onsdag, oktober 31, 2007

Saker jag inte kan

Jag kan inte låta bli att tro på Gud trots allt elände och ondska i världen.
Jag kan inte identifiera en enda låt med Kylie Minouge.
Jag kan inte hoppa upp och ner på någon vecka eftersom jag har stukat foten.
Jag kan inte se poängen med högerpolitik.
Jag kan inte le och låtsas att allt är fina fisken när jag är förtvivlad.
Jag kan inte låta bli att älska Simpsons.
Just nu kan jag inte pussa mina barn eftersom de är bortresta och roar sig annorstädes.

Lilla fina

Igår var en rätt stökig dag. Stukade foten på Friskis & Svettis och sedan skulle vi packa barnens väskor innan nattåget till Umeå gick 23.00. Allt gick bra, men det kändes lite jobbigt.

Sigvard blev mer och mer resfebrig och höll på att klättra på väggarna för att det aldrig var dags att åka. Men till sist hanterade han det genom att göra som han brukar: Göra en sång om det. Så rätt vad det var hörde jag honom sjunga "Jag är trött på att vänta, men det blir så. Jag är ändå glad."

Hur kan man vara så fin?

måndag, oktober 29, 2007

Plötsligt en grå dag

Står och väntar på bussen. En företagsbil från Golv och Form kommer farande och stannar till vid trottarkanten. Ut hoppar en man. Han har på sig sin arbetsjacka med företagsloggan på ryggen, grova arbetsskor, svarta ribbade knästrumpor och en vid, gråsvart, strax-under-knät-lång kjol i något kraftigt bomullstyg. Både jacka och kjol har färg- och klisterfläckar. Helt uppenbart är det hans arbetskläder.

Jag blev alldeles glad för en liten stund.

lördag, oktober 27, 2007

Rock n ´roll

Idag satt vi på golvet i Fyrishovs A-hall och trängdes med massa småbarnsfamiljer. Och så kom de äntligen upp på scen: Mora Träsk. Tönnes var jättelycklig.

onsdag, oktober 24, 2007

Korv å mos i Östhammar

Idag har jag skjutsat UNG-deltagare från Ärentuna ut till Solgläntan samt fraktat UNG-deltagare från Solgläntan till Östhammar. Gick bra fast jag var stressad först, trodde inte jag skulle hinna med annat som jag behövde på jobbet. Men jag tog på superhjältedräkten och då gick det finfint.

När jag hade lämnat de förtjusande åttondeklassarna vid sin skola samt dumpat några av dem vid Sibylla i Östhammar intog jag min egen försenade och läckra lunch: Två korvar, mos, bostongurka. Sedan åkte jag tillbaka till Uppsala och lämnade tillbaka hyrbilen på macken.

Reflektion: Det är långt till Östhammar. Särskilt på tillbakavägen då jag höll på att somna vid ratten.

tisdag, oktober 23, 2007

Hälsans röda kinder

Nu har jag och Alva varit på vårt andra Friskis & Svettis-pass i de nya, fina lokalerna på Ultuna. Det var kul, fast inte när man håller på utan efteråt. Under pågående pass lider jag svårt av min bristande koordination. Kom just på att jag kanske borde ha på mig linser nästa gång så att jag bättre ser hur instruktören gör.

söndag, oktober 21, 2007

Gäsp

Nu är jag slut. Alla fick mat och allt funkade smidigt tack vare folk som ställde upp och hjälpte till, däribland fina Alva. Kvällens konsert blev dock lite av en besvikelse för mig, för det stycke där Justus var med i solistgruppen dränktes totalt av orgeln på den plats jag satt. Domkyrkans akustik är lite lustig, vilket innebär att det säkert hördes finfint bara några rader längre ner i kyrkan, men inte hos mig och Alva alltså. Snyft.

Crowd control

Är inte min starka sida. Igår stod jag och en annan körmamma utanför Danmarks gamla skola och såg hur körpojkarna i 12-13-årsåldern började mucka och kaxa sig med ortsbefolkningen. De lyssnade inte sådär överdrivet mycket på oss, kan jag säga. Till slut ryckte en av herrarna ur kören ut och sade till dem, och då gick budskapet - sluta upp att bete er som idioter - hem något bättre. Det är så tydligt att en äldre kompis auktoritet i sådana lägen är större än tjatiga mammors. Nästa gång tar jag med mig en elektrisk kopåfösare. När kaxiga gossar irrar iväg åt något oönskat håll springer jag efter, och så bara "Zzzzztt".

Här en bild på min egen körpojke (som inte muckade med ortsbefolkningen, jag bara säger det)innan konserten tillsammans med Chorknaben Uetersen i Danmarks kyrka. Ikväll ger de samma konsert i Domkyrkan.

fredag, oktober 19, 2007

Du milde

Tack vare min fantastiska dotters välgörande inflytande har jag idag varit på mitt första Friskis & Svettis-pass på elva år. Och jodå, det skall bli en återkommande aktivitet för oss båda tillsammans. Jag är lite stolt över att jag klarade ett medeljympapass bara sådär med en gång. Visserligen var jag tvungen att stanna upp och andas lite extra tre gånger, men annars gick det bra. Förutom att jag tydligen förlorat koordinationsförmågan och var tvungen att fånstirra och vifta fånigt med armar och ben innan jag förstod hur ledaren gjorde.

Sedan kom vi hem till de fyra tyska körpojkar från Chorknaben Uetersen(Oliver, Benjamin, Tobias och Hergen)som vi härbärgerar i natt. Inte alldeles lätt att kommunicera med 11-13-åringarna när man inte kan deras språk och de inte kan så jättebra engelska. Justus verkar dock ta det med ro, vilket jag tycker är skönt. I sommar skall ju UDG åka på svarsvisit till Tyskland, och han kommer knappast att hamna i en familj där de talar svenska så han kan gärna börja träna på hur man kommer överens när man inte kan prata med varandra. Gossarna hos oss är artiga och lite blyga och viskar sinsemellan. Nu har de kollat på Simpsons och Stargate Atlantis och ätit chips och vattenmelon ett bra tag. Jag tror att det är dags att börja fösa dem i säng - de har en rätt tuff körhelg framför sig.

Och så har jag totalfastnat framför Facebook ikväll. Registrerade mig mest på skoj, men så blev jag inviterad av Erik och sedan var jag fast och hittade massor av kompisar att lägga till som vänner. Oj oj. Men Pierre säger ju att det kan vara ett enkelt sätt att ha lite koll på vännerna, så jag kör på ett tag.

Blås, Kajsa, blås

Gjorde en spirometri igår, och det var min själ inte helt enkelt, vare sig rent tekniskt eller uthållighetsmässigt. Blev trött som tusan efteråt. Idag ringde min husläkare - värsta bästa - och meddelade resultatet: "Spirometrin var ju helt fantastisk". Och så sade hon att hon hörde lite svaga lungljud när hon lyssnade, men hon antog att det berodde på att jag har stora lungor eftersom jag har tränat upp dem. (Såklart jag har berättat för henne att jag sjunger och hur viktigt det är för mig.)

Där ser man. Idogt körsjungande sedan 15-årsåldern ger en präktiga lungor. Det är i sammanhanget intressant för mig att jag tycker att jag så ofta har problem med luften och måste snappa alldeles för ofta. Men det har förmodligen mer med tekniken att göra än med de fysiska förutsättningarna. Hädanefter skall jag peppa mig mentalt när jag tycker det blir dåligt med luft i frasslut och tänka på mina fantastiska lungor, så kanske det går utan att snappa.

tisdag, oktober 16, 2007

Bäst



Haha! Buffylego! Tack, Kerstin, för tipset.

Nytt namn

Jag har lämnat falsk information om antalet mjukishundar med namn som Sigvard har. Han har faktiskt en till namnad hund, men den brukar bo hos hans pappa och därför kom jag inte ihåg den.

Sanningen om Sigvards hundar är att de heter Oliver och Olgar. Och igår bytte han efternamn på dem så att de inte längre heter Gurka i efternamn. Det nya efternamnet är Ålssånkvallet.

söndag, oktober 14, 2007

Gung

Igår var vi på gospelkonsert i Helga Trefaldighet. Det var Domkyrkans Flickkör och Vox Nova från Märsta som sjöng. De var duktiga, tjejerna, och det blev rätt bra gung. Själv satt jag bakom en pelare och sträckte på halsen mest hela tiden för att kunna se min fina dotter när hon sjöng. Sigvard satt och ormade sig i mitt knä och tyckte att det tog för lång tid, men samtidigt sjöng han med så han kan inte ha varit så extremt uttråkad. Himla musikalisk snubbe även han, han snappade upp låtarna jättefort. Tönnes blev lite överväldigad så han låg mest i bänken under sångerna, men dök upp och klappade takt eller applåderade lyckligt ihop med alla oss andra när det var aktuellt.

Sedan skjutsade vi tillbaka Alva till konfirmationslägret i Järlåsa. Ett himla skjutsande den lördagen. Ibland blir schemat väl tajt. Skönt därför att idag är en lugn söndag. Jag och Sigvard skall damma bokhyllor, men det är väl allt!

Kvalitetskontroll

Så här noga är Justus när han väljer äpplen. Varje äpple blir granskat.

fredag, oktober 12, 2007

Världens Barn

Det var rätt kul att vara med om en direktsändning. En effekt galan hade på mig var att jag blev sugen på att höra mer av Mando Diao. Men det är något med sådana här insamlingsgalor som stör mig djupt inuti. Jag kan inte riktigt definiera det. Kanske är det den här blandningen av filminslag och djupaste allvar som sedan skall livas upp med vinster och artister och skämt. Och så tänker jag att det är sorgligt mänskligt att man aldrig skulle få ihop 30 miljoner bara genom att skramla med bössor eller ordna loppmarknader eller vad som helst, men med en sådan här TV-kväll funkar det. Uppenbarligen är jag rätt ensam om att sätta blandningen av "gräv djupt i plånboken för det behjärtansvärda ändamålet" och vinsttävlingar i halsen.

Å andra sidan. Ändamålet är i högsta grad behjärtansvärt. Spelar det då någon roll på vilket sätt man får in pengarna? Så länge det inte sker genom bankrån eller utpressning.

Jaja. Tål att tänkas på. Min behållning blev i alla fall som sagt Mandi Diao och att umgås lite med Mai och hennes trevliga man.

Lägg en slant i en Världens Barn-bössa i morgon. Just do it.

Värsta snygga

Har ont i eller snarare bakom ögonen. Det har jag haft i tre dagar nu. Och fryser som en tok. Har jag också gjort i tre dagar. Skönt att det läskiga och iskalla regnet som blötte ner mig tidigare idag har ersatts av en försiktig eftermiddagssol. Har i alla fall ingen lust att åka till Stockholm nu, men det skall jag göra i alla fall. Skall på Världens Barn-galan. Har på mig mitt finaste halsband bara för att det är gala. Utöver det är det inte så mycket gala över mig, kan man säga. Jo, jag har faktiskt lipgloss också. Ovant.

Kolla här, i alla fall. Visst är det snyggt, fast bilden är suddig?

torsdag, oktober 11, 2007

Fantasi

Mina barn har inte i någon större utsträckning haft ett mjukdjur eller något annat överföringsobjekt som har varit viktiga för dem. Justus katt är ett möjligt undantag, men den har aldrig varit livsviktig att ha med på resor eller varit ett måste för att sova och den har förblivit namnlös. Tönnes mjukdjur är viktiga för honom bara om de har svans så han kan dingla med dem.

Nu har dock Sigvard faktiskt namngett sin mjuka hund som han oftast vill ha när han sover - men återigen är det inte så viktigt. Han kan somna gott utan den också. Hunden hette först Gurka, men nu har han antingen bytt namn på den eller gett den ett tilläggsnamn. Jag är inte riktigt klar över vilket. För mig låter det i alla fall som att Sigvards hund heter Olgar Gurka. Inte så dumt.

onsdag, oktober 10, 2007

Olika villkor

Ser på ett program om en liten flicka som föddes med en svår genetisk defekt - hon hade inget ansikte. Hennes liv har till stor del bestått av operationer där man försökt bygga ett fungerande ansikte åt henne. Hon ser ut ungefär som den där generalen i The return of the Jedi, han som är lite bläckfiskliknande. Hon är så söt. Det tycker jag faktiskt att hon är. Men jag ryser när jag tänker på all smärta och alla svullnader efter operationerna. Och ju äldre hon blir desto mer medveten blir hon om att något är på gång.

Jag har själv ett barn som inte ser ut som alla andra. Men han har i alla fall hyfsat många människor som ser ut som honom. Han är inte ensam på det sätt som den här lilla flickan är.

måndag, oktober 08, 2007

Min profil

För varje år som går blir näsan större. Hakan sjunker inåt i samma takt. Min profil blir mer och mer gamlik.

Jag måste säga att om det är ett djur man måste likna så inte var det gam man drömde om. Katt låter ju smidigt och spinnande och mjukt sådär, men gam?

söndag, oktober 07, 2007

Söndagsbestyr

Idag har jag träffat flera gamla och nya vänner och bekanta. Väldigt trevligt. Men i morgon kommer jag att ha en träningsvärk modell större. Jag har blåmärken strax över båda mina knän. De kommer sig av att jag har burit främst flyttkartonger 80 trappsteg x jag-kan-icke-räkna-dem-alla-vändor. Kartongerna dunkade regelbundet mot knäna, därav blåmärkena. Mitt högerknä visade sig vara ett tjurigt och lite klent knä, så det illvärkte på slutet. Men då satt jag redan vid slutstaionen och fikade och pratade med småbarn och deras föräldrar och tittade på de andra som bar. Jag har burit mycket och svettats floder idag. Förmodligen burit lite mer än jag borde, faktiskt, men jag ville väldigt gärna hjälpa till.

Vi hjälpte Magnus och Maria och Helmer att flytta. Och det var verkligen en rolig dag. Fast slitsam. Men svett förenar! Mycket god mat fick vi också. Marias mamma stod i köket och utfodrade skocken med flytthjälpar.

Själv vill jag aldrig mer flytta. Jag skall bäras ut från den här lägenheten med fötterne före. Tänker med bävan på mängden böcker och prylar och mojänger som ryms i vårt hem.

Ömhetsbevis

Igår kom Justus över för att hämta sin kvarglömda körpärm. Jag passade på att montera fast cykellysen på hans cykel. Det tog en stund eftersom det inte var helt lätt att få till monteringen av framlyset. Han visade tecken på rastlöshet, och efter ett tag sade han: "När jag kommer hem får jag zero kramar." Jag undrade varför. "Tönnes och Sigvard har hunnit gå och lägga sig innan jag har kommit hem." Jag lade på ett extra kol och så kunde han cykla iväg hem till pappa.

Fatta hur fint det är. Storebror som är lite bekymrad över att missa godnattkramarna till och från sina småbröder.

Jag sms-ade och kollade sedan, och han hade hunnit hem i tid för att få kramar.

tisdag, oktober 02, 2007

OS i sjuk

Vi vuxna är sjuka och hemma. Justus är sjuk och hemma.

Det är mysigt att ha Justus hemma. Han sitter på soffans armstöd bakom mig och pillar mig i håret och kramas lite. Vi kollar på Buffy och vampyrerna tillsammans.

Annars läser han. Tjocka böcker. Mycket Det gör mig väldigt glad att ha fått åtminstone ett storläsande barn. Han säger att han älskar att läsa och konstaterar med ett glatt leende att han på de här två sjukdagarna har hunnit läsa mycket mer än han hade gjort om han hade varit i skolan. Jag gnuggar händerna och mår bra åt att han upplever glädjen med läsandet.

Men sjukandet är värdelöst. Åtta veckor för min del. Senast jag var hos läkare bollades idéer. En som kom fram var infektionsutlöst astma. Så nu skall jag bara vänta på att jag blir frisk så jag kan få en remiss till spirometri. Den skall man nämligen göra när man är frisk. Ha ha. Kom igen i maj, någon gång. (Känns det som.)