tisdag, februari 27, 2007

Sekunderna som förändrar allt

Olyckan i utanför Rasbo, förstås. Så tragiskt. Som alla olyckor. Känns konstigt sådana här dagar.

Kan fnissa lite åt sidan Fantasinyheter för att komma bort en liten stund.

fredag, februari 23, 2007

Salem Al Fakir

Min musiksmak är blandad. Trots det har jag de senaste tio åren eller så nästan bara köpt jazzplattor. Enstaka undantag är Prefab Sprout och Mary J Blige. Men annars jazz. Nu har jag köpt Salem Al Fakir. Åh vad bra! Jag diggar.

Fast det finns ljud på den som jag egentligen aldrig brukar gilla för de känns så mycket 70-tal och då får jag 70-talskänslan som jag hade redan som barn - under sagda 70-tal! Det är väldigt svårt att definiera den, men den är någon slags blandning av foträtt och betongförorter och ungar som sniffar lim och elände och tråkigheter och ideologier som bara slog fel och som förstörde människor som försökte hitta alternativa sätt att leva. Konstigt. Men så är det. Liten brasklapp: Inget av det jag beskriver är något som jag själv upplevde, men barn snappar ju upp stämningar i omvärlden och hör vad som sägs på nyheter och så vidare. Bra 70-talskänslor finns också: Som när jag fick följa med mina föräldrar på Tältprojektet och höra Totta Näslund sjunga "Aldrig mera krig".

Men Salem Al Fakir, alltså. Jag tvingade Tönnes och Sigvard att lyssna på honom när vi åt kvällsmat igår och även till frukost. Sigvard gungade glatt med och Tönnes också, när han glömde bort att han egentligen skulle vara sur och gnällig över att inte han hade fått bestämma vilken musik som skulle vara på. Good song gör ju vem som helst glad.

torsdag, februari 22, 2007

Liten å stor

Sigvard har länge varit en stor pojke som kan det mesta själv och brukar påpeka det. Men nu har han en period när han vill vara liten igen. Rätt mysigt, fast ibland är det jobbigt med alla "maaaaamma, maaaaamma" när det gäller saker som han mycket väl kan fixa själv.

I morse smet han diskret iväg och målade sig innan vi skulle till dagis. Antagligen tyckte han själv att det inte var en bra idé, för han kom nedlomande och ställde sig bredvid mig där jag satt och åt frukost och liksom bara väntade så där uppfordrande som små barn kan göra. Jag tittade på honom och såg de fina rosa strecken på kinden och hakan samt den vackert lilafärgade underläppen och tänkte "Tur att tuschpennefärg brukar gå bort ganska lätt". Sade till honom att gå och tvätta sig i ansiktet. Hans skruvade på sig och ville inte alls och då frågade jag vad det var för fel. Han mumlade lite och tog sedan sats och sade: "Att jag är liten". Då smalt jag och lovade att hjälpa honom.

Lilla gubben.

onsdag, februari 21, 2007

Surrealistiskt

Ikväll ringde jag för att tala om att Sigvard gärna kommer på födelsedagskalas hos en dagiskompis på söndag. Det var födelsedagsbarnets lillasyster på 2-3 år som svarade i telefonen. Alla vet hur det brukar vara när ett så litet barn svarar: Man säger tålmodigt om och om igen "Tala om för mamma att hon skall komma till telefonen". Till slut lämnade tösen över telefonen och jag hörde henne viska till sin mamma "Det är min gudmor!". När så mamman tog telefonen började jag prata samtidigt som hon gjorde det, och detta att vi pratade delvis i munnen på varandra några sekunder var nog för att trassla till trådarna. Jag sade att jag kände mig lite taskig som inte var gudmor. Mamman svarade glatt och tvärsäkert "Men det är du ju!".

Jag fick momentant hjärnstillestånd. Det roliga är att min första instinkt INTE var att mamman hade tagit fel på person, utan att jag blixtsnabbt började gå igenom i huvudet vilka barn jag är gudmor åt (summa 1 barn), ungefär som om jag utan att minnas det plötsligt hade ställt upp som gudmor till ett barn vars föräldrar jag inte känner alls. Väldigt troligt!

Det visade sig att min röst påminner om det svarande lilla barnets gudmors, så det var inte konstigt att barnet gjorde felkopplingen.

Kallt

Minus 20 grader i morse när jag stod med Tönnes och väntade på hans skoltaxi. Huga. Rapporterna från Björn och Alva på semester på Irland rapporterar om blommande hagtorn och temperaturer på + 12. I morse ringde Sigvard och jag och väckte Björn och sjöng för honom på hans födelsedag.

Känns lite ödsligt hemma på ett sätt nu när det bara är jag, Tönnes och Sigvard hemma. Men inte så mycket, för di små gossarne ser till att hålla mig i rörelse med böner om hjälp med diverse filmer och äpplen och dricka och Sigvard vill berätta saker för mig, helst när jag är upp till armbågarna fullt upptagen med något annat.

Konstaterar också att mitt jämviktstillstånd befinner sig i Umeå på sportlov. Det är ett stort hål efter Justus, verkligen. Jag mår som bäst när han är hemma också. Det där kanske lät lite mysko, ungefär som att jag har ett favoritbarn. Det har jag inte. Jag har fem favoritbarn, men jag tror att de flesta föräldrar med fler än ett barn kan känna igen sig i att de har ett barn som de förstår intuitivt på ett sätt som gör att man känner sig väldigt nära den personen. Antagligen för att man råkar ha samma temperament eller kynne eller sinne för humor eller vad det nu kan vara.

Fryser. Kallt. Blä.

måndag, februari 19, 2007

Skapande

Har stickat tre par raggsockor, ett par till varje gosse. Har suttit i soffan och stickat flitigt på kvällarna. Björn börjar blänga svartsjukt och muttra när han ser mig ta fram stickningen. Lessen sötnos, men jag slutar inte. För nu har jag hittat beskrivning på en kul mössa och har ett garn som är så mjukt så mjukt så mjukt så händerna känns lena medan man stickar. Fantastiskt.

torsdag, februari 15, 2007

Glad

Vi är få i personalen på min arbetsplats.Vi är bara fyra stycken. Man kunde tro att det skulle göra oss mer gullegulliga och så mot varandra, men vi har tvärtom satsat på en kärv, osentimental ton. Det längsta jag brukar sträcka mig till för att visa mina kamrater min uppskattning är att till deras mejl vidarebefordra den där pingvinen som vinglar omkring på nätet och buffar till en annan pingvin på axeln så den trillar i spat. Vi är inte knapsu, liksom. Och så pajar de allting.

Idag åt vi lunch tillsammans, vilket i sig är en händelse eftersom alla har så olika tider och konsulenterna med fördel vistas på det s.k. fältet och gör verksamhet istället för att som jag, administrativ personal som jag är, sitta och häcka på expen. Som sagt, vi gick och krubbade. När jag hade hämtat sallad låg det ett paket på bordet. De hade gett mig en födelsedagspresent! Sådant brukar inte vi syssla med, så jag blev lite till mig. Och väldigt glad! Tack, kamrater.

Ännu ett år

Idag fyller jag 39 år. Tänker på ett sommarprogram med Elisabeth Söderström som jag hörde för många år sedan där hon sade att själv kände hon sig fortfarande ung, men hennes barn började se förfärligt medelålders ut. Undrar om min mamma känner så idag?!

Blev uppvaktad på sängen med bricka och sång av världens finaste lilla kör. Tönnes ville inte riktigt vara med så han dök ner i min säng innan de andra kom och drog täcket över huvudet. Sedan fnös han lite när jag försökte intressera honom för min presentöppning.

Hoppsan, nu kom jag på att jag har present som jag glömde öppna! Paketet från mamma som kom med posten igår och som jag så karaktärsfast lade undan för att öppna först idag ligger ju kvar i köket. Haha, då har jag något att riva upp när jag kommer hem från jobbet också.

tisdag, februari 13, 2007

Britta till minne

På körövningen fick jag veta att gamla körkompisen Britta har dött. Det var många år sedan Britta slutade i kören och jag har inte träffat henne på minst lika många år. Kanske är det därför det känns så konstigt nu när hon är borta. Jag minns Britta som en så varm och genuint solig och glad människa. Hon utstrålade någon slags jättevarm och glad kristendom som gjorde gott. Minns när vi var i Prag på körresa och vi var ett litet gäng som mer av en slump ramlade in på en oerhört rolig och välgjord föreställning av Mozarts Don Giovanni - för marionettdockor. Framförallt den lille marionettdirigenten var väldigt personig och charmig. Vi skrattade rätt mycket den kvällen! Britta var med. Hon hade börjat få besvär med sina fötter på grund av sin livslånga diabetes redan då, så det var säkert ganska plågsamt för henne med våra fotvandringar över staden. Men hon hängde på.

Jag vet att de sista åren hade Brittas båda ben blivit amputerade, och jag vet inte alls hur många demoner hon fick brottas med i sina mörka stunder. Men när jag frågade hennes man när jag träffade honom i kyrkan så sade han: "Hon säger att hon är oförskämt bortskämd". En ganska ljus bild, med andra ord. Önskar att det fanns flera människor som Britta. För sjutton, jag önskar att jag vore som Britta!

Vila i frid. Du är ihågkommen med glädje.

måndag, februari 12, 2007

My little flowerchild

Sigvard gillar att pärla på dagis. Pärla är ett dagisverb, jfr dega. Pärla = trä pärlor. Dega= hålla på med play-dooh eller annan lera eller deg.

En dag förra veckan hade han pärlat ett pannband som han hade på sig hela eftermiddagen. Tydliga 70-talsvibbar, där.





Gamla idoler

Åhh...idag har jag fått hälsa på en gammal idol. Allan Axelsson, the one and only. Globetrotter extraordinaire, internationellt engagerad och still going strong. Närmar sig de 90 (om han inte redan har fyllt, rent av) men fortsätter att bry sig.

Påminner mig om hur många bra människor det finns och som jag träffat inom nykterhetsrörelsen. Människor som brinner och vill något och bryr sig om andra och inte begränsar sig. Finns naturligtvis lika många bra människor även utanför rörelsen, men nu råkade jag ju träffa på ett gäng bra personer just inom den. Man kan till och med börja göra en liten lista.

Here goes, Jennys lista över bra bra bra iggisar. Bra kan betyda mycket. För mig betyder det i detta sammanhang människor som vill något och bryr sig och inte är så snäva i sitt synsätt.

Kerstin Ohlsson
Sune Fors
Allan Axelsson (förstås, då)
Inga-Britt Tapper
Thure Jadestig
Hans Sverredal

Och här någonstans inser jag att det går inte. Listan blir jättelång. Lika bra att bara konstatera att det finns så många bra människor.

torsdag, februari 08, 2007

Raggsockor

Stickade som en dåre igår och hann riktigt långt på första sockan till Sigvard. Onödigt långt visade det sig, för jag hade valt fel storlek. När jag mätte hans fot var den18 cm lång. Mätte fyra år äldre storebror Justus fot. Den var 19 cm. Sigvard har nog ovanligt stora fötter. Eller så är det Justus som har små.

Nu skall jag repa upp och sticka om. Hej och hå. Är annars otroligt stolt över att jag lyckades fatta stickbeskrivningen för hälen. Känner mig väldigt smart.

tisdag, februari 06, 2007

Klart som korvspad

På väg hem från dagis i fredags berättade Sigvard för mig att han vill ha en fisk. En liten fisk. Nej, en stor. Eller en liten. Fast många fiskar. Fast bara en, liten fisk. Och mamma blir inte förkyld.

Jag fick grunna pinsamt länge på hur det sista yttrandet hängde ihop med resten. När jag väl förstod så skämdes jag faktiskt för att jag inte genast hade fattat, för Sigvard var helt logisk och hade full koll på sakernas tillstånd. Mamma är pälsdjursallergiker (ett ord som hans storasyster kunde säga redan som treåring) men Sigvard vet att fiskar inte gör att mamma börjar snora.

Alva tillgodoser sitt gosa med hund-behov genom att i stort sett varje dag gå ut med min arbetskamrat Ullie hund, samt den än så länge inneboende systerdottershunden. Alva och bästisen Maria brukar göra så att den som slutar skolan tidigast går och hämtar hundarna och sedan tar med dem till skolan för att vänta in den som slutar senare. Sedan har de orgier i hundpromenerande. Flickorna har kommit på en plan, har Ullie avslöjat för mig. De har frågat både henne och hennes sambo om inte de skall åka bort någon gång, exempelvis på en Finlandskryssning, och kan inte vi få bo hos er då och ta hand om Säpo och Diesel? Jag ser dem framför mig. Glittrande, förhoppningsfulla, troskyldiga ögon. Fina flickor.

Spring efter tandborsten

Kolla det här receptet. Jag känner en stark längtan efter att borsta tänderna när jag läser det.

5 msk jordnötssmör
20 Mariekex eller liknande
10 chokladkex, till exempel Tom & Jerry chokladkex
5 msk Nutella eller liknande
5 marsmellows delade på mitten!

Bre alla Mariekexen med ungefär 1 tsk jordnötssmör
Strö på ungefär 1 matsked hackade chokladkex, 1 tesked Nutella och en halv marshmellow.
Lägg på ett annat Mariekex ovanpå så det blir som en liten dubbelmacka.
Sätt tallriken med kexen i mikrovågsungnen i 10-15 sekunder, eller tills dess att marschmellowen börjar att smälta.
Smakar bäst med ett glas mjölk!