torsdag, januari 31, 2008

Lilla listan

Populärkultur är fint som snus, det. Här är min lilla lista på skådespelare som jag tycker är riktigt, riktigt bra.

1)John de Lancie, Q i Star Trek TNG. Himla bra!
2)Juliet Landau, Drusilla i Buffy the vampire slayer. Helt fantastisk på att spela helgalen och depraverad. (Har inte kollat upp det, men hon måste vara dotter till Martin Landau, den gamle MissionImpossible och Månbas Alpha-hjälten.)
3)Faktiskt alla som har huvudroller i Buffy-serien. Det finns ju anledningar till att den blev en sådan succé. Men OK, ett specialurval till: Anthony Stewart, som Rupert Giles.


Finns flera favoriter. Har också en anti-favorit som jag bara MÅSTE se för att försöka fånga ett enda ögonblick när han inte är en sådan träbock - han slår nästan Richard Chamberlain i tävlingen "Ha bara ett enda uttryck hela tiden". Nämligen Richard Dean Anderson. Mac Gyver och Stargate SG-1. Otroligt uttryckslös och fascinerande!

Min Star Trek-morgon

Tar en senare buss till jobbet idag. Åh, vad det är värt det!
1) Det är ett Q-avsnitt.
2) Jag får se och höra Worf indignerat utbrista "Sir, I protest. I am NOT a merry man!"

söndag, januari 27, 2008

Sjösjuka

Justus ringde nyss från bussen på väg från Eckerö för att rapportera om sin helg. Han har varit på Åland på körläger med gosskören. Han har haft det bra och kul. Han vill aldrig mer åka båt.

Inte min tékopp

Igår var vi på fest hos Magnus och Maria. Det var jättetrevligt, och massor med gamla vänner som jag inte träffat på evigheter. Men jag inser verkligen att mingel inte är min grej. Inte ens bland idel vänner och bekanta. Jag klarar det inte. Tur då att jag hamnade vid ett bord där det kändes helt rätt att stanna kvar under kvällen. Alva råkade ut för flera personer som är totalt obekanta för henne som tittade på henne, studsade och utbrast "Men är det Alva? Senast jag såg dig var du så här liten (valfri markering av storleken)".

Trevligt var det.

fredag, januari 25, 2008

Min stad

Alla städer har något som är speciellt. Just nu påminns jag om en av de saker som är speciellt för min stad någon fredag om året, för det dundrar som tusan. Nej, det är inte pålning för något bygge. Nej, det är inte någon som slängt ner ett piano från ett tak. Ja, det är salut som skjuts vid doktorspromoveringen.

torsdag, januari 24, 2008

Nobelpris

Och så har mitt eget Nobelpris (jaja, hon är ju faktiskt född på Nobeldagen) vunnit ett - just Nobelpris! I kemi.

Valsätraskolan har varje år festligheter kring Nobeldagen för åttorna. I år blev av någon anledning firandet uppskjutet till januari. I tisdags åkte de till huvudstaden och gick på Nobelmuséet, och idag hade de Nobelmiddag med pristudelning. Alva och hennes kompisar Sara och Linnéa vann kemipriset för sitt nogranna arbete kring estrar. Det ni!

Tiden och tänderna

I morse var Sigvard hos tandhygienisten. Hon räknade tänder och så, och så fick Sigvard ett timglas som vi skall använda på kvällarna när vi borstar tänderna. Två minuter rinner sanden. Sigvard blev fascinerad och tog tiden på det mesta hela vägen till dagis. Det tog exempelvis nästan två minuter för oss att gå ut till bilen. Men det tog mer än två minuter till dagis från folktandvården i Gottsunda.

När jag var i samma ålder som Sigvard fick även jag ett timglas från folktandvården. Mitt timglas var monterat på en träbit och så stod en liten sentens där som jag förgäves letar efter i mitt minne. "Två minuter rinner sanden, borsta noga varje tanden" kan det ju INTE ha stått, men något liknande. Arrgh. Jag minns inte och det retar mig.

Tidens tand som gnagt på mitt minne?

Barndomsminne

Av någon anledning dök det upp ett barndomsminne alldeles nyss. Jag minns...

travar av Vietmanbulletinen. En singelskiva med en sång på som slutade med orden "vi skall få en evig fred". Och den dag var mamma och pappa så glada och spelade den singeln och när jag frågade varför så sade de att kriget i Vietnam var slut.

Det här kom jag naturligtvis att tänka på även när jag var i Saigon/Ho Chi Minh-staden hösten 2006 och vi besökte krigsminnemuséet från det amerikanska kriget. Märkligt det där med namn förresten. Det är klart att det i Vietnam heter det amerikanska kriget och inte Vietnamkriget, ändå tog det en stund att vänja sig.

tisdag, januari 22, 2008

Oh me oh my

Shit vilken konstig dag på sitt sätt. Jag har begravt mig i bokföring och snurrat runt med papper mellan olika pärmar och räkenskapsår och tagit kopior och bokat hit och dit.Och så började jag bokföra 2008. Varje år när jag påbörjar ett nytt räkenskapsår tänker jag att i år skall det minsann inte vara en massa strykningar pga rena dumfel. Tjena. Idag har jag bokat 45 verifikat på 2008 och har redan två-tre strykningar. Som bara beror på att jag har tryckt fel. Jag har tänkt rätt men slagit ner fel tangenter. Kanske beror det lite på att jag inte har tagit någon paus och ätit? Å andra sidan har jag hållit mig flytande med hjälp av tortillachips som låg i en påse i köket samt coca-cola och té. Och en värktablett vid tillfälle. Snart skall jag försöka koncentrera mig så pass att jag kan göra en lista över två balanskonton. Svårare än vad man kan tro när koncentrationen fallerar.

måndag, januari 21, 2008

Idag

Det är tio år sedan Samuel dog. Tio långa år. En evighetslång Golgatavandring känns det som ibland.

Söndagskväll

Jag följde med Alva till en gudstjänst för konfirmander i Salabackekyrkan. Det var tre jättebra musiker och jag tyckte att det funkade med resten också. Men det är synd om Alva när hon är ute med sin mamma, för rätt vad det är börjar mamma gråta okontrollerat (de spelade Tears in heaven - det är som att trycka på en knapp. Jag klarar den inte.)och sedan bråkar hon på de otroligt jobbiga fjortistjejerna på raden bakom. Alva är så snäll så hon säger att det är helt okej. Dessutom vände hon sig själv om till de jobbiga på raden bakom och sade till dem, så just den biten var kanske inte så pinsam.

Håjåjaja. Jag har skämtat ibland om att jag skall satsa på att bli tidernas pinsammaste tonårsmamma som kastar sig över tonårssönerna om man möts på stan och säger gullegullepussepusse och sådant. Jag inser nu att jag inte behöver anstränga mig det minsta för att vara pinsam för barnen: Det kommer alldeles av sig självt! Än så länge är de dock ytterst toleranta och förstående.

söndag, januari 20, 2008

Bra lördagkväll

Världens bästa Alva och jag hade en helkväll för oss själva igår. Först gick på Tzatziki och åt - det var en försenad födelsedagspresent - och sedan gick vi på bio. Filmen var inget vidare, men vi hade en bra kväll. Vi kom överens om att göra om det oftare. Alva är så trevlig att hänga med.

onsdag, januari 09, 2008

Enfoting

Köpt på IKEA till Sigvard: En fotvärmare.



Han älskar den. Han sov med den på i natt (han brås då inte på mig, jag skulle få klaustrofobi av att sova med fötterna instängda i något), hoppade sig nerför trappan i morse och åt frukost med kudden fortfarande på. Och när vi kom hem från dagis och vi slängt de genomblöta och skitiga strumporna i tvätten så var det genast fotkudde på. Han ser väldigt söt ut där han hoppar omkring.

måndag, januari 07, 2008

Läskigt

Sitter i soffan med Sigvard och tittar på TV. I ett av programmen (Kipper, tecknad serie, för den intresserade) var det en liten anka som skulle bada och blev jätteskraj över badankan som låg och guppade där. Ja, tacka sjutton för det! Tänk själv om man kliver ner i badkaret och så dyker det plötsligt upp en människodocka i naturlig storlek ur skummet. Hjärtinfarkt nästa.

torsdag, januari 03, 2008

Utmaning

Idag fick jag ett brev från Upsala Nya Tidning med ett erbjudande om annons för min födelsedag. Jag fyller 40 i faggorna. Det är inte något jag har tänkt så väldigt mycket på.

Exempelvis tyckte jag att min yngste bror nästa blev lite tjatig för någon månad sedan när vi talades vid och han frågade så enträget om vad jag önskade mig i födelsedagspresent. Jag fattade faktiskt ingenting. Jag brukar inte fundera så mycket på själva firandet, för mig handlar det mest om att ännu ett år har gått utan Samuel (i mina tankar blandas min födelsedag lite ihop med Samuel, han begravdes en vecka innan min 30-årsdag) och att jag inte har blivit så mycket klokare över något och inte har räddat världen än.

Hur som helst, efter en stund såg jag ljuset och förstod att det handlade om den stora fyran och nollan. Kom inte på något särskilt som jag önskade. Men igår slog det mig att jag vet precis vad jag önskar mig från min lillebror!

Jag önskar mig den t-shirt med Clint Eastwood på som Johannes hade för några år sedan och som jag själv aldrig lyckades hitta. Tråkigt nog var den gul och gul är en färg som jag i princip aldrig sätter på mig, men jag kan överse med det för Clints skull.

Där du Johannes, har du en riktig utmaning. Fixar du det så är min 40-årsdag i hamn. Och by the way, jag har inga vita sneakers...

En tvättäkta messerschmitt

Jag fnissar åt mig själv när jag tänker på hur plågad jag var hos tandläkaren över frågesporten på radion. Jag är en riktig besserwisser. Inte på de många områden där jag har noll koll, men i övrigt. Tur för min omgivning då att jag har noll koll på rätt mycket. Några sådana vita fläckar är geografi, naturvetenskap, trafikskyltar (jag har visserligen haft körkort sedan december 1986, men ändå) och sport i allmänhet. Fast jag vet att en svensk tjej som heter Kalla i efternamn vann någon skidtävling häromdagen tack vare att svärmor är lite sportintresserad och ville titta på skidtävlingarna på TV.

Det är inte så smart att säga det högt, alltså att man är en besserwisser. Då riskerar man att få tillbaka de gånger som man gett dumsvar av den typ som man (jag) gärna drar lite på mun åt. Som för några dagar sedan i Norrköping då vi spelade TP. Jag skäms inte över att jag inte kunde svara på frågan hur många bilar världens största drive-in-bio tog 1996 då frågekorten trycktes, men det finns andra frågor som jag faktiskt i hemlighet skäms jättemycket över att jag missade. För det är sådant som jag både vet och/eller borde veta. Jag tänker aldrig avslöja vilka det var, så det så! Och så hoppas jag att mina medspelare har välsignat korta minnen...

Ack ja, så svårt det är. Ja, bröder och systrar, jag erkänner att jag är en besserwisser på vissa områden - och vet om det. Nu är jag genast mer lättad. Det är så bra för själen med lite bekännelser.

Svullet

Jag var hos tandläkaren i förmiddags för att laga ett hål. Min tandläkare är en förtjusande finlemmad yngling som ser ut som om han fyllde 17 år igår. Första gången jag var hos honom kände jag en viss tvekan (trots att jag förstod att han givetvis inte var 17 år och dessutom måste ha genomgått sin tandläkarutbildning), för han såg så liten ut på något sätt. Han bevisade dock raskt sin kompetens och är väldigt duktig och mycket snäll, så jag är helnöjd.

Jag valde bedövning för jag tycker inte om att ha ont. Radion stod på med någon slags frågesport i bakgrunden och tyvärr fanns inget som kunde bedöva den smärta jag upplevde över de deltagande lagens generella okunnighet. Hålet blev i alla fall lagat och till slut kunde jag slippa ifrån radion och de okunnniga typerna.

Allt är inte frid och fröjd trots allt, för det finns som bekant nackdelar med bedövning också. Som att den sitter i så attans länge. Jag sluddrar starkt när jag försöker prata och att dricka eller äta är inte att tänka på. Jag börjar bli väldigt hungrig.

onsdag, januari 02, 2008

Hostigt, men inte jag

Jag är snuvig. Sitter på jobbet och skall strax åka hem. Till den ännu sjukare Inga-Britt som hostar gräsligt. Jag blir lite orolig. Äldre människor verkar så lätt jättesjuka med en gång eftersom de inte alltid har så mycket krafter att ta av. Och naturligtvis slår bort sin sjuka och oroar sig mer över att smitta mig och Björn. Jag försöker pyssla om så gott det går, i alla fall. Tur att jag har Mollipect kvar från min egen hostigaste period så jag kan ge svärmor när hon hostar riktigt svårt.