fredag, februari 29, 2008

Roller

Tittar så fort jag kan på Mad men, den amerikanska serien som utspelar sig på en reklambyrå tidigt 60-tal. Den är så välgjord. Den gör mig deprimerad. Alla de där stereotypa könsrollsmönstren som alla lever i. Där kvinnorna betraktas och bedöms mer eller mindre efter om de duger att gå i säng med eller ej. Där alla män helt självklart har en älskarinna och lilla frun därhemma vet inte vad det är för en främling hon är gift med, hon bara vet att något är fel. Alla är plågade av att sitta fast. Männen också.

Jag mår dåligt som kvinna av att se de mönstren, av att tänka att sådär hade jag kanske också blivit betraktad i en annan tid. Inte som en människa med egenskaper och drömmar och tankar, utan som ett hjärndött sängobjekt.

torsdag, februari 28, 2008

Ljust

Idag har det varit så ljust ute. Känns lite märkligt att se de kala trädgrenarna och bruna gräsmattorna när dagern säger att det borde vara knoppar och lite spirande grönska.

torsdag, februari 21, 2008

Barbro Hörberg

Jag lyssnade mycket på Barbro Hörberg i sena tonåren. Sedan har jag inte gjort det i lika stor utsträckning. Lite beror det nog på att hennes texter ibland kan vara svåra och kännas för nära. Hennes textrader flyter dock upp i mitt huvud då och då.

Varje gång jag stack fram hakan
efter livets karamell
fick jag alltid nå´t tillbaka
i form av en kyss
eller en smäll

Teater på främmande språk

Björn är med Alva och Justus i Irland för att hälsa på stora dottern. Ikväll har hon kurs, så då skall Justus få stanna hemma och titta på film medan Björn och Alva skall gå på teater. De skall se "I väntan på Godot".

Jag väntar med spänning på 14-åringens utvärdering av denna föreställning.

måndag, februari 18, 2008

Tönnes- och taxioro

Började bita lite på naglarna mitt i mitt virkningsmisslyckande eftersom jag hade beställt skoltaxi hem för Tönnes tidigare än vanliga veckor så han skulle få lite lovkänsla. Men klockan blev fyra, halv fem, kvart i fem (när han brukar komma), fem och kvart över fem. Då ringde jag fritids. Det visade sig att Prebus hade slarvat bort bokningen. Tönnes kom sent omsider hem. Känns pissigt, tycker jag. Så fånigt. Jag som hade tänkt att Tönnes skulle få kortare dagar den här veckan, och så inleds det med att han kommer hem över en timme senare istället.

Tänker också lite ilsket på mig själv som inte ringde fritids direkt strax efter fyra. Men nädå, jag är så himla osäker på om jag minns rätt och har gjort rätt hela tiden så jag tänkte faktiskt osäkert "Jaha, då skrev jag väl aldrig klockan fyra på lappen till skolan, då". Och väntade istället till vanliga tiden. Pucko. Dumskalle. Fjant. (Personalen på skolan bekräftade att jag hade skrivit klockan fyra som hemgångstid hela veckan.)

Och när Tönnes väl kom hem klockan halv sex istället för fyra, hel och ren och oskadd, så började jag gråta i hallen. För jag var så orolig när jag väntade. Har pratat med Tönnes och sagt "Så tokigt att du fick vara kvar själv så länge på fritids och vänta på taxin", och han säger bara "Mmm" och verkar rätt lugn. Hoppeligen blev han aldrig ledsen eller rädd.

Misslynt

Den mönstervirkade sjal i mohair som jag har jobbat på och glatt mig åt ett tag är nu kaputt eftersom jag i hjärnsläppstider har gjort fel varv någonstans och mohairgarnet är omöjligt att repa upp. Jag är rätt grinig över detta, för den höll på att bli så snygg. Min plan är att låta den vara så stor den blev och använda den ändå. Just nu har jag hivat in den i ett skåp för att slippa se den. När jag är lite gladare igen skall jag försöka förstå den del av beskrivningen som berättar hur man virkar runt kanterna på den med uddar och hela middevitten.

För att trösta mig har jag istället börjat på en kofta. Boken med mönstret i samt garnet har jag handlat för presentkort jag fick i födelsedagspresent, tack tack alla snälla givare.

lördag, februari 16, 2008

Sicken en




Han gillar att posa, min lillkille.

Okända orkidéer

Jag fick två blomsterbuketter via bud igår. En stor och fin bukett från Junis, och en vacker orkidé. Men jag vet inte från vilka orkidén kom. På kortet står det "Vi gratulerar på din födelsedag." Tvvärr står det inte vilka "vi" är. Nyfiken!

fredag, februari 15, 2008

40

I morse vid halv åtta hördes ytterdörren öppnas, sedan ett lätt tass tass uppför trappen och så stod min dotter där vid sängkanten för att ge mig en present. Efter det fick jag en maffig frukostbricka på sängen. På jobbet kom Ullie med present från kollegorna med äkta hälfter: choklad å gottis och ett presentkort på Yll & Tyll! Jättebra, jag har redan börjat glutta bland garn och mönster. Köpte tårta och åkte sedan hem från jobbet och vilade lite. Alla barn ramlade in, och till sist även mamma, pappa och Johannes. Mamma hade lagt ner ett rätt ansenligt arbete på att hitta och slå in 40 presenter till mig. Det var väldigt kul. Efter en stund for vi iväg med lånad Näbbmus från Björns jobb och åt mat på Mammas Meze. Sedan hem för tårta. Nu återstår packning av sportlovsutrustning för Björn, Alva, Justus och Sigvard som åker nio i morgon bitti.

Trött 40-åring signing off.

torsdag, februari 14, 2008

Kryckor

Jag är dålig på att underhålla vänskapen med mina vänner, men trots detta har jag den stora glädjen att ändå ha vänner. Som bryr sig och stöttar. Det är ju lite svårt att liksom välja ut några att nämna, för då verkar det som om jag skulle glömma dem som inte nämns. Så är det inte. Jag har varje snällt ord och varje omtänksamhet i gott minne. Men just nu är det lite folk som klivit fram för mig, eller vad man skall säga.

Åt lunch med fina Kerstin idag. Det var värdefullt. Andra vänner är ett helt kollektiv. Det är sopransystrarna. Bara det faktum att jag kallar dem sopransystrarna säger en hel del, för jag brukar inte uttrycka mig så, nästan lite snudd på sentimentalt.

Egentligen borde jag bara säga ingen nämnd, ingen glömd. Tack för att ni finns!

onsdag, februari 13, 2008

Mañana, mañana

Vissa saker har jag en tendens att skjuta upp. Telefonsamtal är en av dem. Jag gillar inte att prata i telefon. Jag gör det i alla fall, förstås, så det är inget som hämmar mig i livet, men jag märker så tydligt på min egen reaktion när jag inser att jag verkligen måste ringa att jag inte riktigt vill...

Frankeringsmaskinen på jobbet vill inte ställa upp utan meddelar att jag måste ringa service. När jag trycker fram info kommer det bara en för mig obegriplig felkod. Jag inser att jag MÅSTE. Samlar lite kraft nu för att först leta reda på rätt telefonnummer och sedan öva lite på vad jag skall säga, för det är just sådana här samtal jag har som svårast för. Man får alltid frågor som man inte kan svara på och till slut får jag lust att inleda varje konversation med "Nej, jag förstår inte felkoden och hajar inte apparaten och du kan utgå ifrån att jag inget begriper".

söndag, februari 10, 2008

Skönhetsupplevelse

Och så måste jag förstås framhålla Domkyrkokörens sopranstämmas fantastiska mångsidighet. Till festen igår hade vi återupplivat vår blockflöjtsorkester från förra gången vi var ansvariga för partaj (just när ni trodde att fasan var över så kommer den tillbaka för att plåga er), och vi visade naturligtvis upp vår begåvning på bästa sätt. Jag tror att ingen kan glömma Sven-Erik Bäcks "Se, vi gå upp till Jerusalem" framförd på blockflöjt, triangel och tamburin.

För att inte tala om våra Butohdansare Isabella, Johanna, Catrin och Sara som med inlevelse tolkade vår vokalis av "Bred dina vida vingar".

De andra stämmorna kan slänga sig i väggen vad gäller multibegåvning.

Kreativ lycka

Jag har stickat mitt livs första vuxentröja. För sådär fjorton år sedan åstadkom jag två små bebiströjor, men jag har fegat ur vad gäller större projekt. Men nu har jag med mina egna små händer fått ihop en oversized tröja med stor sjalkrage i ett mycket vackert skogsgrönt, tunt ullgarn. Jag är stolt. Den går till och med att ha på sig.

Nu har jag fått hantverksklåda på allvar, så jag har satt igång med en väldigt enkel resårstickad sjal i knasigt färgat garn till Sigvard eftersom han önskade sig det, ett till par tumvantar till mig själv samt lilla hybrisförsöket: mönstervirkad sjal i mohair. Det är som ett gift!

fredag, februari 08, 2008

Önskelista

Materiella önskelistan:
Deep Space Nine på DVD (helst säsongen där avsnittet Trials and tribbleations ingår)
Presentkort på böcker, böcker, böcker
Kläder, förstås. Det är roligt med kläder.

Önskelistan för annat som man liksom inte bara kan skaffa:
Sinnesfrid
Självförtroende
Kanske till och med lite coolhet.

tisdag, februari 05, 2008

Översvämning och Oreos

Alvas semmeljakt kammade noll. Hon kom hem med muffins och Oreos istället, till vår glädje. När jag sedan orsakade översvämning under diskbänken fick jag återigen tillfälle att vara tacksam över denna min dotter, för hon är så otroligt bra att ha med när det är lite kris. Lugn och stabil och händig som tusan. Jag lyckades inte passa ihop de delar som skulle skruvas ihop, men det fixade hon på några sekunder.

Underbara unge. Den dag hon kommer hem med en pojkvän eller flickvän kommer jag vara ytterst vaksam och slå ned på minsta tecken på att vederbörande inte rätt förstår att uppskatta denna guldklimp.

Semmelsugen

Min fina dotter cyklar just nu runt i en ivrig jakt på semlor. Hon erbjöd sig själv att fixa detta, vilket innebar att först ta sig närmsta bankomat och ta ut pengar med mitt kort och sedan åka åt ett helt annat håll till affären. Hon ringde från sagda affär (ICA Norby) och berättade att semlorna var slut där. Så föreslog hon att hon skulle cykla till Gottsunda och leta där. Jag tycker lite synd om henne och hoppas verkligen att det finns semlor kvar så att hennes mödor inte var förgäves. Hon måtte vara bra semmelsugen idag!

Rum

De senaste åren har jag haft ett återkommande tema i mina drömmar. Det dyker upp med jämna mellanrum. Jag går runt i ett hus. Det brukar alltid vara hus, av äldre och lite stökigare, hemtrevlig typ, utom i natt då det för första gången var en lägenhet. Jag går runt och hittar plötsligt ett rum som inte använts till något. Varje gång blir jag glatt överraskad och samtidigt lite förundrad över att ingen har brytt sig om det rummet förut. Jag drar upp persienner eller tittar i bokhyllorna och ser en fåtölj där man kan sitta och läsa. Oftast är det böcker och en läsfåtölj. Någon gång har det varit ett extra sovrum.

Jag undrar varför jag drömmer det här så pass ofta.

måndag, februari 04, 2008

Passa på

I lördags och i söndags snöade det ordentligt. Söndag eftermiddag inhandlades två nya pulkor eftersom de gamla var bortom trasighet. Ungefär samtidigt som alla barnen drog ut till pulkabacken började det regna. Himla tur att de hann med att njuta av snön! De hade verkligen roligt. Sedan hängde det jätteblöta kläder och kängor i hela badrummet och luktade ...vått...till måndag morgon.

Nu finns det inte någon snö kvar att åka pulka på, men rätt mycket halkig och blaskig is.

Den grymma timmen

Vargtimmen. Som ylar skoningslöst och sömnen står och hånflinar bakom en dörr och vägrar komma in. Timmen då man granskar sig själv. Timmen då skammen över alla misslyckanden och felval sköljer över en. Timmen då det svettiga själväcklet över att man inte klarar av vara en fungerande förälder, människa- någonting - värker och ömmar.

Tur att den går över. Tur att inte alla dagar är en enda lång vargtimme.

lördag, februari 02, 2008

Pojkförmiddag

Varannan fredag ramlar min familj in som spelkulor till boet, från dagis och skola. Några av dem rullar ibland iväg på en gång efter en hastigt ikastad kvällsmat, som Alva igårkväll. Hon är på sin första UNF-kurs. Jag skjutsade henne och två kompisar och kände mig nostalgisk och stolt och lite rörd på något sätt.

Idag rullade Tönnes och Björn iväg för en dag med bussar och tåg, vilket lämnade mig, Justus och Sigvard åt oss själva. Vi åkte ner på stan och gick till frisören med båda pojkarna. De har varit rejält långhåriga länge. Jag tycker i och för sig att de är ganska fina med sina lurviga kalufser, men Justus ville verkligen klippa sig. Och personalen på dagis är besatta av att de tycker att Sigvard inte borde ha så långt hår, så OK då...och pojkarna blev jättefina. Sedan gick vi och åt på Jalla. Efteråt hann vi med att köpa lördagsgodis, lite mat och en present till Sigges kompis som han skall på kalas till i morgon i fall hans hosta och halsont inte blir värre.

När vi hade kommit till busshållplatsen sade Justus "Hinner jag springa tillbaka och lägga en peng i bössan?" Ja, sade jag. Han pep iväg. Jag stod och var så stolt och varm och glad över att min tioåring hade sett något som han uppfattade som behjärtansvärt och ville skänka en slant till. När han kom tillbaka frågade jag till vad han hade gett pengar. Det visste han inte.