onsdag, april 30, 2008

Valborg

Justus sov över hos kompisen Sebbe igår. Idag åkte de ner på stan med Sebbes föräldrar och tittade på forsränning. Han stack in sitt svettiga, rufsiga och glada huvud för ett tag sedan i avsikt att byta till shorts innan han stack ut igen för att leka mera. Vi hittade inga shorts, så han kommer att svettas genom dagen. Han skall komma hem igen till halv tre ungefär, då skall Björn hämta honom och Alva för diverse aktiviteter på St Eriks torg som IOGT-NTO-rörelsen håller i. Klätterväggen tror jag att Justus kommer att befinna sig på mest hela tiden.

Alva har degat. Jag har degat. Hade sådan värk att jag inte gick till jobbet idag. Min husläkare är så bra och jag vill verkligen inte byta henne, men det är besvärligt att hon är svår att få tag på. Försökte igår, och sköterskan bokade in mig för ett samtal den 15 maj. Känns knasigt.

Sigvard och Tönnes är på dagis och fritids som vanligt. Jag vet inte om vi kommer att ge oss iväg till någon eld ikväll, jag tror faktiskt inte det eftersom delar av familjen är upptagna nere på stan.

Vackert väder är det i alla fall. Kombinationen vackert väder, valborg, eleverna lediga från skolan idag, torsdag och fredag känns lite...oroväckande. Men jag får sticka upp näsan mot solen och vara glad över att de mina är i tryggt förvar.

måndag, april 28, 2008

Multitasking

Kokar pasta. Har lyft bort kanelstången ur köttfärssåsen. Hjälper Tönnes med att sätta i en annan Pippi-DVD. Hjälper Sigvard när TV-n krånglar, dvs bankar på den med knytnäven. Jag får väldigt fina blåmärken på händerna av mina närstrider med TV-n. Funderar på exakt hur mycket jag skall muttra när Alva kommer hem, räcker det med att ha klargjort missnöje med lite halvklantigt agerande per sms eller skall jag förstärka det med ett litet samtal? Tänker att snart kommer Justus hem från kören också.

Bort, bort

Med anledning av det jag skrev om att barn blir serverade alkohol på restauranger. Med anledning av all skit som alkohol ställer till med. Gör något åt skiten.

Läs mer här.www.minska-alkovåldet.nu

Min medaljör



Idag hade Tönnes skola idrottsdag på Studenternas IP. Tönnes brukar tycka att det är roligt. När jag hämtade honom vid taxin sade chauffören att när han hämtat Tönnes i skolan hade personalen berättat att Tönnes hade fått en medalj. Åh, så fint, sade jag, och tänkte att det nog var en sådan som alla barnen brukar få efter idrottsdagarna. Så kom vi in och jag tog upp hans kontaktbok för att se vad personalen skrivit om dagen. Jag stod inte ut med särskrivningarna så dem åtgärdade jag, annars är det ordagrant. För att inte verka så snorkig vill jag bara säga att jag tycker att det är så bra med kontaktböcker, och all personal på Tönnes skola och fritids är mycket bra. Trots att de envisas med att särskriva.

"En bra dag på studenternas. Tönnes deltog i 60 m löpning och längdhopp. I längdhopp kom Tönnes på 3:e plats och fick bronsmedalj. Han gick stolt upp på prispallen och gjorde en segergest. Härligt att se."

Vi var ju tvungna att fixa ett fototillfälle även hemma. Han är verkligen så glad. Och medaljen är på riktigt.

And now for something commpletely different:

The fir. (Hommage à Monte Python.)

Justus körledare mejlade ut en sista uppmaning om att idag är absolut sista chansen för pojkarna att fylla i sin längd i hennes lista. De skall medverka i första akten av Tosca, den som kommer att spelas i Domkyrkan, och de skall få låna kåpor från Göteborgsoperan.

Justus hade naturligtvis ingen aning om huruvida han har lämnat denna uppgift eller ej, så jag tog fram måttbandet och tillsade honom allvarligt att för sjutton komma ihåg att skriva upp sig på Maggans lista ikväll. Han och jag trodde att han nog är typ 140. Fel fel fel. Han är snarare 134. Vi mätte om tre gånger för vi blev så förvånade.

Där ser man.

Rena natta

När vi var i Nice fick vi ständiga rapporter hemifrån med resultat som förvånade oss. UNF-arna gjorde utköpskontroller på Uppsalas krogar. Jag trodde nog att krogarna skulle sköta sig bättre än vad de gjorde. Av 39 testade krogar var det tio ställen som kollade leg och inte serverade barn. Det innebär att 29 restauranger och krogar i Uppsala, seriösa ställen, serverar alkohol till minderåriga utan en blinkning. Testgruppen bestod av barn/ungdomar mellan 13 och 17 år.

Min 14-åriga dotter var ett av de barn som blev serverad alkohol. Jag tror inte att någon kan tycka att det är bra.

En kollega till mig blev uppringd av ägaren till ett av ställena som hade serverat till barn. Ägaren driver en seriös verksamhet och ville kolla att det verkligen stämde att minderåriga blivit serverade alkohol på dennas restaurang, och när detta blivit bekräftat utbrast personen i fråga "Det var verkligen dåligt av oss". Förhoppningsvis är det så alla kommer att reagera. Utköpskontrollerna är ju inte gjorda för att sätta dit någon, utan för att se om systemet fungerar. Vilket det verkligen inte gör.

Jag är faktiskt ganska chockerad över resultatet.

lördag, april 26, 2008

Et encore une fois

Som alltid med franskan har jag en otäck känsla av att jag har använt fel genus eller så, men jag kör på. Jag lyckades i alla fall göra mig hyfsat förstådd. Och efter två timmars funderande trillade polletten äntligen ner, och jag förstod precis vad Per W hade messat på franska! Mitt under tågresa och pittoreska vyer började jag nämligen fundera på fransk politik och var tvungen att få svar. Vände mig förstås till frankofånen Per som så snällt gav svar.

En kall och grå dag som vi trodde skulle bli varm och alltså klädde oss totalt galet för åkte vi till La Turbie. Huvudavsikten var att beskåda det ganska fantastiska Augustusmonumentet som senaten samt Roms befolkning lät uppföra högt uppe i alperna för att hojta "Way to go, Augustus". (Folket i Rom tyckte säkert väldigt mycket om att behöva bli ihjälbeskattade för att bekosta monument långt bort i tjottahejti hela tiden.)

Det visade sig att Björn givetvis hade en biavsikt: Någon gång 1880 kallt byggde några glada optimister en kuggstångsbana från Monte Carlo upp till La Turbie. Den rasade 1932. Björn blev jätteglad över att se resterna av av väntplats och bro och överhuvudtaget spåren efter banan.



Den bästa dagen var i alla fall vår utflykt (med tåg, givetvis) till Annot och Entreveaux. Jag tror att den här bilden nedan är tagen i Annot. Trevligt kors. Tycker jag.




Jag tar så konstiga bilder med min mobiltelefonkamera hela tiden. När vi har laddat över bilderna från digitalkameran kanske jag lägger ut bilder från Augustusmonumentet och annat som kan vara av mer allmänt intresse!

Å lite mer

En morgon gick jag in på en 8 à huit och köpte dricka. Där fick jag svaret på åldergräns för alkoholinköp i livsmedelsaffärer.



Fotot nedan tycker jag så mycket om. Efter två dagar kom jag på var jag sett den förut: Den var omslag till Fairground Attractions första skiva. Synd att jag inte hann med fotoutstälningen.

Nice bit för bit

Sista dagen i Nice igår. Vi tog oss en skön lunch i Villefranche sur mer, komplett med äldre italiensk herre som gick omkring och spelade dragspel för restauranggästerna. Qué sera, sera och andra hits. Solen gassade ordentligt så jag blev bränd på högra sidan av halsen och högra axeln. Det var skönt. Annars frös jag ganska mycket under veckan.

Vi åkte till flygplatsen i precis lagom tid för att checka in till planet som skulle lyfta 17.30. Väl framme gavs beskedet att desolé, desolé, men alla passagerare har fått fel uppgift. Planet går 21. Vilket sköts upp till 23.10. Och till sist till 23.30. Jag var väldigt arg och trött på Sterling. Inte ett ljud om information om varför förseningar och ändringar. Och trångt som tusan var det på planet när vi väl fick gå ombord. Klaustrofobi kändes som något som snart skulle drabba mig. Som tur var kunde jag lägga mig tvärs över tre tomma säten eftersom planet inte var fullbokat. Hemma i min säng vid fyra i morse.


Jag tycker att karusellen i parken är så fin. Tvärs över gatan ligger Promenade Anglaise.




Utsikten från hotellfönstret. Ser inte charmigt ut, men det var helt OK. Rummet var pyttelitet men fräscht och rätt fiffigt planerat. Det viktigaste av allt för mig: det var välsignat tyst. Hotel Comte de Nice, Rue de Dijon 29 rekommenderas vid besök till Nice.

fredag, april 18, 2008

BF

Ikväll var det äntligen dags. Kerstin och jag har längtat sedan i februari då Kerstin gav mig det i 40-årspresent. Vi har varit på Uppsala stadsteater och sett Bitterfittan. Vi är nog rätt ense om att - surprise, surprise - boken är bättre. Men det var en duktig skådespelare och om inte helhetsintrycket hade dragits ner av lite väl publikfriande effekter så hade den varit riktigt bra.

Läs Bitterfittan, dock.

Sedan gick vi och åt på restaurang Akropolis (gamla Barcelona, där jag brukade köpa Upplandsbricka och ta med till korridorsköket). Gott. Vi satt länge.

Det var en väldigt trevlig kväll och en jättebra 40-årspresent. Tack Kerstin!

I morgon eftermiddag infaller en anna 40-årspresent då jag och Björn åker till mitt favvoställe Nice. Blir inget bloggande på en vecka. Au revoir.

torsdag, april 17, 2008

Pojkar



Mys med enhörning. I julas gav han den namnet Susanna, men så började en ny liten guldlockig flicka på dagis och sedan dess heter enhörningen Ingrid.



Tönnes i badtagen. Plötsligt dök han upp med simglasögonen på, mycket nöjd med sig själv. När jag skulle ta bilden sade jag "Dra in tungan, gubben". Då stack han ut den så långt han bara kunde och flinade. Älskade busunge.

En sång- och dansman

Han sjunger jämt. Jag menar jämt. Vid matbordet. När han leker. När han går. När vi åker bil. När han ser på TV. När vi går till och från dagis. När jag borstar hans tänder.

Han dansar mycket. Han har väldigt schyssta moves och förra sommaren koreograferade han sin systers och hennes bästa väns hopp ner i sjön.

Så fort ett barn visar intresse för något betyder det inte nödvändigtvis att man måste sätta dem i träning någonstans, men nu börjar jag undra om inte Sigvard skulle tycka att det vore roligt att få börja dansa. Var hittar man en dansgrupp för en sexåring?

onsdag, april 16, 2008

Födgeni

Idag var det sista gången Justus behövde lite hjälp med bussåkandet till och från pianospelningen. När Björn hade följt honom till hembussen köpte han lite godis till Justus för att fira tillfället.

Justus kom hem. Sigvard upptäckte inom ungefär fem sekunder att det fanns godis i huset. Han väntade faktiskt med att säga något tills Justus berättade om hur han hade kommit över godiset. Då sade Sigge: "Och jag tror att när Björn gav dig godiset så sade han att man måste dela med sig."

Jag tyckte att detta yttrande var otroligt smart och listigt och roligt och värt att få lite godis för. Jussi var lite mer tveksam, men han är verkligen inte snål av sig så Sigge skall få godis när Jussi tar fram det efter diverse sysslor och läxor.

måndag, april 14, 2008

Roslagslördag

Det var årsmöte i Östhammar i helgen. Jag vet ärligt talat inte riktigt hur det var, för jag mådde blä och skrev protokoll på två årsmöten bara för att jag inte klarar att säga nej. Det var otroligt dumt. Jag gör inte om det, inte när jag är sjuk i alla fall.

Konstaterar att jag inte tycker att biosalong är någon hit att ha årsmötesförhandlingar i.

Mer än man orkar med

Är hemma med sjuk Justus. Är sjuk själv också. Vi kurar i varsin TV-soffa och dricker te och tittar med jämna mellanrum till varandra.

Jag råkade slå på presskonferensen från polisen i Borlänge. Det gör så ont att tänka på Engla. Ont att tänka på alla människor som gör saker som man inte kan begripa hur man kan göra och ändå låtsas vara människa.

Språkpolis

Läser en bok av James Petterson och en medförfattare vars namn jag just nu glömt. Noterar att Patterson i hög grad använder sig av medförfattare. För mig ger det intrycket av författarfabrik enligt löpande-band-principen: orättvist eller ej?

Hur som helst. Jag blir galen. Han använder sig av kursiveringar på ett sätt som jag aldrig råkat på ens i de värsta Harlekinromaner. Kursiveringar på nästan varje sida. Jag får en andlöst flämtande känsla av att läsa eftersom alla kursiveringar gör att det känns som någon form av utrop ideligen, ideligen. Dessutom verkar han ha lagt in en makrofunktion som gör att så fort namnet Claire dyker upp så står det "min bästa vän" framför det.

Stilistiskt knep? Skulle inte tro det. Dåligt språk och hafsigt hantverk? You bet.

Mina duktiga körkompisar

Igår gjorde jag något som sällan blir av: Jag hade nöjet att få gå på en konsert med Domkyrkokören (När allt funkar som det skall står jag ju med i kören och sjunger.) Konsertens tema var musik för en katedral, och det var väldigt bra stycken alltihop. Och mina vänner sjöng så bra, så vackert, så nyanserat. Jag satt och mådde bra och var stolt och njöt. Och var i hemlighet glad över att slippa yla Nystedts "O crux", som är ett väldigt vackert stycke musik som som för förstasopraner som heter Jenny är en riktigt rejäl plåga att sjunga. Värre än förlossning.

Längtar till den dag jag kan sjunga igen.

onsdag, april 02, 2008

Finaste indirekta komplimangen

I morse när det bara var jag och Sigvard kvar i köket blev jag sugen på lite jazz och satte på en cd, Margareta Bengtssons soloplatta. Hon hann sjunga en och en halv takt av I´m old fashioned när Sigvard tittade på mig och sade: "Är det där du?". Jag svarade att inte var det. Efter en stund frågade han igen. Återigen sade jag att tyvärr, tyvärr. Ytterligare en stund senare tittade han intensivt på mig och sade "Det ÄR du. " Så ville han släta över det faktum att mamma är lite gaggig som inte håller reda vad hon själv gör, så han tillade "Men du kanske inte kommer ihåg det."

Jag tror att detta är den absolut finaste indirekta komplimang jag någonsin har fått.