söndag, december 30, 2007

Snart nytt år

Tiden går. Nyss var det julafton. Sedan var det lite mellandagar, med biobesök och tripp till Norrköping för att hälsa på svägerskan med familj i deras nya hus. Det var trevligt och mycket folk, hela tjocka släkten.

Det svider fortfarande lite i min hals efter att ha suttit och gastat frågor till Trivial Pursuit som Inga-Britt, Gudrun, Erik och jag försökte spela samtidigt som resten av barnen i åldrarna 5 till 24 spelade Monopol vid bordet bredvid. Ljudvolymen var som i en skolbespisning.

Det var ett lyckat besök. Trots att Sigvard glömde Susanna i Norrköping, ack o ve. Björn får hämta den rosa enhörningen om en vecka när han skall skjutsa tillbaka Inga-Britt till Norrköping. Sigvard får klara sig tills dess.

Idag skall vi till kyrkogården. Jag vill lägga en ros på Samels grav. Hade en så svår dröm i natt, av den sorten där jag hade kunnat rädda Samuel om jag inte hade varit en så på det stora hela värdelös människa. En slags stressdröm, antagligen. Det känns extra viktigt att komma till graven idag.

Och i morgon är det nyårsafton. Håller tummarna för att 2008 blir ett bra år. För hela världen.

torsdag, december 27, 2007

Kultur

Igår såg jag filmen Mr Bean tar semester. Alva hade önskat och fått den i julklapp, så hon och jag och Justus såg den medan vi tryckte i oss den sista chokladen. Nu ser jag den tillsammans med Sigvard. Filmen vinner inte på att ses om, tvärtom. Men vad gör man inte för att hänga med barnen.

Igår gick Björn och jag på matiné och såg Guldkompassen. Sådär, tycker jag. Jag har ju förstås läst böckerna (vem trodde något annat?) och tyckte inte filmen levde upp till känsla och sammanhang. Fast den var inte dålig.

Däremot kan jag istället för dessa filmer rekommendera Khaled Hosseinis bok The Kite Runner. Så tragisk och vemodig - och så bra. Läs. Jag har sett någonstans att den håller på att bli film, den också. Spännande att se hur resultatet blir. Men läs den först.

onsdag, december 26, 2007

Julotta

I går morse blev Alva och jag skjutsade till Domkyrkan lagom till uppsjungning kvart i sex. Varje år inser jag vilken otroligt onaturlig sak det är att sjunga så tidigt på morgonen, men i år gick det trots allt ovanligt smärtfritt. Kanske för att min fina Alva var med som moraliskt stöd? Hon hade kunnat sova en timme till och följa med resten till kyrkan när julottan började, men hon ställde upp på gamla mamma och satt och gäspade på orgelläktaren tillsammans med mig. Fina, fina, fina.

Min hedning ställde upp och tog med småbarnen samt stora dottern Anna till julottan. Dvs, Justus sovgrisen kunde inte tänka sig att stiga upp utan fick ligga kvar och tryna.

De berättade att när klockorna binglade så blev Tönnes så lycklig och sjöng och hojtade. Landshövdingen satt framför honom. Han torde vara lomhörd nu.

tisdag, december 25, 2007

Ängeln och enhörningen

Igår tillbringade vi morgonen och förmiddagen i Domkyrkan. Det var julspel, och Alva och Justus sjöng. Sigvard var enrollerad som ängel. Jag är imponerad av honom, för både under repetitionerna i lördags och klockan nio igår så hade han sådant tålamod och tyckte att det var roligt. När själva julspelet sparkade igång klockan elva hade han dock börjat lessna lite. Han skötte sig trots det jättefint och spankulerade omkring som en av den himmelska härskaran i godan ro. Tönnes njöt av att få kolla in syskonen och upphävde sin röst med hjärtans fröjd och sjöng med i psalmerna så det stod härliga till. Alva och Justus såg jag inte mycket av för kören stod långt borta, men jag visste ju att de stod där. Allt var med andra ord så julaftonsfint och rart. Dock började Sigvard balla ur mot sluttampen och stod tillsammans med en annan femåring (körledarens för dagen äldste son) och höll för öronen när kören sjöng.

Mot slutet fick änglarna uppdraget att hålla i kollektskålarna. Sigvard var en av de kollektupptagade sötnosarna. När kollekten var upptagen och de sista psalmerna sjungna får jag se hur ungen sitter och leker Joakim von Anka och öser med sedlarna ur skålen. Viftar med en och annan sedel mot ljuset ungefär som att kolla äktheten och jämförde sedan bytet med ett annat änglabarn. Jag erkänner: Då kved jag inombords.

Sedan åkte vi hem allihop och gjorde lunch. Efter det fick jag migrän och försvann från världen i flera timmar för att återuppstå till julklappsutdelningen. Jag hade lyckats hitta två rosa tröjor, två par rosa strumpor samt stickat en rosa mössa till Sigvard så det här var verkligen hans rosa jul. Det bästa var dock den fruktansvärt sliskiga stora rosa enhörning i plysch med lila fluff runt hovarna som jag hade sprungit på av en slump och genast inhandlat. Sigvard blev mycket riktigt glad. Sedan igår är han och hans rosa enhörning oskiljaktiga. Han har namngett den också. Först skulle den heta Jonas, men så ändrade han sig och ansåg att det var en flicka, så nu heter den Susanna.

fredag, december 21, 2007

Men hallå...

Jag vågade livet och gick upp till LundeQ för att handla de sista julklapparna. Jag tänkte att eftersom jag smet från jobbet och var där redan halv elva så skulle det vara relativt lugnt. Plats för gapskratt, här.

Där jag stod i min låååånga kassakö och väntade blev jag gradvis mer och mer irriterad på karlen som stod bakom mig. Han var lite knufflig av sig och stod och pratade ljudligt i sin mobiltelefon. Jag undrade lite själv över varför jag blev så irriterad. Att jag blev störd över att han puffade till mig med jämna mellanrum var kanske inte så märkligt, men jag var så väldigt irriterad.

Efter en stund slog det mig: Jag hörde inte vad han sade. Han var visserligen högljudd men pratade väldigt sluddrigt och stackato-aktigt, så det gick inte att uppfatta vad han sade. Och eftersom han stod och pratade så att säga precis i mitt öra gick det inte att låta bli att uppfatta hans ljud hela tiden - och det var oerhört irriterande att höra dessa höga ljud som jag inte riktigt kunde tolka. Det minsta man kan begära av någon som står och konverserar i telefon mitt upp i ansiktet på en är väl att de skall prata tydligt åtminstone!

tisdag, december 18, 2007

Kontakter med andra sidan?

Tröttnade på att min mobiltelefon stängde av sig hela tiden, så idag lämnade jag in den för reparation. Jag har fått en lånemobil så länge. När jag skulle titta på mina kontakter så låg det kvar de kontakter som tidigare lånare har lagt in i telefonen. Förutom alla Henke och Bante och Klante och Jossan så fanns det aktietelefonen samt väderupplysning. Den roligaste kontakten var i alla fall kadaverbilen.

fredag, december 14, 2007

Goder afton - en betraktelse

Så satt vi där i konserthuset, jag och Björn och Tönnes och Sigvard. Ljuset släcktes. Tönnes hjärta började dunka och han gömde huvudet mot Björns axel. Två gossar inledde från scenen med att sjunga "I mörka natten". Sedan kom resten av gosskören in, och så fort Tönnes såg att det började röra sig flög han upp och tecknade och sade upphetsat "Justus". Nota bene innan han ens såg Justus. Tönnes har koll!

Di sjöng bra, gossarna. De kunde ha sjungit renare på vissa ställen, men helhetsintrycket var så fint. Själv tittade jag mest på Justus förstås, som var rätt upptagen med att kolla hur stearinet rann ner från ljusmanschetten. Han sjöng dock hela tiden, och hade samma solo som han sjöng förra året. Jag är så stolt.

På balkongen ovanför scenen stod de flickor ur Flickkören som var utkommenderade som Lucia och tärnor. Alva var en av tärnorna, så jag kikade uppåt ganska mycket också. Rätt var det var såg jag att Alva hade satt sig ner. Blev förstås orolig. Efter en stund gick hon ut. Blev ännu oroligare. Fick veta i pausen att hon hade varit tvungen att kräkas, stackars unge.

Som vanligt var det förskolan som stal hela föreställningen för de är så små och söta liksom. Och duktiga. Jag fnissade lite åt mig själv: För två år sedan när jag satt på min första Goder afton och Justus sjöng sitt första år i förskolan såg jag allt genom en dimma av tårar för jag var så rörd. Förra året var jag rörd men lipade inte. I år var jag tydligen mer blasé, för jag tyckte mest att allt var trevligt och fint. Fast det är klart att hjärtat växte varje gång jag tittade på Justus och hörde hans röst.

Spexet efter paus var ovanligt bra. Temat varje år är att det uppstår något som hotar julen. Ett år var tomtefar försvunnen, och i år var det granpesten som hade slagit till så att den gröna, sköna julen var hotad. De lyckades få in ett spår om Linné på ett alldels naturligt sätt också. Jag hyser stor beundran för konsertadministrationen som består av herrar - dvs ungdomar - ur kören. Tala om kapacitet. Dessa killar (alla som kommit och gått genom åren) är väldigt duktiga och strävsamma. Heder. De skriver spexet och ror iland hela arrangemanget. I år hade de anlitat en regissör, och det var bra. Spexet vann på det och kons.adm. slapp bli överarbetade. Och vilket spex som helst blir ju jättebra om man har skrivit passande text till "All you need is love" och framför som slutnummer. Sigvard har nu lärt sig en ny sång och gnolar "Våran jul är grön".

Ja, det var en bra kväll. Och Justus har haft så roligt. Han gillar att stå på scenen och är inte bara duktig att sjunga, utan ungen kan faktiskt spela teater också. Sade jag att jag är stolt?

torsdag, december 13, 2007

Lucia

Idag var jag för sista gången på dagis för Luciatåg. Känns vemodigt. Jag har haft barn på dagis kontinuerligt sedan 1993. Sigvard är min sista lilla bäbis, och han skall börja skolan i höst. Inget mer dagisbarn. Dagis: a way of life. Soon to be gone.

Jag tyckte att Sigvard har blivit så stor. Det här året ville han vara stjärngosse i stället för tomte. Han och Joakim fick vara konferencierer och det skötte sig fint. Och när de sedan sjöng och spelade (Sigvards dagis arbetar med MING-metoden) så var Sigvard så koncentrerad. Ja, det var värsta körsångarkoncentrationen han hade! Det var ett fint sista Lucia-på-dagis-minne.

Ikväll är det Goder afton. Igår repeterade Justus mellan 15 och 21.15. Idag har han ledigt från skolan och repeterar från klockan 11. Föreställning 19.30. Inte många lediga minuter däremellan. Det här är på allvar, liksom! Men han tycker det är skoj, framförallt med spexet förstås.

lördag, december 08, 2007

Kväll: hypokondrisk mamma och fina barnen

Det sägs att om man läser en läkarbok så inser man att man har samtliga sjukdomar i boken. Jag har ingen läkarbok till hands men googlar slött på nätet efter de ord som min husläkare lite fundersamt - eller desperat, vi får ju ingen riktig kläm på vad som är galet - tänkte högt om i telefon senast. Och hittar diverse symtom och sjukdomar. Mycket riktigt har jag allt. Vilket torde betyda att jag inte gärna kan lida av någon av de sjukdomar jag läst om. Det är ju alltid en lättnad!

Vi har ätit julbord på Drabanten. Anita hade som vanligt lagat supergod mat. Det var roligt att få prata lite med Kerstin, Johanna och Tobias. Och jag måste bekänna att jag älskar Hans Sverredal. God som guld. Alltid trevlig att träffa. Annars var det kanske inte det allra hejigaste julbordet genom åren, särskilt inte när jag blev upptvingad till att leda allsång. Inte min bag, liksom. Men man får ju ställa upp och bjuda lite på sig själv, hur patetiskt dåligt det än blir.

Nu är det lugnt här hemma. Björn har kört bussar efter Capricen och håller på med efterarbetet. Alva gick till Rosenlund för att hundvakta till sena natten. Sigvard har gått och lagt sig, och Justus läste godnattsaga för honom medan jag passade Tönnes på toa. Tönnes var glad och fnissig vid tandborstningen. Han drack rätt mycket under kvällen och känns lite varm...hoppas han inte blir sjuk. Sedan hjälpte Justus till att stoppa om Tönnes på det specialsätt han har, och som Tönnes blir så glad åt över att han gör. Nu sover snart både Sigvard och Tönnes.

Tönnes behöver verkligen en sådan storebror som Justus är. Jag sade det till Justus. Han svarade: "Jag vet." Hjärtat smälter och han kan få ett frikort till att vara kaxig, strunta i att ringa hem och tala om när han går till en kompis efter skolan och slarva med läxor i några dagar. Bara han fortsätter att vara en älskande och omtänksam storebror.

Barnnytt

Alva: Jag våndades svårt inför den där lingonkransen som Alva behöver till diverse konserter. Varför gjorde jag det, när jag har en dotter som är så duktig med sina händer? Hon har exempelvis i flera år alltid haft med sig grejer hem från syslöjden som är snygga på riktigt och går att använda. Hon är händig till tusen. Igår kväll satte hon sig och gjorde lingonkransen. Som blev tio gånger finare än om jag skulle ha försökt.

Justus: Blev tvungen att bli hämtad från gosskörens heldagsrepetition inför Goder afton idag. Blek om nosen, huvudvärkig, illamående och lite grinig. Jag hoppas det inte är vinterkräket.

Tönnes: Klev ur skoltaxin igår och såg ut som ett lejon. De hade haft ansiktsmålning på fritids, och han var det sötaste lejon man kan tänka sig. Efter någon timme hemma blev han irriterad på färgen så vi fick tvätta bort lejonnyllet. Har varit jätteduktig med både av- och påklädning igår och i morse. Stora, fina pojken!

Sigvard: Har hängt med jämnåriga grannflickan Klara tre dagar i rad. Klara vill alltid vara hos oss. Jag misstänker att ett skäl är att hon svartsjukt bevakar Sigvard och vill hålla honom borta från sin lilla två månaders lillebror Alve så mycket som möjligt. Sigvard är nämligen förtjust i bebisar och vill gärna gosa med lillkillen. Klara tycker väl att han borde leka med henne istället för att ägna sig så mycket åt Alve.

tisdag, december 04, 2007

Knepigt

Är sjuk igen. Jadå, jag har kontaktat läkare och blir så utredd, så utredd. Men under väntan på svar och åtgärder kommer det taskiga små virus och bråkar så jag blir utslagen fort. Har inga reservkrafter, det märks väldigt tydligt. Jag orkar i alla fall läsa.

Och sticka lite. Hade ett projekt på gång som jag tyckte var så smart: Jag har en gammal ullkappa som jag för många år sedan fick av någon bekant i en sådan där "nu lämnar jag vidare det här plagget som är omodernt och jag själv fick av någon annan"-kedja. Den är fullt användbar, men har för korta ärmar. Så jag tänkte att jag skulle sticka muddar och sy på. Stickade klart muddarna men när jag kom till isyningen insåg jag att jag hade gjort ett projekteringsfel, liksom. Det gick inte som jag hade tänkt. Och jag är för luddig i huvudet för att lista ut hur jag skall göra, så det skjuter jag på framtiden. Får komma ihåg att alltid ha tröjor med långa ärmar samt vantar med höga muddar när jag använder den kappan.

Adventspurist

I lördags fållade jag röda gardiner med pepparkaksmönster och satte upp dem. Hämtade adventsstjärnor och ljusstakar på vinden. Satte upp adventsstjärnorna i fönster - men tände dem inte. Förrän på söndagen då det var första advent. Barnen skall få välja vilka ljusstakar de vill ha i sina rum (om de vill ha några) och sätta upp,men sedan är det stopp på pyntandet ett tag. Det är faktiskt inte jul än. Någonstans måste man dra gränsen i detta samhälle i sönderfall, så det så!

Läser om Forsytesagan just nu och roar mig med att försöka tänka väldigt konservativt och "det var bättre förr" emellanåt. Fast det är svårt att vara konsekvent i tankelekandet eftersom jag är väldigt lite av en Forsyte.

Hade glömt hur bra han skrev, Galsworthy. Möjligen blir jag lite trött på att han trummar in sin tes hela tiden, men det är både ganska elegant och medkännande gjort så OK då.

lördag, december 01, 2007

Pepparkaksfunderingar

Ja, alltså...varför heter det pepparkakor? Har det någonsin funnits peppar med i receptet? Enligt Torbjörn Egnér (Klas Klättermus, Jösse Bagares sång) så är det så, men jag vet inte hur stor tilltro jag sätter till det.