lördag, mars 31, 2007

Besök

Idag städade vi på förmiddagen. Alva och Justus putsade fönster. Vi påbörjade undanröjningen av kartonger. Dammade.Tvättade gardiner. Tröttnade. Åkte till Coop Forum och handlade lördagsgodis och gardiner. Då ringde Maria och frågade om hon och Helmer fick hälsa på. Såklart de fick!

Här försöker Maria lura i Helmer lite käk, men han är inte så intresserad.















Trevligt att se honom (och Maria också, förstås), det var länge sedaan man hade en sådan där ettåring som tultade omkring. Ja, inte så jättelänge sedan, men min minsta lilla Sigvard fyllde fem år i söndags. Åren går. Sigvard är i den åldern att när han träffar bebisar och yngre barn så säger han "Jag vill ha en sådan". Då säger jag att han får vänta tills han blir vuxen och fixa en sådan själv.

fredag, mars 30, 2007

Kosmos

Idag gick jag och Björn på Uppsala Stadsteaters lunchföreställning Stjärnsmällar och svarta hål. Det är verkligen en så trevlig idé med lunchteater, det borde man se till att komma iväg på oftare. Fick en rätt bra morotssoppa och bröd till. Råkade hamna bordet bredvid en gammal bekant som jag inte träffa på många år, så då hann jag med att återknyta lite kontakt där. Själva föreställninges titel antyder innehållet: Idén är att en vetenskapsman får berätta, och så inramas det hela av två skådespelare som liksom knyter ihop trådarna till en föreställning. Jag höll på att få spader på skådespelarna. Gustaf Levin, den gamle favoriten, höll sig på rätt sida om det superteatraliska, men den andra - suck. Helhetsintrycket var i alla fall gott, så jag kan rekommendera föreställningen. Dagens vetenskapsman var Magdalena Larfors som är gift med en gammal granne till oss från Arken-tiden, och hon klarade bra att göra sin del av föreställningen.

Tråkigt nog får jag lite glasartad blick efter ett tag med svarta hål och universums utvidgning och så vidare, vilket jag egentligen tycker är konstigt eftersom jag rent teoretiskt tycker det är spännande. (Sic!) Har kommit fram till att jag är mer intresserad av människors inre kosmos och vad som formar oss till dem vi är, än av naturvetenskap. Finns ingen motsättning mellan ämnena, men jag är så tydligt mer intresserad av det ena än av det andra att jag nästan blir full i flin.

torsdag, mars 29, 2007

Vår, minsann

Då kan man snart få svänga sig med favvocitatet.

"Ingen majdag vårglans sprider
som den klarnande april."

Men nu är det fortfarande bara mars. Och varmt och gott och soligt.

fredag, mars 23, 2007

Allt har ett slut

Av någon anledning var jag totalt oförberedd. Så när hon sade: "Ja, det här var sista besöket, sedan tar skolvården över" så var det som en ridå gick ner. I 15 långa år har jag gått med barn till henne. För tre barn har vi sagt samma sak, om att nu tar skolvården över, men då har det alltid funnits små syskon kvar som skulle fortsätta besöka henne.

Nu kan man tycka att det här var ju löjligt sentimentalt, att bli så rörd över att det är slut med besöken hos Eva på BVC - men det är så mycket som har hänt genom åren. Eva har funnits med. Stöttat i föräldraskapet. Kommit med kloka, lugna ord. Jag gick till henne med Samuel. Hon har träffat Samuel. Hon minns honom och vad som hände. Hon har funnits med i våra liv med Samuel, Alva, Justus, Tönnes och Sigvard. Hon kände oss.

Jag blev så tagen att jag låtsades som ingenting, för Sigvards skull. När vi sedan skulle klä på oss och Eva redan hade stängt dörren om sig så knackade jag på igen och stack in huvudet och sade att det här var väldigt känslomässigt för mig. Det var det för henne också, visade det sig.

Nu är det slut. Och det är OK. Livet går vidare. Men man behöver avslut, och det var så nära att jag sjabblade bort det just för att jag inte ens hade tänkt på det.

2 bästa och 1 fundering

1) Gick in på Hemköp på väg till jobbet. I kassakön hörde jag kassörskan göra en modern klassiker: Hon frågade den engelsktalande killen som skulle betala ”Do you hav a leg? Ehh, ID?”

Sååå roligt! Precis den typen av felkoppling som man så lätt gör.

2) På intensiv körrepetition "sista chansen innan konsertdagen". Vi sliter med knöliga taktarter och maestro blir lite trött på oss. Till slut frågar vi hur han egentligen slår takten innan vi skall komma in, han säger och visar (lätt irriterat) hur han gör. Vi tittar på varandra och konstaterar att ingen av oss har uppfattat detta. Då säger världens bästa stämfiskal lätt syrligt "Då såg vi fel". Jag nästan dog.

Och den som inte sjunger i kör, som inte har vår maestro som ledare, som inte var där - ja, de kan inte fatta hur otroligt kul det var. "Då såg vi fel".

3) Empirisk erfarenhet: När tonåringar eller människor som inte är så vana vid att skriva skall adressera kuvert skriver de adressen väldigt högt upp, nästan i mitten av kuvertet. Det spelar naturligtvis ingen roll, huvudsaken är att man ser adressen och att portot får plats, men jag undrar lite ändå. Över saker man lärt sig utan att någon egentligen har talat om hur man skall göra. Jag har alltid skrivit adressen på kuvert rätt långt ner i högra hörnet. Varför? Nedärvd tradition?

tisdag, mars 20, 2007

Läbbigt

Reklampaus på TV. WC-anka. En animerad anka som glatt säger att den gör rent överallt, och så dyker den ner i toastolen. Precis när den skall köra upp näbben under kanten på stolen förvandlas ankan till en flaska med rengöringsmedel. Tack och lov, säger jag. Gross!

Sahlin och annat

Ja, det är mycket man borde veta vad man tycker om. Ta ställning, liksom. Analysera och ha klart för sig vad man menar.

Håhå jaja. Inte vet jag vad jag tycker om Mona Sahlin som partiordförande för S. Å andra sidan kanske jag inte måste tycka något.

måndag, mars 19, 2007

Coach sökes

För sopran med höjdskräck. Höga b är inte min bästa gren, och Pamina har några stycken sådana i sina arior. Vojne vojne...är som en grön, dallrande jello.

måndag, mars 12, 2007

Vardagsbra

Skulle ha varit på körövning nu medan Alva passade sina börder, men jag fick läbbig migränkänning så jag ställde in. Har tagit allting i lugnt tempo och tackat min lyckliga stjärna för att medicinen oftast funkar bra. Har fortfarande ett dunkande huvud och lätt illamående, men annars är det OK. Dessutom har mina minsta pojkar varit så väldigt söta och rara ikväll så att jag mår bättre bara av det.

Sigvard kom och sade till mig med jämna mellanrum: "Jag vill ha en puss av dig, mamma." Sedan satt vi och såg på Bolibompa tillsammans och så sade Sigvard att han tyckte att jag är fin i min nya frisyr. Sedan tittade han på min mage och frågade varför min mage hade blivit så tjock. Jag var tvungen att tillstå att det är för att jag äter för mycket. Sedan sjöng vi tillsammans en av Anders och Puttes låtar, den som heter Påhittig och har refrängen "Krut, färg och fantasi". Sigvard sjunger knut, färg och fantasi. Jag myser.

Och Tönnes var så ovanligt kramig och gosig och lättbusad vid tandborstning och annat, så det kändes väldgit bra.

onsdag, mars 07, 2007

Survival of the fittest

Ägnar min lunch åt att sakta reflektera över förmiddagens intryck. Alvas skola har åhörarvecka och idag var jag med på hennes två första lektioner. En lektion i svenska och en i bild.

1) Alltså, det måste sägas att deras lektionssalar är - inte ens påvert eller spartanskt inredda, utan något som jag saknar ord för. Kala. Bildsalen var dock ett lyft, med elevernas egen konst på väggarna och -faktiskt -gröna växter!
2) Ungefär hälften av klassen var inte där, fick jag intryck av. Visserligen hade några svenska 2, men rätt många fler måste bara ha varit borta.
3) Idag skulle de arbeta med skiljetecken. Uppgifterna fanns i övningsboken. Ni vet, en sådan där bok som det står övningar i som man kan skriva i och fylla i. Inte. För skolan har inte råd att hålla eleverna med övningsböcker utan de går och hämtar böcker och sedan måste de sitta och skriva in alla övningsmeningarna och styckena i sina skrivböcker. Som gjort för att samma fråga skulle upprepas 15 ggr under lektionen: "Måste vi skriva av?" Ja, sade läraren luttrat. Även jag skulle ha suckat i detta läge, kan jag erkänna. Tröstlöst att sitta och skriva av så mycket varje lektion.
4) Den fråga som förekom nästan lika ofta som "Måste vi skriva in" var "Får vi gå när vi är klara?". Till slut mumlade jag till Alva något om att fattar de trögt, vet de inte hur lång lektionen är? Visade sig att förra lektionen hade de fått gå när de var klara med rätt många och omfattande uppgifter. Jag tänkte då att det var ett stort misstag av läraren för nu lär han få samma fråga omtjatad resten av terminen.
5) Uppmärksamheten går till de elever som inte klarar att koncentrera sig och mest ägnar sig åt maskhållande och spel. Dock skall denna unga och ännu outmattade lärare ha heder av det, för jag märkte att han verkligen såg till att prata med de två som störde mest även i andra sammanhang än när det gällde att få dem att hålla sig i skinnet. Frågade snälla saker om tjejens nya snygga mobil och sådant. Det tycker jag var bra, för det är ju ett sätt att skapa en kontakt som inte bara handlar om krishantering, typ. Men de ungar som i likhet med min snälla och duktiga dotter jobbar på får inte ens en tredjedel av uppmärksamheten.
6) Alva har inte haft en lektion i spanska på tre veckor. Läraren är sjukskriven och sedan blev även vikarien sjuk. Hej och hå, lycka till med att få eleverna att klara hela kursplanen. Och trist är det också för dem. Som Alva sade, först var det lite skönt att få håltimme, men vecka ut och vecka in känns inte så livat.

Sammantaget kände jag att det är oerhört skönt att man bara måste genomleva högstadiet en gång och att de flesta trots allt överlever. Men det är ju med varierande resultat. Märks redan i sjuan hur utfallet kan tänkas bli. Sorgligt. Och jag känner lite som i "Ensamma mamman"-stripen där mamman har varit på föräldramöte och sett hur sonens skolmiljö är: "Hur skall jag i fortsättningen kunna tvinga honom att gå till skolan?"

Bäst hittills

Rubriksättning är en konst, sannerligen.Läste i Expressens nätupplaga en rubrik som jag tror aldrig kommer att överträffas.

Hon blev galen av sexmejlen till rymden

Ja. Vem skulle inte bli det?

tisdag, mars 06, 2007

Fiffigt

Tänk om man vore så där vardagsfiffig och hittade smarta lösningar på allt - som MacGyver, denne gamle hjälte!

Bästa MacGyver-tricket någonsin: MacGyver befinner sig på något risigt lantställe där den enda bil som finns är en gammal jeep som skurken just har pepprat sönder kylaren på. Då går MacGyver in i hönshuset och hämtar ägg som han knäcker ner i kylaren, startar motorn, och si på tusan, äggvitan koagulerar och täpper till kulhålen. Sedan är det bara för vår hjälte att hoppa in i bilen och köra iväg.

Undrar hur MacGyver skulle hanterat följande situation: Kväll, vid halv tiotiden. Då kommer nioåringen på att de skall åka skridskor i skolan dagen därpå och ha med sig lunchmatsäck. Några desperata minuter senare kommer han visserligen på en sak till, nämligen att det är i övermorgon, så det fixar sig. Men ändå...skulle McGyver har gett pojken knäckebröd och O`Boy, eller skulla han ha kunnat fiffla fram något riktigt? Jag bara undrar.

torsdag, mars 01, 2007

Kattguld

Som barn letade jag kattguld då och då. Det var så kul när man hittade det och tyckte det var en skatt.

Kattguld. Glimmar bitivis som riktigt guld men är fejk. Om man vet att det är kattguld så är det helt OK, men om man trodde det var äkta vara - snacka om snopen och lurad.

En sådan där dag

De kommer med jämna mellanrum. Är en del av livet precis som deras motsatsdagar, de där när allt bara är bra. Idag inte, alltså. Jättefinnen på näsan, ont i ryggen igen - det var lite bättre igår så jag trodde det var på tillbakagång, men icke - diverse livsfunderingar som inte alltid är så roliga...jaja. Och så insikten om att nu läser mina föräldrar det här och så kommer mamma bli jätteorolig.

Bra sak idag i alla fall: Björn och jag har bestämt oss för att äta lunch på Indian Nigths. Gott. Fast då växer min mage ännu mer så jag kommer i ännu färre byxor. Suck. Har ingen självdisciplin längre.