onsdag, januari 31, 2007

Ord från min barndom

Dök plötsligt upp i mitt huvud: Kanthaltråd. Titta i närmsta brödrost så ser ni kanthaltrådar.

Och så blev jag lite nostalgisk och började längta efter att vandra längs kanalen. www.hallstahammar.se

tisdag, januari 30, 2007

Pianot botar vovven

Ylande grannhunden, del 3.

I lördags kväll var voffsingen tydligen ensam hemma igen, för den ylade och grät och det var så synd om den. Efter ett tag blir det rätt enerverande, så jag satte mig vid pianot för att något utestänga ylandena. Då tystnade hunden. Varje gång jag slutade spela, för att byta noter eller kolla efter lite noggrannare i sagda noter började hunden gråta igen. Det kändes lite roligt att kunna lugna ner den! Men jag kunde inte gärna sitta och klia elfenben i timtal, så vovven tjöt rätt länge till sedan tills matte kom hem.

Mera betyg, någon?

Grunnar fortfarande på vad jag tycker. Velar. Å ena sidan, å andra sidan....det är ju så svårt att rättvist betygsätta människor, nämligen. Det blir alltid ett visst mått av godtycke i en bedömning eftersom de är objektiva. Oavsett hur många kriterier man kan ställa upp för att försöka få till en subjektiv bedömning så spelar alltid bedömarens egen personlighet, temperament och uppfattningar in. Skall man då lämna ett utlåtande om en person som man faktiskt inte går ihop med alls eller inte förstår sig på eller rent av tycker illa om - då åker en hel del av den förväntade subjektiviteten åt fanders. Även om intentionerna är att vara alldeles neutral.

torsdag, januari 25, 2007

Vinterdagar och ordningsbetyg

Sjuk är man och snö är det och kallt. Idag är även Sigvard sjuk, så vi är hängiga tillsammans. Dvs han hänger i soffan och jag hänger över en bok. Grannhunden ylar övergivet igen.

Läste i UNT om de nya omdömena i uppförande och ordning som skall införas efter årsskiftet, vad jag förstod. Är kluven. På ett sätt kan jag tycka att det kan vara bra, om det funkar som en tydlig signal mellan skolan och familjerna när en unge håller på att spåra ur. Blir tveksam dock när jag tänker på hur godtyckligt det kan slå. Ungar som är ifrågasättande och uppnosiga kan säkert få rätt dåliga omdömen om de har en lärare som inte orkar med eller gillar att bli ifrågasatt. Är skraj att det används till att näpsa elever som faktiskt inte är i någon riskzon utan bara är självständiga och tänker - och blir jobbiga för auktoriteter. Men å andra sidan, igen då, om vinsten är att en större andel ungar som är på väg åt fel håll kan fångas upp innan det är försent så gagnar det en större andel människor i slutändan. Eller? Jag vet verkligen inte. Jag råkar ju ha skolbarn som hittills bara har varit lärarnas dröm, så det är svårt att uttala sig.

lördag, januari 20, 2007

MVF (mindre viktiga funderingar)

Hundgranne. Bor under oss. Finns två vovvar. Har inte hörts av mer än med ett enstaka litet voff, om ens det. Tills lördag två veckor sedan då en av vovvarna ylade hjärtslitande från åtta till efter midnatt. Eftersom det är så ovanligt att höra dem så bestämde jag mig oroligt för att om hunden fortfarande ylade på morgonen så var vi tvungna att försöka ta oss in i lägenheten och kolla så inte matte låg död på golvet eller så. Men uppenbarligen kom hon hem vid midnatt. Sedan har vovven ylat lite grann på dagtid, och idag har den ylat nästan hela förmiddagen. Undrar varför. Har matte bestämt sig för att träna hunden på att vara ensam, eller har en av hundarna flyttat?

Dragspelsgranne. En annan granne (alternativt samma granne som har hund, det är inte alltid självklart från vilken lägenhet ett ljud kommer) har just lagt vantarna på ett dragspel och övar flitigt. Jag som har så svårt för inspelade musikljud som jag inte har valt själv upptäcker att jag har en mycket högre toleransnivå när det är ett instrument som trakteras. Jag hör ett ljud, sedan tar det någon sekund innan jag identifierar det, och sedan slappnar jag av när jag inser att det bara är dragspelsgrannen. Möjligen kan det bero på att jag vet att man inte orkar öva hur länge som helst, men skivor kan man lyssna på bra mycket längre. Jag kan med andra ord kallt räkna med att ljudet upphör efter ett tag.

Vad tillverkar egentligen onda krafter i sina verkstäder där de håller folk fångna som trälar? Denna fundering föranleds av ett avsnitt från Buffy och vampyrerna (jaja, jag är för gammal men chacun a son goût eller vad det heter) där en demon fångar människor och låter dem träla tills de dör. Visuellt illustreras detta av en dunkel industrilokal med gnistor och flammor och släggor och grejer. Man får dock inte veta VAD trälarna gör - mer än sliter livet ur sig. Har demonerna planer på att slå sig in på stålindustri? Järn? Tillverkar de bilar som de skall kränga jättebilligt för att rasera marknaden för stora biltillverkare? När avsnittet är slut står man svarslös. Men demonen fick spö av Buffy i alla fall, det är huvudsaken.

onsdag, januari 17, 2007

Den lilla hypokondrikern

I går morse vaknade jag och hade så ont i händerna. Båda händerna. Ont på exakt samma sätt. Jag begrep ingenting. Inte hade jag lyft eller burit på något, inte hade jag hållit vantstickorna i något krampartat grepp då jag stickade de tre varv jag åstadkom kvällen före - jag kunde bara inte förstå. Grunnade då och då under dagen på varför man får ont i händerna. Förkastade reumatism och karpaltunnelsyndrom eftersom jag insåg att dessa krämpor knappast dyker upp exakt samtidigt och på samma sätt i båda händerna. Ont gjorde det i alla fall. Vad kunde det vara för konstig sjuka? Nervöst grubblade jag vidare.

I morse trillade polletten ner när vi kom ner till bilen. Minnsbilden blixtrade till: i måndags morse stod jag och slet som ett djur för att hacka fram vindrutan från den kompakta isskorpa som söndagens oväder hade åstadkommit. Mitt onda i händerna är en banal och ofarlig träningsvärk. Tänk så mycket lättare det är att stå ut med den nu när jag vet vad det är.

Heja

1) Telenor. Fick sms om att de från 1 februari avskaffat möjligheten att skicka anonyma sms med hänvisning till mobbing och trakasserier. Jag hade ingen aning om att den möjligheten fanns (antagligen för att jag inte är intresserad av att skicka anonyma meddelanden) och är nu mycket nöjd och glad med att min operatör fattat ett sådant beslut. Ryggdunkning!

2) Världens roligaste bluff. Kan hittas här. Att det överhuvudtaget gick att lura mottagarna måste bero på en oerhört stor iggis-skräck* samt noggrant inrotade fördomar och låga förväntningar. Det säger en hel del om oss. Om det är så lätt för våra egna medlemmar att gå på bluffen om den tokhopplöse nykteristen så kanske vi inte skall förvänta oss att icke- medlemmar skall kunna ha en nyanserad syn....Samtidigt undrar jag var alla dessa hopplösa gamlingar finns, som vi tror finns. Personligen har jag nog bara träffat på en, säg en, riktigt hopplös iggis under mina snart 22 år i rörelsen.

* Iggis-skräck: det fenomen som uppstår då en medlem i UNF, Ungdomens nykterhetsförbund inser att tiden har kommit då man är för gammal för UNF och måste gå över gränsen till att bli medlem i IOGT-NTO. Svårare än man kan tro för vissa! För oss som har genomgått detta med livet i behåll känns skräcken relativt överdriven - men den skall också tas lite på allvar.

söndag, januari 14, 2007

Snålblåst

Vinden skakar till balkongen. Det vräker ner blötsnö. Huttrar redan vid tanken på att behöva ge mig ut i morgon bitti. Förkyld och eländig. Har stannat hemma från Tollare och ordförandesamlingen i helgen men tänker åka dit i morgon för jag vill inte missa seminariet med Westanders som vi planerat för så länge. Helst skulle jag dock krypa under täcket någon dag till.

Har i alla fall sagt ja till valberedningen för en period till. Sedan får man ju se om kongressen väljer om mig! Den snälla valberedaren som ringde och fjäskade för mig tyckte att Junis behövde min glädje och energi. Jo, tjena. Var har hon sett den, undrar jag i mitt stilla sinne. För tillfället finns den inte, kan jag säga. Men det är väldigt sant att så länge det finns liv, så finns det hopp. I alla fall i sådana här lägen. Kom förstås att tänka på min älskade Samuel och hans sista fem veckor i koma. Där fanns det inget hopp trots att det fanns liv. Det är naturligtvis ett extremt exempel.

torsdag, januari 11, 2007

Julens sämsta

Barnen knäckte hasselnötter med den smarta nötknäpparen och bjöd mig på julafton. Åt några och oj vad det kliade i halsen. Någon vecka senare hittade jag en halv kvarglömd hasselnöt i soffan hemma och stoppade i ren distraktion i mig den. Kliade infernaliskt. Jättekul. Allergisk mot hasselnötter.

Jag har varit glad över att trots alla mina många allergier så har jag åtminsone sluppit födoämnesallergier, men här kom det en.

onsdag, januari 10, 2007

Tisdagstristess

Trött och snuvig. Blä. Får man dra täcket över öronen och ta en time-out till i maj, ungefär?

lördag, januari 06, 2007

Di små barnen

En bonus med att ha försett Justus med mobiltelefon är att det kommer så trevliga sms. Senast berättade han att han och pappa hade tengt gå och se eragån i moron kvel. Jag mådde bra flera timmar efteråt. I moron kvel var igår kväll, fredag. Medan biobesökarna gottade sig åt drakar och annat tog Björn och jag med Tönnes och Sigvard på lokal. För ovanlighetens skull åt de rätt ordentligt, och Sigvard var oerhört exalterad över att det var han som skulle få betala. Han bar nämligen Björn börs i sin nya ryggsäck som han vill ha med jämt. Lilla Sigge, så fin han är. Han pratade oavbrutet och skuttade hela vägen till och från bilen. Tönnes har börjat härma honom när han hoppar fram så jag fick ha vaktögonen på där de vinglade fram på trottoarkanten.

På kvällen hade Tönnes jättesvårt att somna. Kan bero på att en grannhund ylade hela kvällen och att det skrämde honom. Hur som helst återuppstod han ett otal gånger. De sista gångerna hade vi andra gått och lagt oss och Tönnes tomtade själv omkring i den mörka lägenheten på jakt efter lite action. Strax efter midnatt satte jag honom på toa och stoppade om honom, och sedan låg han faktiskt kvar. Då hade hunden äntligen slutat yla.

Slö trettondagsmorgon. Alva är på pyamasparty i Gunsta sedan igår och jag har ingen aning om när hon kan tänkas dyka upp igen, men det visar sig väl. Pojkarna tittar på TV med Björn. Jag skall slänga ihop lite restlunch och sedan har jag körrepetition hela eftermiddagen. I morgon sjunger vi först högmässa och på kvällen är det dags för Vi sjunger julen ut.

Nu kommer Sigvard och rapporterar att han har borstat tänderna.

fredag, januari 05, 2007

Probläääm

Har under julen virkat mössor som en galning, det blev faktiskt fem mössor till sist - jag blir ju så glad över att äntligen ha fattat alla förkortningar och beskrivningar till sist att jag gärna vill upprepa det jag kan. Den första mössan som var provomgången med garn som var återanvänt in absurdum kastade jag faktiskt för den bidde inte bra alls, men de senare är jag lite stolt över. Gav en av mössorna till Alva i julklapp mer som en skojpresent, men hon gillar den. Kul. Nu har jag börjat sticka ett par vantar i samma färg som min sista mössa. Förnuftet ryckte ut och talade om för mig att jag inte kan virka hur många mössor som helst och att det vore bra att byta inriktning. Ergo vantar. Tack internet för att jag kan hitta stickbeskrivningar!

Men eftersom jag är en klåpare (borde kanske köpa magasinet Kreativa Kvinnor?!) vet jag inte riktigt hur man gör. Har stickat klart en vänstervante med undantag för tumme. Skall sticka tummen. Det står: plocka upp maskor. Vaddå? Och hur gör man med garnet som man så att säga matar med/använder under stickningen, hur fäster man det när man skall börja göra tummen? Klurar och klurar och har gjort någon konstig grej med garnet. Ser nästan ut som det funkar men inte riktigt. Fattar inte hur man skall göra.

torsdag, januari 04, 2007

Mood indigo

You ain´t been blue, sjunger han, Louie.

Gick i alla fall till frisören, mest för att få sitta en stund och bli omhändertagen. Min frisör klipper bra men lååångsamt. När jag lyckats trycka ner den värsta stressen över det ("Här kan jag ju inte sitta så länge") känns det bra. Det är som att varje hårstrå blir individuellt klippt. Och så hade hon i en massa mjuk- och fukt- och glansmojs som luktade fruktigt och gott. Visserligen innebär det att håret efter några timmar ser fett och stripigt ut, men lukten kompenserar det nästan. Förstår dock inte varför alla frisörer envisas med att platta till och räta ut mitt hår så mycket som möjligt. Åtgärdas enkelt när jag kommer hem genom att stoppa in huvudet under duschen.

Fick skratta lite i alla fall under allt kuvert och utskicksmördandejättetråkiga arbetet. Lyssnade på glada gossar i P4 Uppland som kör "gissa vilken låt det är" och spelar ett intro. Så ringer någon in och säger vad det är. Och så spelar de lite fler intron och så skall den som ringt gissa och helst svara rätt och vinna något litet pris. Det här samtalet i förmiddags utvecklades till en ren efterapning av HasseåTages gamla sketch när Lena Nyman kommit fram till Hasse Tellemar. Jag sägar bara "Margareto". Fnissar fortfarande.

onsdag, januari 03, 2007

Angkorsnuttar

Eftersom vår kamera blev stulen i höstas fick jag lov att klara mig i Kambodja enbart med min mobiltelefonkamera. Den är riktigt bra, men klarar inte zoom och annat, så jag inriktade mig mest på närbilder av detaljer. Här kommer några från templet Bayon i Angkor Wat. Jag blev alldeles fascinerad och hade lätt kunnat snöa in totalt på alla stenfigurer.


Kolla lilla apan som klättrar i trädet här!








Förlossningsscen. Kvinnan som föder ligger i barnmorskans knä. Andra bilden visar hur man med hävstångsteknik fixar det där med stora stenblock som skall på plats. Bild tre visar akrobater som bland annat balanserar på ett hjul.

måndag, januari 01, 2007

Måndag 1 januari 2007

Regnet plaskar mot rutan. Huset fullt med barn. Egna barn plus deras kompisar i varierande ålder. Ändå rätt lugnt just nu. Björn och Tönnes har gjort svärmor sällskap på bussen till Gottsunda. Tänker att det passar bra att alla barnen är här när de är borta, så kan jag köra hem dem sedan när svärmor kommer hem efter sin kompisvisit och kanske är lite trött och behöver vila.

Gräsmattan lyser grön med inslag av pappersrester efter fyrverkerierna igårkväll. Vi gick ut strax före tolvslaget och tittade som vi brukar på de fyrverkerier som grannar smäller av. Det ligger en tät krutdimma över parken efteråt. Och man hör smällarna från Gottsunda och Sunnersta. Natthimlen flimrade av ljus från alla raketer. Går inte att höra några kyrkklockor över alla smällare. Lätt lomhörda drog vi vuxna oss in medan Alva och Justus och Alvas kompis var kvar ute en stund till. Tönnes och Sigvard sussade sött i sina sängar innan vi gick ut och sov oberört vidare genom allt smällande.

Känns som en konstig nyårsdag med allt regn. Trist att inte kunna ta ut ungarna och åka lite pulka för att bryta av mot allt filmtittande och dataspelande
.