onsdag, maj 30, 2007

Musikmaskin



Sigvard har en musikmobil. Den är jättebra. För det första är den piggt neongrön, för det andra är den lätt att slå på och av. Det behövs inte någon fjompig pin-kod. Men det allra bästa är förstås att den har så många bra låtar inlagda. Den spelar klassiker som "Borsta tänderna när du är riktigt glad", "Rassel och pling", "Hal lock Haleluja", "Lilla snigel", "Blinka lilla stjärna" - you name it. Det är en riktigt önskemobil. Det är bara att tala om vilken sång man är sugen på att höra så slår Sigvard på mobilen och så kommer den.

tisdag, maj 29, 2007

Den där gubben

Min stad har varit så fin och pyntad ett tag nu. Allra bäst var nog gräsmattan som lades ut på gågatan, det var trevligt att gå på gräs och det luktade gott. Å fina blommor i stadsparken och i staden -ja, fint är det.

Justus har dock en delvis annan synpunkt på det hela. Vi såg bussen som far runt till sevärdheterna under sommaren och då sade Justus: "Jag börjar bli trött på den där gubben".

Gubben är förstås Carl von Linné. Skulle tro att ungefär alla skolbarn i Uppsala har jobbat med någon form av Linnétema under våren, planterat krokuslökar i slottsbacken och gjort en massa andra Linnéprojekt. Kan bli för mycket av det goda!

lördag, maj 26, 2007

Oväntat nöjsamma små rackare

Idag har vi varit i Malmköping på gammeldags marknad. Bortsett från att Sigvard var Duracell-kaninlik i sin outtröttlighet så var dagen bra. (Och även om vi var väldigt trötta på Sigvards röst de sista milen hem så är han ju ändå vår lilla kanelbulle som är så söt och sjunger Hard rock Hallelujah så man smälter.)

Hoppborgen var nog pojkarnas största behållning. För min egen del så var det ett för mig helt oväntat nöje som stal showen: kaninhoppningen. Det var mycket nöjsamt. Kaninerna är små och pälsiga och skuttar rakt upp i luften över sitt hinder och så stannar de och äter lite gräs och så får deras förare putta på dem lite så att de skall fokusera på nästa hinder. Vips! ett nytt hopp rätt upp i luften och över och så stannar man och äter lite gräs. Eller tar ett litet extra varv åt något annat håll. Vattengrav hade de, till och med. Det var faktiskt bara en liten kanin som plaskade ner i vattnet och smakade lite på det och nosade på ribban framför. De andra gjorde sitt jämfota skutt rätt upp i luften och så ner på andra sidan och stanna för att nosa och äta lite gräs eller springa åt ett annat håll. Ja, söta var de. De var inte direkt utrustade med vinnarskalle.

torsdag, maj 24, 2007

Boksynt gosse

Igår gjorde min iggisförening Svea en utflykt till favoriststället Solgläntan. Justus hade med sig en lånebok som han måste skynda sig att läsa ut eftersom han har fått påminnelser på den. Jag trodde absolut inte att han skulle läsa utan att mesta tiden skulle ägnas åt klättring och sådant, men se bildbevis. Han läste även i bussen både på väg ut och hem.

Man kan sitta på berget och läsa.





















Eller på bryggan. Bryggan var ett perfekt ställe för läsning, sade Justus.





tisdag, maj 22, 2007

torsdag, maj 17, 2007

Förbluffande

Sak som jag aldrig har ansett mig behöva: informationsdisplay på tandborsten. Information om vad, liksom? Och varför?

måndag, maj 14, 2007

Galleri

Vi hade vårt sista förbundsstyrelsesammanträde innan kongressen i helgen. Känns lite vemodigt och jag får separationsångest. Tur då att det var ett bra möte. Det fullkomligt otänkbara inträffade dock: vi var klara redan på lördagkvällen! Vi kunde alltså glida omkring på Tollare i godan ro, se på melodifestival och äta snacks och ta det lugnt vid frukosten på söndagen. Fanatstiskt. Vi ältade detta rätt ordenligt, så chockartat var det. En teori är att orsaken var att vi tråkigt nog var fem man kort vilket faktiskt förkortar prattiden. (Där hör ni, Lena, Åsa, Anders, Catha och Bo, vilka babbelmunnar ni är och hur ohyggligt effektiva vi är utan er! :-) Här några halvtaskiga bilder från fredagkvällen då vi ägnade oss åt motionssvar.




Anci och Erik på vänstra bilden. Till höger Ann-Britt och Carina. Chefstjänstemannen fick skriva så fingrarna blödde med alla ändringar och omkastningar - framförallt jag högg som en hök på särskrivningar och överdrivet användande av citationstecken och Stora Bokstäver. Carina ler sådär lyckligt som en ordförande bara kan göra efter att fredagens mötes-id är över. Här kan jag också upplysa om att ja, det heter citationstecken. Läs här från Wikipedia. "Citationstecken, även citattecken eller anföringstecken, är en uppsättning typografiska tecken med flera användningsområden. Ibland kallas tecknet felaktigt situationstecken eller citatornstecken." Se bildning, det är fint som snus, det.

På den här bilden tycks Berndt mena att efter fyra år som förbundskassör så säger man blä till livet.



Men Pigge och Gnidde, dvs Magnus och Stefan, är glada som vanligt. Undrar om det är en småländsk åkomma?



Vår man i Jokkmokk, Tommy, ser även han himla nöjd ut. Själv ser jag dock mer ut som döden själv efter alla timmars motionssvarande. Fruktansvärd frisyr också.




torsdag, maj 10, 2007

Bara en mor

I några veckor nu har jag försökt sila den ständiga strömmen av milt tjat som flyter ur mig och strilar över barnen. Framförallt har det gällt de större barnen som jag tror måste bli urtrötta på mig. Ibland brukar jag försöka förklara mig för framförallt Justus som får mycket av "hyfs och god ton-tjatet" över sig, och tala om att jag vill ju att de skall funka med andra människor och att god uppfostran är en hjälp i livet och så vidare.

Idag följde jag med Justus till skolan. Hans klass (Lejonen heter de, inget så prosaiskt som 3 A eller så) skall få vara på lägerskola idag och i morgon. Snacka om att han hade resfeber. Han steg upp kvart i sju, fixade frukost och klädde på sig själv och satt sedan och väntade av tiden tills vi kunde gå. Detta är ungen som man annars får väcka varje morgon och som sitter som en zombie under frukosten. Nu hör det till saken att han kräktes 1 gång i natt och var lite varm, så det var väl en kombination av riktigt sjuka och resfeber. Jag funderade fram och tillbaka på hur vi skulle göra - skulle han få åka med eller ej - och beslöt till sist att han fick åka. När vi så gick till skolan så tillhöll jag honom att inte tappa bort sina prylar och förslog att han skulle lägga sovsäcksfodralet i väskan direkt när han hade rullat upp sovsäcken och så var de väl lite andra fömaningar. Till slut kom jag på mig själv och skrattade lite och sade: " Nu är jag sådär jättemammig igen, förlåt att jag tjatar." Varvid Justus svarar: " Det gör inget, jag har saknat det. Du har varit så o-mammig den sista tiden."

Häpp! Där ser man. Så nu tänker jag återgå till det duggande småtjatet, utan kval. Tugga med stängd mun, det ser så otrevligt ut annars. Sitt lite still, har du myror i brallan? Nä, du får inte vissla under körövningen. Borsta håret, annars klipper vi av det. Har du tappat bort husnyckeln för femte gången? Skärp dig! Und so weiter.

tisdag, maj 08, 2007

Nonchigt

Igår hade jag migrän. En dag rätt ner i avloppet. Idag tänkte jag mig få revansch så jag klev upp sju och började göra mig i ordning för att hinna ner till jobbet till åtta, för att vara med på frukostmöte med Gudrun Schyman och prata alkoholfrågor av olika slag. Plötsligt hade jag ingen högerhand. Blev lessen och arg och tog min tablett fort som ögat och kröp till kojs. Vid halv tio-tiden mådde jag bättre och fick den vrickade idén att jag skulle åka ner till jobbet och kolla posten och göra andra lättare arbetsuppgifter.

Redan på bussen insåg jag att det var en dålig idé, men jag fortsatte ner till jobbet för att få fatt på Björn så han kunde skjutsa mig hem. Kamraterna var glada för frukostmötet hade varit bra. Jag satte mig och väntade på Björn, och svarade i telefon när jag ändå var där. När jag pratade i telefon var det någon bakom min rygg som sade något, varvid jag slängde upp min hand i luften för att markera "vänta lite". Jag tyckte nämligen det lät som en person som jag känner. Men det var det inte. Det var Gudrun Schyman som behövde låna min dator. Jag tror jag var så pass trevlig och tillmötesgående sedan att det förhoppningsvis utplånade min nochning av henne, men jag tycker det var pinsamt...

söndag, maj 06, 2007

Helgen

Har varit en lugn helg vilket känns väldigt bra som uppladdning inför mer hektiska perioder. Ändå har jag hunnit med lagom mycket saker.

I fredags hade vi sopranfest hemma hos Gunilla. Jättetrevligt. Vid elvasnåret ringde vi till altarna som också hade fest och gastade "Vi har vårat glada barnasinne kvar" till dem. De var fem stycken kvar på sin fest då, vi var nio, så vi vann helt klart. Mina soprankompisar är bäst.

I lördags kväll var vi hos världens trevligaste Eva och Freddan i deras nybyggda hus. Huvudskälet var att Björn och Freddan skulle prata kongressbudget, men vi hann ju med husesyn och fika och prat också. Deras äldsta son är väldigt förtjust i tåg, så Björn hade tagit med sig ett gäng tågtidningar till Axel och vann därmed en evig plats i hans hjärta. Lille Klas var mest intresserad av att tugga på lock och hasa sig fram och bara vara med där pratet pågick. Det var väldigt trevligt.

Å idag har det varit så varmt och skönt. Vi tog en promenad upp till Sten Sture-monumentet och hittade massor med trevliga blommor längs vägen, bland annat väldigt många kungsängsliljor nere vid ån och ett stort bestånd av någon slags back- eller mosippor uppe på åsen vid monumentet. Någon har lyckats ta sig upp och sätta en dansk flagga längst upp på sagda monument, jag begriper inte riktigt hur det har gått till.

Hade tänkt lägga ut bild av Sten Sture prydd med dannebrogen samt en massa blomsterbilder på bloggen, men på vägen hem mötte vi Olle som var på väg till barnakuten med Sigvard för han misstänkte blindtarm. Jag blev jätteskärrad, så när jag skulle skicka bilderna från min mobilkamera till min mejl råkade jag radera dem i stället. Det var inget allvarligt galet med Sigvard, tack och lov. Någon slags jobbig magsjuka eller början till förkylning, trodde man. Kan stämma, alla mina barn utom Tönnes har jämt inlett svårare förkylningssvängar med att ha ont i magen och kräkas. Hur som helst bidde det inga blomsterbilder. Får gå ut en sväng och ta nya. Men inte ikväll, nu skall jag dega lite inann jag går och lägger mig och mår bra av den här helgen.

fredag, maj 04, 2007

Å mer undra

Lyckans ost. Varför?

Lyckans korv, lyckans köttbulle, lyckans bröd...nä. Konstigt.

A- och B-lag...?

Haha! Återigen har stavningskontrollen i Word gett mig skrattkramper i magen. Jag skulle skriva ordet B-salen och kastade om några bokstäver. Högerklickade. Ett av förslagen som kom upp var "B-arslen".

Detta är fullkomligt sant. Jag begriper inte vad det ordet är och hur det kommer sig att det finns i stavningskontrollen. B-arslen...till skillnad mot A-arseln, då? Och är det pejorativt, eller är det bättre att vara ett B-arsle än ett A-dito? Om A betyder typ praktarsle, tänker jag då. Ja, man kan undra.

torsdag, maj 03, 2007

Vårdikt

Trädens knoppar
jättemånga!
Blommorna ploppar
ur backen opp
Mammahjärtat stoppar
vid femårscykelns vurpor
Sönerna hoppar
av vårlivsglädje.
Ögonen droppar
av pollen pollen
Korvgrytan floppar
när man har saltgurka i.

tisdag, maj 01, 2007

Första maj

Igår var det sista april. Innebär att det idag är första maj. Jag har spelat "Första maj, Arbetets söner och Till seger" på pianot för mig själv under förmiddagen. Som barn gick jag i demonstrationståg med mamma och pappa. Ett år hade jag gjort en egen skylt med texten "Rädda Kamratposten" eftersom tidningen det året var nedläggningshotad. I vuxen ålder har jag gått 1,5 gång. En gång tillsammans med Pia i Laboremus led. Vi hoppade uppför Carolinabacken skanderande "Hopp-hopp-hopp, kärnvapenstopp." Det var ganska jobbigt. Sedan gick jag sista snutten på tåget med Björn för tre år sedan. Men för mig känns det inte längre rätt att gå med i tåget. Jag vet inte vad jag tror på, så att säga! Det känns lite sorgligt.

Tycker jag borde blogga om något viktigt men har inte riktigt orken att få till något strukturerat. Det jag brinner så mycket för är ju sådant som i mångt och mycket är svårt att nå fram till folk med. Att jämställdhet handlar om strukturer. Om att se dem och ändra dem. Att det handlar om språk. Att de ord vi sätter på personer och företeelser speglar attityder och befäster fördomar.

Det handlar inte bara om jämställdhet, förstås. Jag hörde nyligen någon som lät undslippa sig "Där står tokvänstern". Ja. Visst skall man säga till när man tycker något är galet och göra invändningar mot det man inte ställer upp på. Men det där sättet vi människor har att hitta på svepande benämningar på dem som tycker annorlunda än vi eller fungerar annorlunda, det är rena rama försvarmekanismerna. Det är ett sätt att försöka oskadliggöra och förlöjliga meningsmotståndarna eller "de som är annorlunda mot oss". Då är man inte längre intresserad av en diskussion eller debatt.

Jag gör det själv i viss mån när det gäller nazister, rasister, fascister - you name it. Det är ett sätt att slippa ifrån den obehagliga insiskten om att bakom de här åsikterna och tankarna finns människor. Människor som kanske har formats till vad de är genom en uppväxt fylld av svårigheter som skapar en vag revanschlusta, som sedan fokuseras mot en speciell grupp människor som får symbolisera det som är galet med livet. Eller så är det för att de är onda rätt upp och ner och är alldeles hopplösa. Vilket jag inte tror. Men det är en störe diskussion som jag inte orkar ta idag.

Hur som helst. Glad första maj till alla. Tyck saker. Säg ifrån. Kom ihåg att alla är människor, hur svårt det än är i stridens hetta.