då har man ändå tagit ett myrsteg framåt. Om man inte ens förstår att det finns ett problem så är det rätt kört, menar jag.

Roman Holiday


Har just sett Roman Holiday (Prinsessa på vift). Det var många år sedan sist, och däremellan har det dessutom smugit sig in en sådan där fruktansvärd TV-filmsremake från 90-talet där hon och han naturligtvis får varandra på slutet. Bannlys sådant. Själv suckade jag lite melankoliskt i soffan över de tårfyllda blickar som Audrey och Gregory ger varandra i slutscenen när de går åt varsitt håll. Ack ja... Audrey Hepburn, sååå underbar.

lördag, juli 29, 2006

Crazy Frog

Gick omkring och längtade efter barnen. Hittade på köksbänken en Happy Meal-pryl från MacDonalds. Det är en grön plastdosa som spelar någon mysko Crazy Frog-låt. Jag vet knappt vad/vem Crazy Frog är mer än att låtar med honom (den?) uppenbarligen går hem stort hos de delar av den svenska befolkningen som är under 8 år. Jag blev förstås galen förra veckan när Sigvard gång på gång satte igång speldosan. Men när jag nu tog upp den från bänken såg jag Sigvard framför mig där han hoppar omkring och dansar till låten. Saknadsrycket gjorde att jag faktiskt var tvungen att sätta igång den. Mådde lite bättre efter det. Samt påminde mig själv om att det
1) var mindre än 24 timmar sedan barnen var här
2) de kommer tillbaka på fredag
3) de har det bra där de är.

Lite perspektiv är alltid bra. Och när nästa längtansryck kommer så lyssnar jag på Crazy Frog.

Noll översiktsförmåga

Har haft ont i magen och varit darrig i nästan ett dygn nu. Brister plötsligt ut i gråt och skälver en stund. Som tur är är jag ensam hemma den här veckan och kan släppa ut reaktionerna utan att skrämma livet ur mina nära och kära. Det rekommenderas att barn under 12 år inte skall ut och cykla i trafik därför att de inte har tillräcklig översikt och uppmärksamhet för att klara trafiksituationen. Det har inte jag heller.

Igår höll jag på att orsaka en trafikolycka just på grund av att jag inte hade hela trafiksituationen klar för mig. Föraren av den bil som fick göra en tok-väjning skällde ut mig efter noter, med all rätt. Och som alltid när det är jag själv som är huvudorsaken till elände så är det så svårt att släppa. Tänker oavbrutet på vad som hade kunnat hända OM...jag hade barnen i bilen. Det var en massa andra bilar och människor i närheten. Hur många hade inte kunnat få lida för att jag inte väntade lite, lite till och gjorde den där extra kollen som man faktiskt har ansvaret för att göra när man sätter sig bakom ratten?

Barnen, mina underbara ungar som hade kunnat råka illa ut om inte om, de är så oerhört lojala med mig. De blev förstås förskräckta när jag blev utskälld, fast jag sade till dem att jag förtjänade det och att jag hade gjort fel. Jag sade också till dem att jag lovar att aldrig göra om felet. Sedan skulle vi åka och handla. Jag försökte att inte visa dem hur skakig jag var, men de märkte förstås. Alva sade "Men mamma, det gick ju bra. Det är OK". Problemet är bara att om det hade smällt så hade inget någonsin varit OK igen. Justus sade "Mamma, tänk på något roligt. Tänk på det roligaste Simpsonavsnitt du vet, och så tänker vi inte mer på det här". Samma problem, om det hade hänt något så skulle det aldrig ha gått att glömma. När jag kom hem igen efter att ha lämnat barnen hos sin pappa så grät jag och bad och skakade rätt länge.

Aldrig igen. Jag lovar.

fredag, juli 28, 2006

Humlor

Under sommarstugan bor det humlor. Stora, färggranna. Jag kunde inte låta bli att tycka om dem trots att de skrämde Tönnes - när de kom surrande satte han genast händerna för öronen för att stänga dem ute. På alla sätt. De kom förvånansvärt sällan in i huset fast dörren stod på vid gavel mest hela dagarna. Ibland råkade de förirra sig in, så jag har räddat ett antal humlor genom att milt fösa ut dem. Tre gånger har jag dessutom öppnat fönster och puttat ut dem. En av gångerna hade humlan nog suttit i fönstret rätt länge och krafsat uttröttat på rutan. När jag öppnade och puttade så föll den ner i backen med en lätt duns innan den förvirrat humlade sig upp och iväg igen.

Förstår inte varför jag tycker att humlor på det stora hela är sympatiska medan jag tycker intensivt illa om bin och getingar. Det är nog för att humlor ser runda och mjuka ut, tror jag. Och för att de inte är så påträngande.

fredag, juli 21, 2006

Nostalgiskt

Har ägnat stor del av min arbetsdag åt att rensa i gamla pärmar. I pärmen med gamla verksamhetsberättelser dök det upp något som jag kände igen som något jag själv har skrivit en gång i tiden (på elektrisk skrivmaskin. Dator införskaffades något halvår senare, vad jag minns). Läste. Kluckade förtjust och tyckte det är rätt mycket trevligheter man haft för sig under åren och som man glömt. Men nu blev jag alltså påmind. Anslår delar här! (Någon som minns?)

Verksamhetsberättelse för 2010 Trots Allt! 95-02-05 - 96-02-04
Studier och kultur
Föreningens litteraturcirkel (som startade hösten-93) lever och frodas. Cirkeldeltagarna har träffats ungefär var sjätte vecka för att diskutera och fika och må bra. Årets mest udda cirkelämne torde ha varit att läsa en bok om eller med tåg i...

Kulturen har fått sitt bl.a. genom operabesök den 17/2-95 (Aida av Verdi) och ett av Gisela Jansson guidat besök på Bror Hjorts hus den 2/4.

För dem som anser att idrott är kultur kan på denna plats även nämnas föreningsmästerskapet i minigolf den 28/5 där Pär Apelgren blev föreningsmästare.

Övrigt och slutord
Det måste slås fast en gång för alla: Vi har haft trevligt! Tag bara sådan oförglömliga händelser som brygger i på Solgläntan våren -95, när stugfogden och tillika förre föreningsmedlemmen (numera utvandrad till 31:an) Janne Franzén hjältemodigt dök ner i det iskalla vattnet med bar överkropp för att göra något - vad det nu är man gör när man lägger ner bryggor - medan de andra tappra bryggeriläggarna höll fast i hans ben för glatta livet...ack, stunder att minnas.

Andra mindre spektakulära stunder är diskussioner om livet och universum och sån´t, allmänt tjafs kring fikabordet, glädjen över lyckad reccefångst, spelhåla som blev städhåla inför väntad inspektion från miljö- och hälsoskyddskontoret, med mera. Tyvärr bars det inte omrking några likkistor i opinionsbildande syfte detta verksamhetsår, men vad kommer inte att bäras runt eller göras på stan framöver?

Tack för detta år!
Styrelsen

torsdag, juli 20, 2006

Smultron





















Jag har aldrig sett smultronen på Samuels grav vara så röda och fina förut. Kanske blir de till mer än ögonfröjd och tröst för sorgsna mammor också - det skuttar omkring harar på kyrkogården som nog gärna gnager i sig lite blomknoppar och smultron. När Alva var i fyraårsåldern sade hon att det var vakt-harar. För min del får de gärna vaka lite över Samuels grav.

onsdag, juli 19, 2006

Empati



Högarna i Gamla Uppsala i juni. Vi har tagit en köttbulls- och glasspaus under cykeltur. Alva är lite ledsen för hon är uttröttad efter en veckas lägerliv och annat, och så bråkar hennes cykel och det är för lite luft i däcken och vi cyklar så långt och till slut måste hon gråta en skvätt. Innan jag hann fram till henne för att trösta kom Tönnes och satte sig bredvid henne, tittade på henne och lade armen om henne. Sedan satt han kvar med detta brottargrepp tills han bedömde att hon mådde bättre. Det är inget som helst fel på den pojkens empatiska förmåga.

måndag, juli 17, 2006

Blir så trött

Och så kommer man hem till sådant här. Jag får länkar till artiklar som handlar om alkohol, IOGT-NTO-rörelsen och relaterade ämnen till min mejl, och imorse hade det här dumpit ner.

Systembolaget vill ha lägre skatt Därför kräver Anitra Steen, vd på systembolaget och hennes styrelseordförande Olof Johanssonsänkt spritskatt.
Steen och Johansson skriver att de egentligen inte vill ha en sänkt spritskatt, men att det är nödvändigt i väntan på att andra EU-länder höjer sina alkoholskatter.
http://www.fri-kopenskap.se/zino.aspx?articleID=16351 »

Men stackars dem, då, som egentligen inte vill men bara måste sänka skatten...newsflash: det måste man inte alls. Blir så oherrans trött på alla hänvisningar till EU som skall ursäkta diverse förändringar i alkoholpolitiken. Way to go, Anitra och Olof.

Borde nog skicka Anders Castberger på dem att förklara lite om vad Sverige måste göra och inte alls måste göra med hänvisning till EU.

söndag, juli 16, 2006

Resa till Prag?

Har landat i hemmet efter en veckas rundresande. Skönt. Det är kul att resa bort men bra trevligt att komma hem igen.

Etapp 1: Bilade till Umeå med barnen för att lämna dem i släktens ömma vård. Barnen var änglalikt snälla i bilen och Tönnes busade med Sigvard och lockade honom att skratta. Sedan var jag kvar i Umeå två nätter. Lämnade barnen och grät en skvätt över detta faktum på damrummet på Umeås flygplats.

Etapp 2: Flög till Arlanda. Strök omkring där någon timme innan jag klev på planet till Köpenhamn. Klev så småningom av planet i Köpenhamn och steg på planet till Amsterdam. Var lite trött på flygplan vid det laget. Anlände till Schiphol och letade reda på ett tåg som tog mig in till Amsterdam där älsklingen mötte upp. Åt god argentinsk mat. Det är märkligt sällan man äter landets husmanskost på resor, har jag upptäckt. Sedan letade vi rätt på vandrahemmet är vi skulle bo. Nu skall man inte klaga i onödan över att saker inte är som hemma - då kan man lika gärna stanna kvar hemma, menar jag - men det kändes inte direkt fräscht eftersom det var så rökigt och lite smårörigt vid första intrycket. Och såklart man reagerar när det finns skyltar som säger No hasch. Ja, det är väl klart? Tills man minns att man är i Holland. Där lilla hålet-i-väggen-butiken säljer cannabislollipops. Men det gick OK att sova. Dagen efter var trevlig, Amsterdam är väldigt trevligt och pittoreskt och nästan overkligt mysigt med alla gamla hus som står kvar överallt i innerstaden och som lutar åt alla håll så man blir direkt nervös för att de skall drutta ner i närmsta kanal när som helst. Vi tog en mycket turistisk båttur på kanalerna vilket var en bra idé. Såg mycket och fick göra det i lugn och ro. Så ville vi kolla Rembrandt och annat så vi gick till typ Nationalmuseum. Intressant på många vis. Tyvärr var 3/4 av stället inte i drift för någon renovering eller annat, men det som fanns räckte ju. På kvällen letade vi upp Kårsdraget och lyssnade på deras stadsspelning. Efter det åt vi ihjäl oss på ristaffel som var ursinnigt gott.

Etapp 3: Sammanstrålade med Kårsdraget utanför vandrarhemmet och drog iväg till stället där bussen skulle hämta oss. Det tog sin lilla tid för chaufförerna Björn och Erik att leta sig fram dit från bussens nattparkeringsställe, det var mycket avstängda gator och annat som gjorde det halvsvårt att veta hur vägen gick. Jag ägnade väntan åt att sitta och prata med delar av banjosektionen. När bussen kom vidtog ilastning, och sedan drog vi vidare på vår resa mot Prag. Kårsdraget var nämligen ute på en Mystery Tour där målet för dagen inte angavs förrän efter frukost varje dag, ungefär. I programmet som delats ut innan stod det att målet var Prag och diverse förorter till samma stad. Denna dag visade sig Prag vara den lilla fina tyska staden Bad Iburg. Kårsdraget gjorde en lyckad spelning på ett litet torg vid ett café. Publiken var liten men entusiastisk, framför allt de vithåriga tyska damerna höll på att skratta ihjäl sig vid vissa tillfällen. Vandrarhemmet i Bad Iburg kan varmt rekommenderas, det var helt klart resans bästa inkvartering.

Etapp 4: Kårsdraget drog efter morgonrepetition vidare mot en förort till Prag som visade sig vara Hameln. Bussen blev starkt försenad av vissa svårigheter att samla ihop gruppen i tid vid det tänkta korta lunchstoppet i Osnabrück. Björn upptäckte på en plakett vid Dômen där att det minsann var så att Osnabrück var uppväxtort för Karl den store medan han fortfarande torde ha varit Karl den lille. Det är allmänbildande att resa! Väl tillbaka i bussen var det liksom försent att komma med Kårsdragets fältrop "Det är jävligt bråttom nu" så det var bara att gilla läget och hoppas på att spelningen kunde förläggas något senare. Och det gick. Framme i Hameln skedde snabb urlastning och riggning och när bygdemusikalen Rats (jag skojar inte, den hette så) hade framförts på torget klev orkestern raskt upp och hann framföra två nummer innan klockspelet satte igång. Det spelade så vackert i tio minuter och sedan klev de tappra upp på scen igen och slutförde spelningen. Inkvartering på vandrarhem och sedan uppsökande av mat. Jag och Björn hamnade på en mexikansk restaurang - som sagt, man äter aldrig traktens specialitet - och sedan strosade vi lite i Hameln.

Etapp 4: Bussen drog vidare mot Prag. Vid det här laget började flera Kårdragsmedlemmar starkt ifrågasätta om man verkligen någonsin skulle komma fram till Prag. Turnéledningen avslöjade då det som många länge hade misstänkt, att målet nu var Lübeck och mat- och ölstället Im alten Zolln som ägs av Hardy som samlar på studentorkestrar och erbjuder ett gratis mål mat samt logi på golv i hans hus mot en spelning. Trevlig man. Spelningen den kvällen var turnéns absolut bästa. Stämningen var ganska otrolig, publiken gav stort gensvar och orkestern agerade förstås efter det. Jätteroligt. Jag garvade läppen av mig åt flera nummer som jag ändå sett vid ett flertal tillfällen.

Etapp 5: Lämnade Kårsdraget Lübeck för vidare färd mot Prag. Konstigt nog kom vi inte fram dit nu heller utan landade i Köpenhamn där Kårsdraget spelade på Rådhustorget. Också det en bra spelning med publik som stannade kvar och lyssnade. Sov på vandrarhem med resans värsta sängar. Höll på att bli knäpp på låskorten som inte funkade vid akuta tillfällen som toalettbesök mitt i natten. Var inte kul att stå i fem minuter och trampa och dra kortet om och om igen innan lampan äntligen lyste grönt.

Etapp 6: Lång bussresa till Prag. Framme i Prag gick urlastning och städning av buss riktigt raskt. Turnémedaljer delades ut och sedan tog alla sitt pick och pack och drog hem. Utom busschaufförerna med bihang (jag) och snäll upphämtare av packning och resenärer (Erik) som tog bussen till toatömning och utvärtes tvättning. Efter många om och men kom vi i alla fall hem till vårt eget Blue Hawaii, nej jag menar Prag, nej, jag menar tjället i Uppsala.

Jag har tömt väskorna och lagt smutstvätten i högar. Sorterat lite minnen och är, som efter varje lyckad resa, lite kvar i resan och de småfånigheter som alla resande grupper har för sig när de är ute. Roligt, roligt. Men skönt att vara hemma.

Nedan dålig bild från riggning på Rådhustorget i Köpenhamn. Det man ser är alltså delar av studentorkestern Kårsdraget från Stockholm. Björn har kört dem på turnéer vid flera tillfällen och dessutom hjältemodigt räddat en turné genom storartade bussinsatser. Detta har gjort att han blev utnämnd till Hederskårsdragare, ett faktum han är mycket stolt över. Han har också fått ett Kårsdragssmeknamn som visar vad de anser om honom. Han är helt enkelt Jätte-Tapper. Själv har jag fått namnet Riktigt Tapper, vilket inte heller är så illa! Kårsdraget är en trevlig samling människor som stundtals spelar riktigt bra och har en kul show. Rekommenderas! www.karsdraget.nu



torsdag, juli 06, 2006

Stolt

Idag satt jag i Kungsträdgården på en lunchkonsert och var mäkta stolt. Vännen Stina håller på att göra sig ett namn inom vissvängen, och hennes kluriga och fina texter är väl värda att lyssna på. Det roliga är att jag känner igen henne i texterna, trots att det har gått så många år och blivit ännu fler utvecklingssteg sedan klassikern "Mr Mango dansar Tango" på högstadiet. Samma finurliga Stina med många tankar och rätt oväntade vändningar av ord. Nu väntar jag bara på skivan. Gå och lyssna på Stina Tyskling från Hallstahammar om ni har chansen. Och det säger jag inte bara för att hon är en gammal vän.

www.stinatyskling.com
www.ensmulastina.blogspot.com


tisdag, juli 04, 2006

Finaste bilden


Tönnes + rälsbuss = sant.

Musik vid Siljan

Två konserter samma dag. Först uppe vid orgelstugan på Knippboberget. Fantastisk stämning att se alla människor som sitter i blåbärsriset och lyssnar. Trots ivrigt viftande efter bromsar var det så väldigt fint, allting. Även vi som var med och sjöng med Alice Babs för flera år sedan och kunde jämföra med den tusenhövdade åhörarskaran i blåbärsriset den gången tyckte att det här tillfället var ganska fantastiskt det med. Vi sjöng så bra. Och vi var så fina i vita sommarkläder. På kvällen var det konsert i Leksands kyrka. Ett helt annat stuk på allting, men även det bra. Vi är duktiga!