söndag, juni 24, 2007

Sanningen!

Nu skall jag vara brutalt ærlig och sæga som det ær: Allt ær inte frid och frøjd på vår Minnesotaresa. Hos vissa værdfamiljer kan trångsyntheten kænnas mer besværande æn hos andra, och det hær att møta nya mænniskor som man skall vara øvertrevlig mot hela tiden sliter på krafterna. Det ær som att hela tiden befinna sig pa ett kafferep.

Dessutom sjunger vi så in i helsike mycket. Vad skall en kør gøra om inte sjunga, kan man ju undra. Tja - vila lite så att man har røst och ork kvar till konserterna, ær ett hett tips.

Nåja. Jag har trots allt mitt på det torra eftersom jag var så otroligt listig att jag slængde mig øver Sara nær vi skulle gøra upp vilka som skulle kampera ihop. Det ær jætteskønt att bo med Sara, helt enkelt. Sara rules.

Vi har också på det stora hela haft tur med våra værdar. Nær jag kommer hem skall jag berætta mer om dem. Den hær natten och en natt till bor vi i St Peter, hos Carol och Chuck. Chuck visade sig vara organist i den presbyterianska førsamlingen hær och kan defintivt sin kørmusik. Det var fantastistk att få prata kør på riktigt med en mænniska som vet vad han pratar om och inte bara sæger att allting låter great. Fast han sade att vi sopraner var fantastiska nær han hørde oss på repet idag. In your face, Milke! (Vi ær ganska less på att maestro hackar på oss hela tiden.)

Nu skall jag børja lægga mig. Ingen AC, praise be. Vi har huttrat hela tiden. Jag tror min røst bara mår bra av två nætters fuktig værme.

Ungdomens kælla

Vi har hittills blivit bussade av John som har varit en føredømlig busschaufffør. Nu skall han læmna øver oss till någon annan, tyværr. Vi sjøng førstås en kænd sång før honom som handlar om en framførare av ett kollektivt transportmedel. Han ær 70 år men ser inte riktigt ut som det. Kristin frågade vad han gjorde før att hålla sig så ung och fræsch. Det lakoniska svaret var "sex'.

Riktigt uppfriskande såhær i bibelsvingande trakter.

Barfotanisse i Cambridge (Minnesota)

Fredrik glømde kvar sina svarta konsertskor hos sin værdfamilj i St Cloud. Vad gør man då? Ja, inte som en hispig sopran skulle ha gjort, rusat ut och i værsta fall stulit ett par svarta skor før att slippa blamagen av att Inte Ha Rætt Saker Med Sig Till Rætt Plats I Rætt Tid. Man genomfør helt enkelt konserten iførd sin svarta kostym och svarta strumpor. Enkelt och smæertfritt.

Idag fick han tillbaka skorna så jag undrar vad han skall komma på nu før att slippa skorna - jag har sett Fredrik tassa i strumplæsten æven i Domkyrkan vid nagra tillfællen, så jag børjar tro att han helt enkelt inte gillar skor.

Andrew and Milke at your service

Klev upp i morse och fick våfflor av Pat. Sedan tog hon och Bob mig och Sara før att se Minnehaha Falls, de blev næmligen ganska bekymrade nær de fick klart før sig att DK funderade på att hoppa øver dessa falls till førmån før några fler shoppingtimmar på Mall of America. Kan førstå dem, det ær som om turister i Uppsala skulle skippa domkyrkan før att gå på ICA Maxi, typ. Detta ville inte Pat och Bob veta av så de kørde oss alltsa en ganska rejæl omvæg till Minnehaha Falls innan de tog oss till bussen som væntade utanfør American Swedish Institute i Minneapolis, vår utgångspunkt vid flertalet tillfællen. (Minnehaha Falls var fina.)

Nær jag satt på bussen och folk børjade droppa in kom Milke in alldeles fnittrig. "Vi har klarat av ett lik hær på morgonen", sade han. Va? sade jag. Det visade sig att hans och Andrews værd Phil hade tagit dem på en liten rundtur till den katolska katedralen. Dær hade de blivit ombedda att hjælpa till med att bæra kistan vid en begravning! Som de glada scouter de ær (haha) stællde de førstås upp. Nær de sedan blev tackade før hjælpen med orden "Your'e lifesavers" sade Andrew och pekade på kistan- typiskt nog - "It didn't work for that guy".

Anna bevisar att svenskar ær hedningar

The Minnesota tour 2007 bjuder på roliga saker, minsann. Vi bor inackorderade hos familjer vilket ær spænnande, och vi ær mycket tacksamma mot de hær mænniskorna før att de tar emot oss och ær så generøsa. Just nu sitter jag exempelvis i min sæng hos Carol och Chuck och har fått låna Chucks laptop. Vi har tillsammans lyckats lista ut hur jag skall få fram å, samt något som man ænda kan utlæsa som æ och ø. Snælla mænniskor.

Inackorderingssystemet har många førdelar men ær inte helt smærtfritt alla gånger. Det gør också att vi inte kommer att ha upplevt samma saker alls under resan. Vi umgås inte heller mer æn under repetitioner och konserter och bussresorna hit och dit. Jag tror dock att vi alla har kul.

Det ær himla intressant att jæmføra fromhetstraditioner. Vi ber bordsbøn betydligt oftare æn hemma, kan man lugnt sæga. Ibland hænger vi inte med. Jag tror att vi alla vid något tillfælle har suttit med gaffeln halvvægs till munnen før att hastigt lægga ner den på tallriken igen, knæppa hænderna och førsøka se ut som om vi absolut inte hade tænkt børja kæka innan vi hade bett bordsbøn.

Roligaste historien står Anna før. De hade slagit sig ner vid bordet och værden stræckte ut sin hand mot Anna och Annika før att de skulle fatta varandras hænder och be. Då ræcker Anna fram sin tallrik till værden.

fredag, juni 15, 2007

Vakuumdag

Och bortsett från tatuerad femåring, gnällig åttaåring och jättetrötta nio- och trettonåringar består den här dagen mest av att packa och fundera.

Bloggen tar härmed semester i två veckor, om jag nu inte skulle få för mig att slinka in på något internetkafé och plita ner något förstås.

Ett skapande sinne

Sigvard gillar att rita på sig själv. Jag är måttligt förtjust, faktiskt. Men i morse hade han arbetat så intensivt och noggrant att jag var tvungen att medge att det var bra jobbat. Vänster ben ser ut så här.

onsdag, juni 13, 2007

Olympiskt

Dagisolympiaden är en årligt återkommande höjdpunkt. Kast med liten boll är inte så himla lätt, faktiskt.

Hängslen och livrem

Bäst att vara garderad, tyckte Tönnes ikväll. Både dessert och huvudrätt på samma gång.


måndag, juni 11, 2007

Repa ihjäl sig

Såklart vi måste låta bra när vi sjunger däröver också. Alltså måste vi öva som tusan. Det börjar bli lite för mycket. Minst sagt. Vi skall förstås hinna med ett rep till innan vi åker på lördag.

Det lät rätt bra ikväll i alla fall. Och så var det trevligt att få tralla på de där dalakoralerna och folkvisorna som vi har med oss i oblygt publikfriande syfte. Vi övade bland annat på en väldigt fin melodi som Nils Lindberg har använt och återanvänt till förbannelse genom åren. Själva melodin är en visa efter Torn Erik, och så finns det ett flertal olika texter till. Den vi tar med till Minnesota är en aftonpsalm som heter Stilla, sköna aftontimma. Arrad av Oskar Lindberg. Användandet av melodin gick tydligen i släkten!

nker med stilla glädje på två andra textversioner som jag har hört framföras vid musik vid Siljan. Första gången var det vår fina Alice (Babs) som sjöng den till texten "I ett brev som kom från Insjön såg jag bitar och fragment". Vackert och rörande. Förra sommaren var det Ulrika - som jag i ett anfall av hjärnsläpp har glömt efternamnet på - som sjöng samma sång. Också så fint. Sedan framförde hon den med den mer burleska text som Alf Henriksson skrev. Avslutas med raden "I min ungdom var det glädje med Karl Johans sarkofag".

Åh, jag kommer inte ihåg hela texten! Jag vill så gärna lägga vantarna på den men kan inte hitta den. Efterlyses: Alf Henrikssons text som handlar om när ett gäng dalkarlar drog iväg med kistan i dalamarmor som Karl den XIV Johan skulle begravas i. Jag kan inte utlova hittelön för jag har inga pengar, men upphittaren får min eviga tacksamhet.

Åldras

Det är skönt att inte var ung längre. I vissa avseenden är det tråkigt, när kroppen så tydligt markerar att nädu, nu är du medelålders - men annars är det skönt. Lite mer självinsikt och lite mindre ängslan. Med tanke på hur ängslig och dan jag ändå är fortfarande kan man ju undra hur jag var för tjugo år sedan!

På lördag åker jag till USA med kören. Vi skall vara borta i fjorton dagar. Vi har fått ett program med vart vi sover vilka nätter och sådant. Jag har flyktigt ögnat igenom det. Vet av erfarenhet att innan jag är på plats så betyder informationen ändå inget för mig. Det är som att det inte tränger in i min tjocka skalle, helt enkelt. För några år sedan skulle jag har oroat mig över även detta och undrat vad det var för fel på mig. Vill jag inte veta vad vi skall göra? Är jag inte intresserad av platserna vi skall till? Nu för tiden tar jag det lugnare. Jag tycker att det är intressant att dimpa ner och se vad som händer. Typ. Vilket säkert kan låta väldigt lättvindigt, men det är inte riktigt så. Det har mer att göra med det där att det liksom inte är verkligt förrän jag är där.

fredag, juni 08, 2007

Äntligen barn

Fredag och barnen droppar in en efter en. Dvs Justus var redan hemma när jag kom, han satsar på att gå hem tidigt för att få några ostörda timmar vid datorn. Han sitter mest och tittar på filmer på YouTube, sådana där filmer där folk har lagt på andra ljud och texter till Sagan om ringen eller Harry Potter eller liknande. Lagom crazy och klockrent en nioårig pojkes humor. Jag mös när jag hörde Justus klingande gapskratt.

Hämtade Sigvard på dagis. Medan han cyklade hem och jag småjoggade efter (nu är jag av med min cykel igen eftersom Alva har punka på sin) hörde jag honom sjunga. Inget ovanligt för den pojken, men nu övade han samtidigt på att säga "r". Tänk jag drrrrrrrömde i natt att jag hade en katt...."

Och så Tönnes som klev ur taxin och genast ville ut och cykla. Satte kurs mot sin far på en gång, förstås. Jag var taskig nog att tvinga honom åt ett annat håll. Upptäckte dessutom att han fått soleksem på armar, ben och i nacken. Är en liten smula sur över att ingen i skolan smörjer in de här ungarna lite mitt i värsta solgasset med tanke på att de har extra känslig hud, men å andra sidan är det givetvis föräldrarnas ansvar. Gissa om jag skall smörja Tönnes varje morgon i helgen och under nästa vecka. Jag lurade in honom genom att locka med en glass och sedan hade jag på kylbalsam på eksemen.

Stora Alva är på stan. Kommer väl hem någon gång!

onsdag, juni 06, 2007

Orphei Drängar

Vi var på Serenad igår. Varmt i aulan som tusan, men OD var bra. Jättesnygg klang och bara ett enda riktigt gräsligt tenorvrål-slut. Ja, det var en riktigt trevlig konsert. Bra gästartister hade de också, Nils Landgren och Johan Norberg. De var väldans bra de också.

Personlig reflektion: Killar står generellt med ögonen som nitade i noterna istället för på dirigenten. Även hos ODs rutinerade och drivna sångare. Jag trodde länge att det var ett fenomen bara hos min egen kör, detta att damstämmorna tittar mycket mer på dirigenten medan herrarna snarare ser ut som om de ägnar sig åt någon slags kombinerad notläsning och shoe-gazing. Närmare inspektion av andra körer har dock gett mig insikten om att det är mycket vanligt med denna skillnad mellan damer och herrar. Kom igen killar, släpp noterna någon gång!

måndag, juni 04, 2007

Många olika tankar

1) Fick meddelande om att Kjell E Johansson har dött. Jag blir alltid sorgsen när människor liksom börjar dö undan, och så tänker jag på hur länge sedan jag träffade Kjell. Tror faktiskt att det var så länge sedan som hösten-91. Trots Allt! hade soppkväll med föredrag och Kjell var föredragshållaren. Jag hade tre veckor gamla Samuel på armen och skulle hjälpa Kjell att hitta till toa och var så osäker på hur han ville att jag skulle göra, om jag skulle ta tag i hans arm och bara leda honom dit rätt upp och ner eller om jag skulle vara mer diskret. Nu när jag är så mycket äldre och förnuftigare så inser jag förstås att det var precis det han ville. Kommer också ihåg kongressen i Falun när socialminister Bengt Lindkvist var gäst på kongressen. Gissa hur många skämt det blev blindstyren emellan då!

(Kjell E Johansson var IOGT-NTOs förbundsordförande 1985-95. En stridbar man. Han blev gradvis blind under sina förbundsordförande-år, men han trodde inte att det berodde på IOGT-NTO!)

2) Hade första genomdraget med Trollflöjtsensemblen, sångare och orkester igår. Ja jisses-det blev rätt mastigt. Jag är bara så glad att min hals äntligen verkar vara bra så rösten satt på plats.


3) Å så en fin bild bara för att jag tycker den är - fin. Från Malmköping när vi var där förra helgen.