torsdag, september 28, 2006

Kvaddad Tönnestorsdag

Tönnes skola har stängt för studiedagar idag och imorgon, så då passar jag på att ta ut några av de hysteriskt många föräldradagar som jag har kvar att ta ut innan han fyller 8 - dvs, den 14 december. Är rätt ordentligt arg på mig själv för att jag inte kollade upp detta i våras som jag blev anmodad att göra, för då hade jag kunnat vara föräldraledig med Tönnes hela sommaren. Jag som gnällde så mycket över att jag inte fick så mycket semester i somras som jag hade velat. Typiskt mig att missa sådant här och aldrig hålla reda på något. Nu blir det i alll fall två Tönnesdagar den här veckan och så skall jag ha ledigt på höstlovet med honom också.

Det är en grå dag ute och vi är slöa. Plockar kanske äpplen i ödeträdgården i morgon istället för idag...

Snöade dessutom in på en del Försäkringskasseärenden, betalade räkningar och sådant. Upptäckte att jag måste ha ett heltidsjobb snart, det här går inte. Någon som vet ett jobb som passar en 38-åring med oavslutade studier och utan formella kvalifikationer? Å så blir jag deppig vid tanken på att behöva lämna mitt jobb som jag trivs med. Men det är bara halvtid, och då får jag bara lön för havltid, märkligt nog. Måste ha en heltidslön. Måste dra in pängar.

Skall gå och pussa på Tönnes och prata lite med honom nu och försöka lägga ångesten åt sidan en stund. Fina pojken.

tisdag, september 26, 2006

Pianorelaterad lycka

Är jätteförkyld, så det passade ovanligt bra att jag hade bokat in pianostämmaren till kl 9 i morse. Det innebar att jag kunde sova till 8.30, och det gjorde jag. Först hade jag inte tänkt ställa något larm för jag borde ha vaknat innan dess, men gjorde det ändå för säkerhet skull och det var bra för jag hade lätt kunnat sova hela förmiddagen annars. Vacklade upp och snabbstädade pianot och sedan kom pianostämmaren Göran, förmodligen landets mest propert klädda pianostämmare. Svart kostym. Haja! Jag kände mig väldigt sunkig när jag öppnade dörren iförd plyschbyxor och slafsig sweatshirt. Jag pysslade runt med mitt medan han jobbade. Var väldigt trevligt att höra plinket och plonket och successivt höra hur mitt lilla piano stod rätt i ton igen. Blev riktigt sugen på att börja spela mera, nu för tiden använder jag mest pianot till övning av sångstycken och emellanåt nå´n jazzlåt, men jag skall nog plocka fram andra noter igen. Plåga grannarna med halvtaskig Mozart och så. Nu mår i alla fall pianot bra igen och jag blev riktigt upplyft av detta faktum.

söndag, september 24, 2006

Ännu en helg på Tollare

Förutom att faktiskt ha tagit mig tid tid att gå i kyrkan med mina barn så har jag ägnat helgen åt sammanträde med Junis förbundsstyrelse på Tollare, en av IOGT-NTO-rörelsens två folkhögskolor. Jag gillar att vara på Tollare. Dels för att det är vackert, dels för att det funkar att ha möte där, dels för att jag är stolt över vår folkhögskola - men också till stor del för att det är enkelt att ta sig dit för mig som virrar till det med allmänna kommnikationer om det blir för många byten. Det här är så enkelt. Tåget till Stockholms central, T-bana till Slussen, SL-buss ut till Tollare. Och sedan kliver man av bussen och går nedför den lilla backen och varje gång lägger jag på nytt märke till skylten som talar om att här inne till höger har Ralph Lundsten sin studio.

Går in i huvudbyggnaden och letar efter folk. Hör det typiska sammanträdesmumlet från olika rum, men det är bara iggisar. För ovanlighetens skull är jag först. Väntar in mina egna sammanträdeskamrater som kommer inom kort. Gunnel hämtar nycklar. Vi går till matsalen och fikar och börjar jobba. Ser folk droppa in efter hand, både min egen styrelse och IOGT-NTO:s. Avslutar ett möte. Väntar på kvällsmaten. Äter. En helg på Tollare innebär att man äter konstant. Är det inte mat så är det fika eller vickning eller frukost. Brukar känna mig som en spärrballong efteråt. Efter kvällsmaten jobbar vi igen. Sent kvällsfika i salongen med prat med många vänner och bekanta som man träffar på. Plötsligt dyker Anna F upp, och jag blir så överrumplad och glad att jag kastar mig om halsen på henne och börjar nästan gråta. Vilken överraskning! Anna, baby, det var så kul att se dig, även om det blev kort.

Sova. Upp på lördag. Sammanträde hela dagen. Fika. Mat. Fika. Efter kvällsmaten samlas vi för att prata om vår stundande resa till Kambodja. Måste få tag på Killing Fields och titta på. Å sen fikar vi igen....sedan avviker jag hem till Uppsala (SL-buss, T-bana, Uppsalapendeln) och blir hämtad på stationen hemma, vilket var väldigt skönt. Dunsar i säng efter midnatt, rätt hyfsat, men oj så trött. Trött så ögonen skelar. Lite dåligt samvete för att jag inte är med på mötet söndag förmiddag, men bestämmer mig för att inte vara så velig. Gör man ett val så gör man, och i morse kände jag tydligt att det var alldeles rätt.


Alternativ nattvard

Var på familjemässa idag. De yngsta ur Gosskören samt Flickkören sjöng. De lät bra, och som bonus ger det alltid höga underhållningspoäng när det är just de yngsta som står längst fram och gäspar stort och sträcker på sig emmellanåt eller gömmer sig bakom sin körpärm för att slippa synas. Ändå är det inte småbarn vi pratar om, men tydligen är 8-9-åringar fortfarande tämligen omedvetna om hur de ter sig. Mycket underbart. Jag mös. Sigvard 4 år höll sig förhållandevis lugn nästan hela tiden. När vi stod i ledet för att ta emot nattvarden började han tycka att det var lite långtråkigt och sjöng "Jag vill ha tårta, tårta, tårta med grädde". Jag vet inte om det var ett seriöst förslag till en ny utformning av nattvarden eller ej, men de som stod runt om fick roligt.

torsdag, september 21, 2006

Yta

Har lilla livskrisen här för jag gör sådana tabbar och har bristande omdöme. (Lugn, mamma, det är inte så allvarligt.) Följde upp det hela i morse genom att skicka Justus skolrygga med Tönnes. Visserligen hade jag migränkänning och var i o-form, så det är lite förståeligt - men det var så dumt. Nästan alltid annars hade det gått bra att låta fel ryggsäck vara med fel unge, men just idag var det naturligtvis så att Justus behövde sina regnkläder eftersom de skulle ut till Hammarskog och vara där hela dagen, och dessa regnkläder låg i hans ryggsäck. Som alltså åkte iväg i skoltaxin med Tönnes. Medan jag jämrade mig stilla åkte Björn iväg efter taxin för att byta ryggsäckar. Tog tid. För taxin åker inte direkt till Tönnes skola utan åker först till Flogsta med de barn som går i skolan där. Allt ordnade sig till sist, men det kändes inte så lovande för resten av dagen, veckan, livet...när skall jag sluta göra skitdumma missar?

Och så inträffar det som ofta händer när jag har lite lätt kris: Jag börjar undra över om jag inte borde klippa luggen. Eller skall jag spara? Fast är det inte snyggare med kort lugg? Men jag ser ju rätt bra ut på det där kortet där jag har lång lugg...och så ältar jag det fram och tillbaka ett tag. Är inte dummare än att jag inser att det är skönt att fokusera på något totalt oviktigt när det är lite jobbigt, för småsaker som lugg eller ej har jag i alla fall kontroll över. Har inte fattat något beslut i frågan än. Smakråd?

onsdag, september 20, 2006

Vinnare

I dessa nederlagstider kom en ljusning som ett brev på posten igår. Brevet kom från Musik vid Siljans vänförening. De har haft dragning i sitt lotteri. Vi har vunnit två biljetter till en hemmamatch med Mora IK.

Jippiaj.

måndag, september 18, 2006

Tom födelsedag

Jag slängde in barnen i bilen och åkte till kyrkogården. När vi kom dit var barnens pappa också där. Vi tände två ljus. Graven ser fortfarande så fin ut med sina frodiga rankor av smultronblad.

Födelsedagen ekar inom mig. Hur han låg på mitt bröst och man tydligt såg två hårvirvlar mitt uppe på huvudet, bredvid varandra. Gropen i hakan. Fina leendet. När han blev äldre den raka hållningen och den mjuka munnen. Integriteten.

Ekar tomt efter pojken som skulle ha fyllt 15 år idag men bara blev 6.

Panta rei

Lessna ögon (och lite vindögda, ser jag) så här dagen efter valet. Men OK, då slipper man skämmas så mycket när statsråd måste göra pudlar och man misstänker att de blir styrda som marionetter och undrar vad som egentligen låg bakom och hur mycket de måste täcka upp för mannen som aldrig någonsin täckt upp för någon av sina ministrar. Hårt arbetsklimat, sannerligen. Ärligt talat är det roligare att gotta sig åt att företrädare för en politik man inte gillar gör bort sig än att svettas över meningsfrändernas tabbar!


Liten tröst är att förändringarnas kvarnar mal långsamt. Allt flyter och vi överlever det med. Det som gör mig mest nere vad gäller valresultatet är till slut faktiskt inte att det är Fredrik R som blir statsminister, utan att Sd har lyckats kapa åt sig en plats i kommunfullmäktige i Uppsala.

söndag, september 17, 2006

Blähhh

Några saker som känns rätt blähh just nu:

1) Min hjärna. Hela veckan har jag varit virrig, darrig, stirrig (vilken sång ur känd Disneyfilm, nå´n?) och låtit allmänt osammanhängande närhelst jag har pratat i telefon eller med andra. Kröntes idag av mitt uttalande när vi hade ett supersnabbt repertoarråd efter högmässan. Började tänka och säga en sak och kom på mitt i meningen att jag egentligen inte tyckte det utan tvärtom. Effekten blir "Ehh...vad sade du egentligen". Underförstått: "Varför sade du något överhuvudtaget?". Avskyr när jag blir så ostrukturerad.
2) Möjligheten att han den där Fredrik blir statsminister. Visserligen är jag inte så jätteglad åt tanken på Göran som statsminister heller, men ändå!
3) Linda Skugges blogg. Har jag läst ibland mest för att fler människor som jag tycker verkar vettiga brukar säga att den är bra. Tycker inte jag. Grymt överskattad. Nu stör det inte mig, hon får gärna fortsätta att skriva och berätta om vad hon har på sig och vilka kläder hon skall köpa och hur dumt det är att kalla sig feminist och tala om för alla vilka felaktiga val de gör vad gäller boende och barnomsorg och precis allting - men hypen stör mig. Definitivt.
4) Historien med föräldramötet och vinet. Varje gång jag tänker på det grips jag av samma häpnad och förvåning.

Åtgärder:
1) Jag vet faktiskt inte vad jag kan göra åt min hjärna.
2) Har röstat idag. Inte på Fredrik R. Mer kan jag inte göra just nu.
3) Inte läsa Linda Skugges blogg och inte bry mig om att den är överskattad.
4) Har i alla fall ifrågasatt det hela. Kanske, kanske att någon tänker till nästa år och inser att det är en dålig idé. Ha ha...knappast. I den föräldragruppen tror jag ingen kommer på tanken att det finns folk som har alkoholproblem och vars barn skulle uppskatta om mamma eller pappa inte drack mitt i veckan. Eller reflekterar över att den debatt jag satte igång med mitt ifrågasättande kanske är mindre skadlig än att alla Gosskörsbarn fick en inbjudan som talar om att när vuxna skall träffas, då måste de ha vin med. Det stavas a-l-k-o-h-o-l-
t-r-a-d-i-t-i-o-n och i den finns inte det ord med som stavas s-o-l-i-d-a-r-i-t-e-t.

Se där, hyfsad sinnesfrid uppnådd på två av punkterna. Hjärnan fortsätter dock att vara ett problem.

fredag, september 15, 2006

Tindrande ögon

Fredag eftermiddag jämn vecka. Då kommer barnen till mig. Alva och jag mötte varandra utanför Sigvards dagis och hämtade honom tillsammans. Sedan pep hon iväg tämligen omgående, skulle på tivoli med polarna. När Tönnes och Justus hade ramlat in for vi iväg att handla, först en pianobok åt Alva. Jag ville få titta lite på noterna och försökte lugna pojkarna genom att få dem att räkna pianon, men de kunde inte ta det piano (ha ha) utan det fick bli ett snabbt köp åt Alva och inget åt mig. Hann i alla fall med att boka in pianostämmaren. Sedan for vi till Coop Forum och snabbhandlade även där. Pojkarna botaniserade bland dvd-er, och först kom Justus med en film i nypan och såg söt och oskyldig och längtande ut. Okej´rå, sade jag. Sedan kom Tönnes, strålande av glädje och upprepade ivrigt " Sk". Han hade hittat en dvd med sina absoluta favoriter, Mora Träsk! Han var så glad och så nöjd och då blir jag också glad och nöjd och köpte villigt den till honom. När sedan Sigvard kom och ville ha en My Little Pony-film så tänkte jag "Ah, man får två för 99 pix, kör till".

Tönnes höll hårt i sin film och sade "Sk" om och om igen till oss för att riktigt markera hur glad han var, och just nu sitter han och tittar på den. Jag fick inte se utan han körde bestämt ut mig. Tydligen en högtidsstund att avnjutas i ensamt majestät.

Sötnosarna!

torsdag, september 14, 2006

En annan värld

Min dotter har börjat sjuan. Hon har lämnat sin klass som hon gått tillsammans med sedan sexårs, och fått med sig fyra gamla klasskompisar till den nya klassen. Hon går kvar på samma skola men har bytt sida - hon är inte längre kvar i den korridor där småbarnen, fritids och de något äldre barnen som inte heter mellanstadiebarn längre går. Är det stora förändringar?

Ja, det är det. Jag var på föräldramöte igår där först skolpolisen pratade. Det var en hyfsat trygg man som säkert funkar bra med barnen vid sina återkommande besök i skolan, och som nog är bra på att reda ut incidenter. För det var så han sade: "När det har varit en incident ringer Tomas (rektor) till mig och så kommer jag till skolan och reder ut det."

Incidenter? Jag satt och tuggade på det en stund medan han pratade vidare om arbetet med att förebygga våra barns eventuella kontakt med kriminalitet. Alva har då inte sagt något. Då slog det mig att här ligger skillnaden mellan korridorerna. I låg-och mellanstadiedelen av skolan är det en annan värld än i högstadiedelen. Det är i högstadiedelsn som ungar har tuttat på papperskorgar och hotat lärare med airguns. Det har blivit bättre de senaste åren. Det är inte längre lika stor risk att man läser en notis i UNT om att det har brunnit i kapprummet på Valsätraskolan igen, och jag tror att det till stor del är rektors välgörande inflytande. Ibland är den en person som gör den stora skillnaden, faktiskt!

Efter polisen och presentation av kollegiet fick vi prata ihop oss om vad skolan skall göra och vad vi som föräldrar skall göra. Och sedan gick vi till respektive klass hemklassrum. Vi travade in i ett ekande, trist rum utan något på väggarna. Stolarna var sådana där med orange plastsitsar. Före sommaren satt Alva och hennes klasskamrater på höj- och sänkbara stolar som var ergonomiskt riktiga. Nu är det ner i slummen, bara. Jag fick lite ont av den påvra tillvaro skolan plötsligt blev bara för att barnen är ett år äldre.

När jag kom hem ringde jag till Alva, som är hos sin pappa den här veckan, för att kolla av lite. Hon sade att de inte har orange plaststolar överallt, till exempel har de på naturkunskapen höga stolar som hon tycker är jättesköna. Jag hade fler checkpunkter:
1) Var hon ett av de barn som springer omkring och busar i kapphallen? (As if...)
2) Hon kommer väl ihåg att ta med sig sin penna till lektionerna?
Alva lugnade mig på alla punkter och verkar då nöjd med sin tillvaro, så allt är egentligen under kontroll. Men snacka om skillnad. Både mentalt och fysiskt.

onsdag, september 13, 2006

Yrken

Ibland får man höra talas om yrken som man efter en stunds eftertanke förstår att de finns och att de inte är särskilt konstiga, men man skulle aldrig ha kommit att tänka på dem som just yrken själv. Beror förstås på vilka referensramar man har.

Yrket jag inte visste fanns: Rovdjursansvarig på Länsstyrelsen.

tisdag, september 12, 2006

Läskigt

Idag fick jag ett märkligt sms. Det stod ”Hej! Ditt abonnemang hos AEBN är betalt en månad till. Om du vill avbryta abonnemanget sms:a Avbryt 1 till 75220.”

Jag begrep ingenting och googlade för att ta reda på vad AEBN är, och det visar sig vara en firma som säljer porrfilmer, främst gayporr. Eller abonnemang på någon betal-TV-kanal, jag var för upprörd för att riktigt haja. Detta är absolut inget som jag har börjat abonnera på och vet inte vad jag skall göra nu. Är uppenbarligen en bluff. Vad gör man? När jag försökte ringa numret som sms:et kom ifrån säger ett röstmeddelande ” This is only a a text service”. Jag törs inte skicka avbryt-sms för då aktiverar jag säkert något som gör att de skickar fakturor till mig i evighet framöver. Känner mig så hjälplös. Och arg. Gick in på den amerikanska sidan och mejlade deras kundservice. Vet inte vad som händer nu. Sms:et var på svenska men skickat från ett utlandsnummer, +44.


Kontaktade konsumenvägledningen som tyckte att det verkade allvarligt, att de inte hade hört talas om det tidigare och att det ev borde polisanmälas.

Min tilltro till mänskligheten får sig ibland en knäck. Från slutet av förra veckan tills idag har det varit en rad händelser, stora och små som bara ökar på känslan av att inget är som det skall. Folk tänker inte. Björns väska med alla bankkort, körkort, nycklar, digitalkamera och annat blev stulen mitt under näsan på honom i lördags. Och så det här sms:et idag. Life´s a bitch and then you die.

Alltid här men ändå inte











Liksom suddig. Eftersom jag inte vet hur du skulle sett ut idag. Nästa måndag skulle du fyllt 15. Alltid hos mig men ändå så plågsamt frånvarande.

måndag, september 11, 2006

Lilla listan

Över saker jag förbryllas av eller undrar om.

1) Tog ut pengar på bankomat. Satt en klisterlapp där med texten "Jag vill också byta statsminister". Undrar varför jag genast tänker "Byta med vem då?". Fånig hjärna.
2) Fortfarande vid bankomaten. Undrar: Varför vänder vi i Sverige magnetremsan på bankkortet uppåt medan man i andra länder vänder den nedåt?
3) I affärer när man skall dra sitt betalkort i hållaren undrar jag varför man skall vända kortet åt olika håll i typ alla hållare och affärer. Om jag håller kortet med remsan åt höger skall den ofelbart vara åt vänster, och vice versa. Standardisering, tack!

Fundrar

När får man tycka något? När är det OK att man säger vad man tycker? Och när är det relevant att man yttrar sig?

Alla tycker inte lika som jag. Tack och lov. Andra tycker inte alltid precis som jag. Skall ingen av oss få säga "Hörru, jag tycker inte att du har rätt nu"?

På förekommen anledning. Det som stör mig är att om jag hade gått ut pompöst och fördömande och sagt taskiga saker om dem som gör andra val än jag, då hade jag kunnat förstå reaktioner som har kommit. Då hade jag dessutom förtjänat dem. Men nu anser jag att jag gjorde allt vad jag kunde för att inte säga något fördömande överhuvudtaget. Och då tycker jag att det är otroligt frustrerande att få på skallen för att jag har yttrat mig i något som berör både min son och mig. Det är tydligen inte relevant i sammanhanget...men hallå! När är det någonsin mer relevant än när ens barn och man själv är berörd?

Jag kommer aldrig att förstå den typen av resonemang. För då kan man nämligen aldrig tycka eller säga något om någonting. Känns ju tryggt om vi är en nation full av folk som säger "Jasså Sverigedemokraterna är på frammarsch i min kommun, men jag kan ju inte säga något om det för det är inte relevant och dessutom får väl alla tycka vad de vill".

Alla får tycka vad de vill. Det betyder inte att alla måste tycka att det som tycks är rätt. Lika lite som jag skall få stå oemotsagd tänker jag låta andra göra det när jag anser att något är galet.

fredag, september 08, 2006

I alla lägen

Simpsons räddar dagen.

Kulturnatt imorgon. Skall sjunga vid 22-tiden, sedan gäller det att försöka undvika att sitta hundvakt i en spårvagn som står uppallad på Stora Torget hela natten. Möjligen kommer jag att bli avkrävd denna gentjänst eftersom Björn har fixat så att att han komma och lyssna på mig i Domkyrkan. Men vad sjutton, jag har ju ett litet solo, det är klart han måste vara där!

Å hur gick det nu då

I går kom det första mejlet. I morse kom det andra. Sedan damp det ner två till. Efter lunch hade det kommit ytterligare tre. På förmiddagen var jag riktigt skakig och hade ont i magen, så svårt tycker jag tydligen att det är att sticka ut hakan. Nu känns det OK. Så fort jag hade fått det första mejl som sade att man kan förstå mina synpunkter (även om man inte håller helt med) så mådde jag bättre. Ställningen nu är fyra som inte begriper min ståndpunkt och tre som kan göra det. Rätt schysst.

Jag hade bestämt mig för att inte skicka något mer mejl till alla utan bara svara dem som skrev till mig privat, men ansåg mig vara tvungen att skriva ett sista inlägg efter det mejl där det påstods att jag hade fördömt någon. Det gillar jag inte, för det hade jag inte gjort. Inte skrivit det, inte tänkt det. Och det påpekade jag. Såhär skrev jag:

"Hej alla!
Tänker inte skriva fler mejl (är inte intresserad av någon kampanj) än det här. Vad jag ansåg i sakfrågan skrev jag förut.

Med tanke på reaktionen nedan påpekar jag med skärpa att jag inte har sagt ett ljud om att jag skulle tycka illa om att andra människor, kristna eller icke-kristna dricker. Mitt val är mitt eget och jag accepterar och respekterar andras val. Däremot tänker jag inte låta få pådyvlat mig att jag skulle ha sagt något som jag inte ens andats om. Vad jag vet har jag inte fördömt någon. Det jag har gjort är att säga att jag tycker det är skit att inte ens ett föräldramöte får vara en frizon. Är det verkligen så konstigt? Och det har inte ett dyft att göra med fördömande av alkoholvanor i övrigt. Jag bryr mig nämligen inte om det.

Citerar ett privat svar på mejl som avslutning: Til syvende og sidst handlar det om att vi vill att våra barn skall ha det bra. Och jag hoppas att det blir stor uppslutning på mötet. Tänk om mitt mejl får den oförutsedda (och i sådana fall lyckade) effekten att fler engagerade föräldrar kommer för att de vill trycka till den där sura typen?!


Vänliga hälsningar
Jenny"

På det mejlet fick jag ett svar från en förälder som sade att jag verkligen inte hade varit fördömande och att man måste få säga vad man tycker. Det var väldigt skönt! För jag satt en stund och tittade på vad jag hade skrivit för att kolla om det ändå hade smugit sig in något ord som kunde andas pekpinne. Kunde lättad konstatera att det gjorde det inte.

Intressant dock, att om man ifrågasätter alkoholtraditionen utan att ens andas ett ord om moral eller säger att människor som dricker är dåliga människor, så är det ändå det folk automatiskt påstår att man har sagt. För att de känner sig trängda och ifrågasatta som personer. Mycket mänskligt. Men också mycket svårt att föra en diskussion i ett sådant läge.

torsdag, september 07, 2006

Harhjärta

Det kom ett mejl med inbjudan till föräldramöte för Gosskören. Precis som förra året står det att man får enklare mat och vin till självkostnadspris. Förra året undrade jag över vinets närvaro i ett hyfsat stillsamt mejl till körledaren. I år tryckte jag på "svara alla-knappen" eftersom det inte är rättvist att bara körledaren får min reaktion, framförallt som möten och sådant till största delen arrangeras av föräldrarna. Så här skrev jag:

"OK, nu tänker jag tala om att jag reagerar oerhört negativt. Varför serveras det vin på ett föräldramöte? Varför? Jag skulle gärna vilja få en genomtänkt förklaring.

För mig sänder det konstiga signaler. Och jag är inte dummare än att jag begriper att man tänker sig att det lockar någon lite extra och att det skall vara mysigt och trevligt och kanske kommer det flera föräldrar om de får lite vin. Sorry, jag tycker inte att det duger som rättfärdigande. Jag tycker inte heller att det är det minsta trevligt eller relevant i sammanhanget och utmärker härmed mig själv som en riktigt grinig typ - men jag anser att det är totalt galet att blanda in alkohol i sådana här sammanhang. Onödigt.

Jag tänker inte på något sätt bråka om det (jag säger vad jag anser i det här mejlet) men förbehåller mig rätten att få säga att jag tycker att det här är fel. Om vi som föräldrar inte klarar att ha ett föräldramöte utan att locka med lite vin - vilka signaler sänder vi till våra barn?

vänliga hälsningar
Jenny Tapper"


Och nu sitter jag och darrar. Alla på sändlistan kommer typ avsky mig. På den sändlistan finns föräldrar som jag känner, min egen körledare bl.a., andra som är bekanta och ytterligare andra som jag inte vet vilka det är. Där finns också de gossar i kören som är mellan, säg 15 och 25. En av de (vuxna) gossarna sjunger i min kör. Fatta hur jobbigt det är att ta ställning när människor man känner förmodligen kommer att tycka att man är en riktig plåga! Ändå tycker jag att jag inte kunde göra annat. Lite civilkurage får man lov att ha. Och man får också lov att räkna med smällar när man sticker ut hakan - vojne vojne så jag gruvar mig. Harhjärtat pickar ängsligt i bröstet.

Hjälp!

tisdag, september 05, 2006

Retrotröja





















Har på mig finfin nostalgitripp idag. Hittad i älsklingens garderob. Egentligen fejk för mig eftersom UNF:s sista midsommarting hölls 1980 och jag inte kom med i UNF förrän 1983. Vet inte vilket år denna tröja prydde Björn. Idag pryder den dock mig.

måndag, september 04, 2006

Helgrapport

Det var samling för IOGT-NTO:s, UNF:s och Junis distriktsstyrelser i Uppsala i helgen. Traditionsenligt lägger man denna samling på den ort som nästa år skall arrangera kongresserna för att man liksom skall få sniffa på orten och lokalerna. Jag tror att det gick bra och att folk blev nöjda med Uppsala. Skönt för mig att få vara på hemmaplan också.

Min helg blev dock lite flytande eller vad man skall kalla det. Jag hade ingen egentlig uppgift utan var bara där som förbundsstyrelseledamot i Junis. Pratade med folk och gled omkring och minglade och så. Jag hade naturligtvis något som krockade med samlingen, nämligen installationen av nya ärkebiskopen. Jag funderade länge på hur jag skulle göra men beslöt till sist att han fick klara sig utan min sångliga närvaro vid installationen. (Jag tror han kommer över det!) Jag var rätt nöjd över att ha fattat ett beslut. Kändes bra att ha bestämt sig. Men för den skull skall man inte tro att jag faktiskt var på distriktsstyrelsesamlingen hela tiden.

Vid 14-tiden på lördagen skulle jag ta över Justus och Sigvard då Björn skulle ägna sig åt att få folk att spela boule i poängtävlingen. Medan jag gick ut ur lokalerna lyssnade jag av min telefonsvarare. Där fanns ett meddelande från Tönnes kontaktfamilj som han var hos under helgen: Tönnes vänstra stortå ser läskig ut. Jaha. Justus och Sigvard fick vackert finna sig i att vara medfunktionärer vid boulespelandet, jag tog bilen och hämtade Tönnes och åkte till barnakuten med honom och hans varfyllda tå. Det var ingen glad pojke som fick tån uppsnittad och tömd på var, kan jag säga! Men allt gick bra och sköterskorna tyckte att det var kul att få se hur stor han har blivit. Det är gudskelov rätt länge sedan nu som han var på akuten/alternativt blev inlagd titt som tätt. Sedan köpte vi penicillin och åkte ut till kontaktfamiljen igen. Ingen stor dramatik, med andra ord, men jag var väldigt trött efteråt. Och tänkte: Jaha, jag hade inte behövt välja mellan samlingen och ÄB, för jag hade ändå hamnat på barnakuten med Tönnes.

Så kan det gå! Man vet aldrig vad som kan hända.

fredag, september 01, 2006

Aktion

Ibland görs det aktioner på stan för att uppmärksamma saker. Oftast är det något man vänder sig emot. Som i höstas, när IOGT-NTO-rörelsen i Uppsala län gjorde en grej för att försvara spritskatten och ifrågasätta de löjligt höga införselkvoterna. Eller blandar jag ihop teman? Voffo tull om det inte hade något att göra med införselkvoter? Minns faktiskt inte. Hur som helst, politiska kommittén riggade upp en tullstation på Forumtorget i Uppsala och satte en sovande tullvaktare där som illustration. Och så bjöds det på soppa. Kommittén måste ju få ge utlopp för sin milda galenhet också. (Se bild.) Mycket kul, tycker jag. Det ryktas om att en kommittéledamot vid varje möte försöker få till en alkoholpolitisk vinkling så att han vid nästa aktion kan få dra på sig trikåer och peruk och gestalta Gustaf III. Vet inte om detta bara är illasinnat lösprat eller sanning...