fredag, oktober 27, 2006

Trasselterapi

Ägnade 2 timmar och 47 minuter igår till att trassla upp ett nystan med bomullsgarn. Normalt sett är det sådana övningar som får mig att känna mig explosionsfärdig efter ett tag, men den här gången kändes det mest harmoniskt och trivsamt. Trevligt att det går att få sådana livsbonusar.

onsdag, oktober 25, 2006

Min Jussi

Här kommer det. Den stolta mammans lyckliga ögonblick. Plats: Uppsala Domkyrka. FN-dagsfirande med barnkörer från församlingen. Under sista sången stod en rödhårig söt gosse i sin vita polotröja, svarta byxor och svarta skor (Gosskörens förskolas uniform) med händerna på ryggen och blicken stint fästad på mikrofonen, utom när han sneglade åt dirigenten för att få hjälp med att komma in på rätt ställe. Han sjöng så fint, så fint. Så rent och så ljuvt och gluggen mellan framtänderna gjorde hans läspningar tydliga, men det var bara rart. På första bänk satt mamma, pappa, mormor, morfar och bonuspappa och tindrade med ögonen.

Vet inte vad som var mest beundransvärt: Att han sjöng rätt och rent hela tiden, eller att han klarade att behålla fattningen när fan-cluben satt där och fånlog och /eller halvsnyftade hela tiden

måndag, oktober 23, 2006

Blä

Idag blev min mobiltelefon stulen. Låg på skrivbordet på mitt jobb. Ett ögonblicks verk för tjuven att slinka in och ta med sig den.

lördag, oktober 21, 2006

Intelligenta amerikaner

Mera TV. Har favoriter: Simpsons. Scrubs. Och har idag upptäckt något nytt att gilla. Best in Show. Helt obeskrivligt. Jag skrattar så jag nästan trillar ur soffan för den är så absurd.

Stenansiktet

Det finns ett program på Kanal 5 som heter "Älskling, vi dödar barnen". Exakt varje gång jag sett rubriken i programtablån får jag för mig att den uttalas med ett förhoppningsfullt tonfall, och tänkt "Jisses så sjukt". Sedan klickar insikten till och jag hajar. Nu har jag snart sett ett avsnitt. Programmet är uppbyggt enligt något slags ihopslaget formulär: Blanda Nannyakuten med Top Model och Du är vad du äter så har vi idén. Som i sig inte är dum - det är klart att det är bra att påminna om att det är bra att tänka på hur man lever. Men alltid när människor blir utlämnade, även om det är av egen fri vilja, så tycker jag det är lite läskigt. Huvudcoachen är en barnnäringspedagog eller nå´t sånt som har det mest kalla och stenaktiga sätt jag sett på länge. När hon skall le mot barnen och säga "Men det var väl kul" så riktigt hör man hur det knakar i mungiporna. Alla kan inte vara födda med en varm och vinnande personlighet...men jag skulle då inte vilja ha henne som coach. Så o-peppande det kan bli.

Bekännelser

1) Jag längtar efter nästa Harry Potter-bok.
2) Skall åka till Kambodja och är lite skraj inför att åka till Kambodja.
3) Har inga pengar men lust att shoppa. Någon snygg höstjacka.
4) Funderar alldeles för mycket på vad jag kan göra åt håret. Ser folk på stan med snygga hårupsättningar men fattar aldrig hur de gör. Skäms för det, det finns liksom viktigare och större saker i livet att grunna på.
5) Får knottror på ryggen alla gånger någon använder apostrof+genitiv-s i svenskan. Den jättebra kuratorn på hab som hjälpte mig att skriva ihop ny vårdbidragsansökan skrev "Down´s syndrom". Det stör mig jättemycket att skicka in detta till Försäkringskassan! Den som läser det kommer att tro att det är jag som använder apostrof! (Som om någon bryr sig...) Skäms över även denna reaktion för det viktiga är att hon är så bra och resten är bra skrivet, och så blir jag så störd av ett ynka litet fel. Desto värre eftersom jag själv givetvis gör fel - andra skrivfel, då - som säkert sticker någon annan i ögonen. Undrar dock när vi har gett efter helt och skriver Kalle´s kaviar. Löfberg´s Lila.

torsdag, oktober 19, 2006

Fina
















Dålig bild, fina pojkar. Sigvard och polaren Isidor - notera Isidors tjusiga klädsel - har lekt med varandra efter dagis tre dagar i rad nu. Sigvard har stränga förhållningsorder om vart han får gå och inte gå och att man inte får gå hem till en kompis utan att först tala om det. Går in genom ena örat och ut genom andra när något kul lockar. Innebär att vi springer ut på Sigvardjakt i snitt två ggr per eftermiddag.

Igår tvingade jag ner oron och väntade in honom, och han kom faktiskt hem alldeles själv till slut - men inte med Isidor som han hade börjat leka med, utan med Love. Ja, det var ju helt OK, men jag undrade lite över turerna där och om Isidor stod övergiven någonstans och undrade var Sigvard var. När Sigge tog av sig skorna var han barfota i dem. När jag frågade var hans strumpor var så svarade han lite pinsamt självmedvetet att han hade tagit av sig dem och lagt dem i gräset. Han skyndade att tillägga "Men jag minns inte riktigt var." Love (som är äldre än Sigvard och har större koll) flinade lite och talade om att Sigge hade sprungit i strumplästen först. Då blev han blöt om fötterna och tog av strumporna. Ja, jisses...jag undrar om han kommer att göra likadant i vinter?

lördag, oktober 14, 2006

Höstplågan

Det finns en sak som faktiskt är riktigt jobbig med att ha barn. Det är den ständiga inventeringen av kläder inför varje säsongsbyte. Nu håller jag på att stålsätta mig inför jobbet med att vända upp och ner på skolådor och gräva i garderober och be pojkarna byta skor med varandra och testa vem som kan ha vilka stövlar och bryta ihop när den jättefina overallen visar sig ha ett trasigt blixtlås och undra var, var, VAR vantarna tar vägen efter varje vinter.

Ibland tänker jag att jag skall bli en bättre människa och ser för mig hur jag skaffar tre lådor (Alva är så stor att hon dels håller reda på de stora vinterkläderna själv, dels inte måste ha nytt varje säsong längre - helt fantastiskt!) och märker upp med pojkarnas namn, och när vintern är slut så stoppar jag helt enkelt ner respektive gosses vantar och mössa och overall och stövlar i lådorna, för att nästa vinter enkelt kunna packa upp och inventera vad som måste köpas i större storlekar, vad som kan bytas mellan dem och så vidare. Stupar på nästa tanke: Och var skulle vi förvara de lådorna? Eller så är den tanken bara en ros åt min ljuva lättja. Låter ruskigt troligt. Alltås blir det även i år att dyka in i krypinet under trappen och företa utgrävning.

Mysterium x 3

1) Alltså...var ligger Werthersbyn? ("När Peter cyklar igenom den lilla Werthersbyn")

2) Varför sitter fjärrkontrollen till TV:n fastklistrad i makens hand HELA filmen igenom, fast han alltså har bestämt sig för att se filmen och inte tänker zappa?

3) Varför tappar min älskade Justus bort sina nycklar så ofta utan att ha den blekaste aning om var han kan ha dumpat dem?

onsdag, oktober 11, 2006

Queer-teori?

Konversation mellan Justus och mig i bilen på väg till hans körövning:

J: Mamma, får jag fråga en sak? Det är inte för något särskilt, jag vill bara fråga.
M: Javisst.
J: Varför valde ni att jag skulle bli kille?
M: (? Tänka, tänka, tänka - aha.) Nä, vi valde inte det. Det kan man inte välja, det blir vad det blir. Det är en slump om det blir en kille eller en tjej.
J: Jaha.

Sedan pratade vi lite till, och jag sade att det finns människor som är födda till pojkar rent biologiskt men som känner sig som flicka inuti, och vad är man då? Får man inte kalla sig flicka om man känner sig som flicka men har en snopp? Eller tvärtom. Justus lyssnade och jag tror att han begrep att jag pratade om de sakerna för att jag tycker att det är intressant rent filosofiskt eller vad man nu skall sortera in det under. (Eller så placerade han det i facket "Nu pratar mamma jättemycket om något igen".) Hur som helst så tog han fasta på det där med att trivas med att vara den man är, så han makade sig bekvämt tillrätta i bilstolen och sade: "Jag är nöjd med att vara kille". "Bra", sade jag. Sedan pratade vi om att han skulle få dissekera en strömming i skolan idag och att han tyckte det skulle bli riktigt kul och spännande.

Många saker är långt ifrån självklara. I min nioårings föreställningsvärld väljer föräldrarna om bebisen i magen skall bli en pojke eller flicka.

lördag, oktober 07, 2006

Hommage à Beppe

Vaknade. Tittade ut. Det regnade. Somnade om. Vaknade. Steg upp. Badade. Drack lite te, åt några smörgåsar. Drack lite mer te. Tittade ut. Det regnade fortfarande. Satte mig i soffan. Slog på TV:n. Såg halvtaskig sitcom i väntan på den jättebra sitcomen Scrubs. Drack lite te. Gick på toa. Det regnade fortfarande. Sov lite.

Och så har jag på mig en blommig tröja. ("Du har väl blommiga kalsonger, din j-a lyriker".)

måndag, oktober 02, 2006

Sprickstolt

Nu kan jag inte hålla mig längre. Är så stolt! Förra veckan pratade Justus körledare med mig efter deras övning och berättade att hon frågat honom om han ville sjunga solo på FN-dagen och gudstjänsten i Domkyrkan då. När vi körde hem sade jag tillkämpat nonchalant "Det var väl kul?" Mmm, tyckte Justus. Sedan sade han "Jag har bestämt mig. Jag vill göra det." Så nu har vi övat. Och övat. Den här veckan tänkte jag utsätta honom för prövningen att jag sjunger motstämman för att kolla om han klarar att hålla sin melodi. Det roligaste är att han tycker att det är skoj och att han helt själv bestämde sig för att sjunga solot. Jag utövade inga som helst påtryckningar, tro det eller ej.

Vi var hos svärmor i Norrköping igår, och Justus blev ombedd att sjunga sin sång för oss. Han ställde sig på balkongen och sjöng så fint, så fint, men Sigvard tyckte att nu var det för lite fokus på honom så han började också sjunga, så det ekade ut mot gatan. Egentligen inte för att överrösta Justus, men för att visa att han också kan. Efteråt sade han stolt "Jag sjunger så fint". Och vi höll med och log. Det lät finfint. Justus fina klara röst som sjunger "I natt jag drömde" medan Sigvard samtidigt med stark stämma sjunger Linda Bengtzings Melodifestivallåt "Jag ljuger så bra".

Silence more lovely than music

The Shepherd´s carol av Bob Chilcot. Så vacker. Så stilla. En tickande puls. Förmodligen värd hela kostnaden för biljetten till Domkyrkokörens julkonsert i år. Det är sällsynt, men ibland händer det att man hittar ett musikstycke som blir som en juvel. Skimrar i ljuset. Bäst idag.

Andra saker som piggat upp idag:
1) Jag såg kanoten igen. Någon av grannarna här på området gillar uppenbarligen att paddla kanot och under sommaren ligger den ute på en gräsmatta, stadigt fastkedjad i en lyktstolpe. I år har förmodligen kanotsäsongen förlängts av det varma vädret, så ikväll låg den där vid sin lyktstolpe igen. Jag blir lite fnissig och glad. Vet inte riktigt varför.
2) Jag skickade protokoll till diverse folk idag via mejl och glömde bifoga filen med protokollet. Jag hade hoppats att jag hade blivit den nya, förbättrade jag som aldrig skulle glömma att bifoga filer, men icke. Skickade filen i nytt mejl och bad om ursäkt. Fick följande svarsbild av Ullie.