onsdag, juli 30, 2008

Inte bara kul med sol och bad, säger Alva

Jag tänkte att Summer Camp nog skulle bli sommarens höjdare för Alva. Man har ju varit ung och på stora läger själv, menar jag. Det jag hade glömt är att det inte automatiskt alltid är roligt. Exempelvis är det inte roligt om man är fjorton år och alla aktiviteter är fullbokade så man är hänvisad enbart till att bada i en göl hela dagarna. Disco på kvällen är det förstås, men efter två kvällar med bara bada på dagen och disco på kvällen hade Alva fått nog av det. Hon har lite högre krav än så - och eftersom hon inte är en gnällspik som bara står i ett hörn utan att försöka göra något av situationen, så tror jag att hennes kritik - att lägret inte funkat riktigt för de yngsta deltagarna - är berättigad. Idag kommer hon hem till familjen istället.

Jag vet att det alltid är svårt att få ihop den här typen av läger, när det är stor åldersspridning och många olika intressen som skall tillgodoses. Dels skall det vara skojigheter för främst de yngre deltagarna som inte är med på Actives förhandlingar, dels skall det fungera som kongress för Active, med förhandlingar och seminarier och allt. Alla skall ha mat och en plats i ett tält. Transporter måste funka. Aktiviteterna måste också funka. Det är min själ ingen lätt uppgift, men det går att lyckas. Att döma av min dotters reaktion inför sitt första internationella läger fungerade det inte för alla deltagare den här gången. Fast hon tyckte det var jättekul att få höra Adam Tensta och få autograf.

Bad hairday

När jag var barn köpte vi flera album med den tecknade serien om Finn och Fiffi. Jag tror den var holländsk och Finn och Fiffi hette säkert något annat i original. Det var lite finurliga serier som jag gillade. Finn och Fiffi hade en faster som (kanske) hette Olga. Hon hade en fantastisk lugg som svängde ut som en krok och dessutom tydligen hade samma stadga, eftersom man kunde hänga hennes handväska där.

Även jag har hår som stundom i alla fall ser ut som om det vore väskhängare. Som idag. Inget biter på den här ...pjongen, eller vad jag skall kalla det. Toktröstade mig med att äta en påse Vinterkatten istället för lunch. Inte smart men gott. Vinterkatten är jättegott, nästan värt tjockångesten efterår.

tisdag, juli 29, 2008

Sommarljud från min gård

Någon svala zzzingar förbi. Jag tycker att svalornas ljud är ganska oöverträffat. Människor byter ord med varandra i parken. Jacob och Michael hörs öva kraftiga inbromsningar på sina cyklar. Ett litet barn småynkar sig någonstans. Snälla och rara tonårsgrannen Ali mekar med sin racerhoj och det säger vrooom vrooom när han far runt på parkeringen.

Ljuden ovan brukar höras om sommaren när balkongdörren står uppställd för att jag flämtande hoppas på lite fläkt. Men idag är det tyst. Jag hör enstaka trafikljud: bussen som åker förbi och en bildörr som slår igen någonstans. Annars bara träden som sakta susar. Antagligen är alla människor vid ett vatten av något slag, eller så hålls de bakom neddragna persienner och bälgar i sig saft.

måndag, juli 28, 2008

Jobbirritation

Tillbaka på jobbet, i min ensamhet. Det dyker upp små irritationsklippor i min stilla arbetsocean. Här är listan.

1) Varför måste folk pilla på allt på mitt skrivbord? Även småsaker kan med tiden bli mycket störande. Den där metallpinnen som sitter på hålslagaren för att se till att hålen hamnar på rätt plats beroende på pappersformat, exempelvis. Den trycker folk av en för mig okänd anledning in. Jag lovar, så fort någon har varit här så är pinnen intryckt. Varför? När jag sitter med jättetraven bokföring och skall slå hål i fakturor etc så är det en klar irritationsfaktor att jag alltid måste börja med att ställa in hålslagen igen innan jag kan använda den.
2) Fakturor från Axfood. Trots överenskommelser om att det skall lämnas information till mig om vem som har handlat och varför finns det inte en antydan till ledtrådar i 99% av fallen. Detektivarbete och gissningslekar i alla ära, men jag blir rätt less.
3) Var är pärmen med IOGT-NTO-distriktets medlemslistor? Jag brukar kunna hitta det jag saknar i något annat rum, framförallt i köket, men den här pärmen är puts väck.
4) Var är min adressbok?
5) Var är min bordsalmanacka? Vilket leder till den sista och största irrationsfaktorn, nämligen...
6)Varför kan ingen lägga tillbaka saker de lånat där de tog dem? Hur svårt kan det vara. På den här arbetplatsen är det många som har anledning att titta i pärmar och annat så det är inget konstigt - men varför kan man inte återställa saker? Det är inte alls kul att behöva ägna en massa onödig tid till att försöka hitta arbetsredskapen.

Morr. Gnäll. Annars gillar jag mitt jobb och min arbetsplats!

Kaboom

Blev väckt vid fyratiden i morse av ett praktfullt åskväder. Det blixtrade och knallade rejält. Låg i min säng och mös och tänkte på andra länder där ovädren är av större dignitet. Mindes förra sommaren i Cambridge, Minnesota, då det haglade pingpongbollar och vår värdinna Connie började prata rätt mycket om att springa till källaren om blåsten ökade. Lyckade somna om mitt i knallarna. Mer dramatiskt oväder än ljudeffekter har jag faktiskt aldrig råkat ut för här hemma.

lördag, juli 26, 2008

Oväntat besök

För en kvart sedan gick det i ytterdörren. Jag trodde att det var Alva som kom för att plocka med tvätten som vi kör inför hennes avresa till Summer camp i Ransäter. Ropade "Hallå". Inget svar. Jag tittade ut i hallen.

Där stod en smutsnosad kille och såg nöjd ut med sin kvällsutflykt på egen hand. Jag blev väldigt glad av att Tönnes kom på överraskningsbesök, men samtidigt blir jag ju bekymrad över att han sticker iväg på det sättet. Jag ringde hans pappa och talade om att Tönnes var hos mig. Rotade fram sista isglassen ur frysen och gav den åt min stora, duktiga, frigående pojke. Lagom när glassen var uppslickad kom Olle och tog med honom tillbaka.

fredag, juli 25, 2008

Fartvind

Sigvard kom in igår eftermiddag, rödblossande och varm efter att ha gnott runt runt på cykel tillsammans med Jakob och Michael. Han pustade och drog med handen i pannan. Sedan satte han igång med att åtgärda värmen: han tog fart och sprang fram och tillbaka mellan vardagsrummet och hallen eftersom det fläktade när han sprang.

Sötnosen. Gullungen. Finaste Sigvard.

torsdag, juli 24, 2008

Erik Jernberg, den hedersknyffeln

Vid vårt besök i Iringa berättade herr Fungatwende och herr Martin att en av IDYDCs bidragsgivare var Eriknågonting ohörbart. Vi funderade och försökte höra. Efter en stund utbrast Åsa med säkerhet: "Erik Jernberg!" Aha, sade vi och fattade fortfarande ingenting men tänkte att okej, det är väl någon som vi inte har hört talas om bara.

Vi fortsatte att höra om Erik Jernberg och hjälpen som kom därifrån. Vi fattade fortfarande inget. Så var det ill sist något snille (Christer?)som kom på att det handlade om - tadaaaa - Erikshjälpen.

Jag har några egna små erfarenheter av Erikshjälpen från den tid då Samuel och vi i princip bodde på barnsjukhuset. I den låda med knappar och bokmärken som barnen fick välja ur efter ett besvärligt stick eller något annat låg bland annat gula, runda knappar av typen tapperhetsmedaljer. Från Erikshjälpen. Jag har kvar en sådan i en låda någonstans här hemma.

Varmt

Vackert och varmt väder idag. Pojkarna vill se på Kenny Starfighter istället för att gå ut. Då får de göra det. Jag sitter på balkongen, dricker té och läser Mästerdetektiven Blomkvist. Tittar emellanåt på Sigvards och Justus fina blommor som står i krukor. Och på träden och himlen.

onsdag, juli 23, 2008

Kulturkrock

Sigge har bönat och bett så länge om att få filmen Alvin och gänget så jag gav efter igår trots att jag hade på känn att jag skulle tycka att den var rätt outhärdlig. Den är outhärdlig med de där gälla studiofifflade ekorr-rösterna, men Sigge är glad. Då är jag glad också.

Däremot blev det stillestånd i skallen när jag såg vem det var som spelade killen som ekorrarna polar med. Det är ju killen som är Earl. My name i Earl, alltså. Det gick inte ihop i mitt huvud.

Spridda skurar

Jag hade en Fjällräven Kånken i 19-20-årsåldern. Allt får plats i en Kånken, sade någon till mig en gång. Jag gjorde allt för att bevisa det. Upptäckte med tiden att Kånken har en stor nackdel, nämligen de smala bärremmarna som äter sig in i axlarna när man har stoppat ner precis allt i sin Kånken. Trots detta säger jag: Heder åt Kånken. Min gick sönder till slut.

Palme & Nyerere. När jag och Åsa hade checkat in oss genom sista spärren på Julius Nyerere international airport i Dar es Salaam letade vi efter någon bössa att lägga våra sista schillings i. Åsa hittade en insamlingsbössa till förmån för Olof Palmes barnhem. Vi lade slantarna där.

Läste att Clark Olofsson har åkt dit igen. Tala om återfallsförbrytare extraordinaire. Man kan undra vad som gör en människa till just återfallsförbrytare. Vilka verktyg behövs det för att man skall kunna bryta dåliga beteenden? Hur får man tag på dem om man sitter fast i en dålig omgivning eller aldrig fått chansen att uppleva något annat än dåligt, så att säga? Visserligen har man alltid ett val, men det kan vara svårt att göra rätt val. Tänker vidare i en slags allmän förlängning på alla människor och våra mer eller mindre destruktiva beteenden i olika sammanhang. Det kanske finns en Clark i oss alla som gör att vi upprepar dåliga mönster.

tisdag, juli 22, 2008

Dansanta fötter

Tog bussen ner på stan med Tönnes och Sigvard bara för att göra några småinköp. Gjorde ett större impulsinköp av varsitt par skor till pojkarna (det var himla bra rea på Lill-August) och glömde givetvis att köpa det mer nödvändiga, vill säga mjölk till mina oräkneliga tékoppar.

Titta här vilka coola sneakers Sigvard fick. Han upptäckte raskt att det gick bra att dansa på asfalten med dem. Snacka om att han kan göra justa moves med dem på! Han hoppade och slog ihop hälarna och snurrade och hade sig. För mig såg det ut som street-dance. Jag väntar nu otåligt på att Uppsala dansakademi skall bli färdiga med sitt terminsprogram och skicka till oss som de lovat.

Slipad charmör

Sigvard brukar peta i maten och tio minuter efter varje måltid kommer han och frågar när vi skall äta för att han är hungrig. Jag försöker hålla emot och inte ge äpplen och annat mellan målen.

Lunch. Jag har gjort makaroner med falukorvsskivor och ost i ugn. Sigvard petar. (Nyss sade han att han var utsvulten.) Jag frågar varför han inte äter av korven. Svar:"Du är så söt så jag vill titta på dig istället."

Han slapp inte undan med det. Men det var ett ovanligt bra försök.

måndag, juli 21, 2008

Sune - i ljust minne bevarad

En av mina äldsta vänner i år räknat har gått bort. Sune Fors, folkbildaren med det brinnande litteraturintresset, kom in i mitt liv på riktigt 1996 när jag blev vald till ordförande för Uppsala läns IOGT-NTO-distrikt. Sune var studieledare i styrelsen. Han var 80 år redan då, men så pigg och vital i sinnet. På själva årsmötet var det någon som ifrågasatte att en så pass gammal person skulle ta plats som ledamot. Jag reste mig upp och sade att jag inte visste någon bättre person som studieledare än Sune. Det här gjorde tydligen starkt intryck på Sune, för på senare år återkom han ofta till det och tackade mig. Sune, det är jag som skall tacka.

Sune brann verkligen för litteraturen. Han var inblandad i flera litteraturantologier och hade ett levande kulturintresse. Sune kunde svära som en sjåare, men gjorde det med urskiljning så det blev en krydda snarare än vulgärt.

Sune levde ett långt liv. Det är inte förvånansvärt att en människa som levt i mer än 90 år inte orkar längre - men det gör inte saknaden mindre.

lördag, juli 19, 2008

Fråga

Varje dag dyker det upp nya saker som jag inte begriper. Som idag när jag läste i DN om turismen i Stockholm och om Europride. Det står att det finns hotell som är "gay-friendly".

Jag förstår inte. Vad innebär "gay friendly"? Är de andra hotellen "gay hostile"? Det finns avgrunder av okunskap, här. Det är väl heteronormen som gör det.

Lång som en stång

Jag är rätt lång. 1.77 m över havet. Antagligen har jag krympt ihop lite med åren. Inte extremt lång på något sätt alltså, men jag är hyfsat ofta längre än människorna runt om mig. När jag var i fjortonårsåldern var det lite jobbigt att vara så lång. Då började jag omedvetet kuta med ryggen. Min gymnastiklärare sade till mig att jag skulle sluta med det. Trots detta har jag kutat mig genom livet - och varför? För jag har egentligen aldrig haft något riktigt komplex för min längd. Trots detta har min längd gjort att jag exempelvis lutar mig lite nedåt/åt sidan om jag går bredvid en person som är kortare än jag. Jag kan ibland känna mig som den lufsiga jättinnan från urskogarna, nämligen. Och då försöker jag förmodligen göra mig mindre.

Jag har aldrig högklackade skor. Stryk hög, förresten: jag har oerhört sällan skor med klack överhuvudtaget. Till viss det beror det på att jag tror att jag kommer att vingla fram och stuka vristerna, men till största delen är det för att jag i tonåren inte ville göra mig längre än vad jag redan är. Sedan blev det en vana att bara använda mycket platta skor. Ballerinaskon är min sko!

Detta inlägg föranleddes av Kerstins bilder på sina nya högklackade snygga skor.

fredag, juli 18, 2008

In your face, dude

En fjortonåring flicka har i dagarna visat för några tonårspojkar att det där med vad flickor gör och inte gör är kvalificerat strunt. Förhoppningsvis kommer de ihåg det.

Efter att hon hade åkt värsta vattenrutschbanan av typen fritt fall sade de förvånat till henne att de aaaldrig hade trott att hon skulle våga åka den. Lärdom 1: Att vara flicka innebär inte att man har en medfödd höjd- och farträdsla.

Vid en skogsvandring började killarna utmana varandra i äckeltester, som killar ganska ofta gör har jag märkt. Det är sällan en flicka som initierar sådana tävlingar. Flickors roll är att stå bredvid och utstöta halvt äcklade, halvt beundrande skrik. Den här flickan är inte sådan. Lärdom 2: Även fjortonåriga pinglor kan äta myror. Fast om sanningen skall fram - och vad är jag, om inte brutalt sanningsenlig - har jag sett en videoupptagning av henne då även hon piper rejält när pojkarna kastar små vita spindlar på flickorna. Ack ja, du eviga ungdom.

Alva säger att de två svartmyror hon åt smakade förvånansvärt gott. Lite syrligt, sådär. De kittlade dock inte dödsskönt i kistan.

PS: Det är OK för den fjortonåriga pinglan, mer känd som min Fantastiska Dotter Alva, att jag skriver detta. Jag har hennes medgivande.

Fredagsgnäll

En sådan där dag när allt känns på något sätt galet och fel och snedvridet. Jag är vagt illamående. Lätt huvudvärk. Jobbade lite i förmiddags men orkade inte så länge. Hostan gör inget bättre. Får dessutom träningsvärk av den så att min vanliga värk över bröstet är jättetung och jobbig. (Har fått tid för ny undersökning på reumatologen, tänk om de kan hitta något.) Tittar med vämjelse och skam på ouppackade väskor, fåtöljen full med ren tvätt som borde ha sorterats in för en månad sedan, alla dammtussar överallt - jag minns inte ens när jag senast våttorkade golven. Usch för mig.

Det blir bättre om någon timme när barnen kommer hemgalopperande. Sådan fantastisk lycka att de finns och att de är mina barn. Synd bara om dem som har en sådan uschlig mamma. Jag hoppas att det kan räcka en bit med att jag älskar dem så mycket och visar det.

Humor

ABC-nytt igår vid 22-tiden: "Uppsalapolisen ökar nu sin satsning på cykelstölder."

onsdag, juli 16, 2008

Cold turkey

Satt och tänkte på filmer. Jag har en faiblesse för en mycket speciell genre, nämligen u-båtsfilmer med Gene Hackman. Jag gillar Gene Hackman även i filmer utan u-båtar. Tänkte på French Connection. Började fundera på om det var i ettan eller uppföljaren som han fick en massa heroin isprutat i sig av skurkarna och sedan låste in sig i ett rum för för att "go cold turkey". Kom på att det var i tvåan och började grunna på urspunget till uttrycket. Hittade ett svar här.

Det var dagens allmänbildning.

Från mitt sjukläger

Jag arbetar den här veckan. Det vill säga, det gör jag inte alls. Jag är sjuker. Hosta, värk, svag och darrig, huvudvärk - trist. Dåsar mest i soffan. Försöker läsa men orkar inte riktigt. Slötittar på TV men hänger inte med i handlingen.

Vid ett tillfälle igår blev jag i alla fall uppiggad. Jag tittade på Young Dracula (SVT 1, barnprogrammen). I en scen säger pappa Dracula uppbragt till sin son Vlad målande saker av typen "om du inte gör som jag säger så sliter jag ut dina inälvor och spikar upp dem på väggen". Varpå den snälla o-vampyriga grannpappan trevligt säger: "Jaha, tittar du också på Supernanny?"

Jag skrattade i fem minuter.

tisdag, juli 15, 2008

Audrey och Modesty

Gick till frisören och fick håret lite trimmat. Mot slutet började hon pudra uppe på skulten på mig. "Vad gör du", frågade jag. "Det är ett puder som sväller och ger en tuperande effekt", svarade hon. Det blev riktigt coolt. Kände mig lite som Audrey Hepburn eller Modesty Blaise ett tag där, trots att min frisyr egentligen inte alls är likadan som deras.

När jag hade sovit på soffan någon timme (började bli sjuk) var tuperingseffekten inte fullt så cool längre. Håret kändes som en ihoptovad tuss där fingrarna fastnade när jag försökte dra dem igenom håret. Det kändes skönt att tvätta ur stylingprodukterna och återgå till att vara mitt naturliga, o-coola jag.

söndag, juli 13, 2008

Meryl, åh Meryl

Vi gick på bio igår och såg Mamma Mia. Den var jättebra. Tycker jag som annars kan ha lite svårt för musicalfilmer. Meryl Streep är fantastisk.

fredag, juli 11, 2008

Smaksinne

En regnig dag släppte Björn av mig, Alva och Justus på den outlet som ligger i Söderköping. Vi gjorde en del fynd. Jag fick återigen tillfälle att konstatera att de har smak, mina barn. Alva hittar saker som är precis rätt till henne hela tiden, och Justus har definitivt blick och säker smak och ger mig mycket konstruktiva råd som jag följer tveklöst. Han har alltid rätt. Han var inte intresserad av att leta efter något till sig själv utan tyckte det var roligt att bara hjälpa mig och Alva.

Det är inte alla som har sin privata stylist inom hemmets fyra väggar, inte.

Bilder från Udden 2

Tönnes var så nöjd med sin frihet på landet att han var glad och busade rätt ofta. När vi skulle äta mat en dag gömde han sig under Björns täcke.


Justus filmar mig som tar kort på honom och posiga Sigge.


Pojkarna rusar uppför trappen. Jag står i köket vid diskbaljan och tar kortet genom fönstret. Lillstugan i bakgrunden.


Några minuter i den gassande solen för Morgan och Allan. Förklaring: Björn råkade kalla Marcus för Morgan, alltså fick han heta det. Däremot minns jag faktiskt inte hur Alva blev Allan och varför.

Bilder från Udden 1

Tönnes. I bakgrunden friggeboden där duschen finns, samt dass och vedbod till höger.


Sigvard diskar. Givetvis posar han för kameran även då. Jag står på tå utanför köksfönstret och tittar in.


Fina nöjda Tönnes.


Sigge sitter på stubbe.

Rapport från Udden

Vi kom hem från landet igår. Vi for dit i lördags. Lördag söndag måndag tisdag: regn, regn, regn dag som natt. Onsdag och torsdag två mycket välbehövliga soldagar.

På onsdagen satte sig alla utom jag i båten och for först till badstället Husbyvik för att bada. Sedan åkte de båt till Söderköping och åt mat vid kanalkanten och besteg Ramundeberget. Jag tycker väldigt mycket om vatten och båtar och gillar verkligen den där båtfärden till Söderköping, men jag tyckte det var så otroligt skönt att vara solokvist i det vackra vädret att jag faktist inte alls saknade vår årliga båtfärd till Söderköping.

Jag har en kluven inställning till att vara på landet. Det är väldigt mycket diska och laga mat precis hela tiden. Tönnes klarar inte utedasset vilket de tidigare åren har gjort att pojken varit förstoppad hela tiden på landet - fast det här året körde han själv igång någon slags KBT-träning och gjorde trägna studiebesök på dasset. Han klarade att kissa där, men inget annat. Det fick han göra på pottstolen även i år.

Det är trångt. Det är en alldeles vanlig, normalstor svensk sommarstuga, men vi är ganska många. Framför allt eftersom vi envisas med att utöka familjeskaran. Vi var sju personer till att börja med (Erik hängde med)och så anslöt Alvas pojkvän på tisdag eftermiddag. Det är trevligt såklart, men flera personer gör att den s.k. privata sfären försvinner. Eftersom den största tiden regnade bort kunde jag inte fly till blåbärsriset heller.

Det är klart att det finns mycket som är väldigt bra också. Det allra bästa det här året var för min del att se hur Tönnes njöt och mådde bra av sin totala frihet att gå ut när han ville. Tönnes i frihet, helt enkelt. Och det är också mysigt att spela en otroligt seg och långtråkig omgång "Finns i sjön", när Sigvard som sitter och letar igenom sin stora korthög plötsligt säger: "Tycker ni att det går för långsamt".

Jag fick förresten en privat sfär varje kväll när jag gick och lade mig. Jag sov i lillstugan med Tönnes och Sigvard. Titta här vilken fin tapet Björns och Ingemars barnflicka hade att ligga och titta på någon gång i slutet av 50-talet/början av 60-talet.



Den här tapeten sitter på en vägg i det som var Björns och Ingemars sovdel. Björn fick välja tapeten, berättar han.

fredag, juli 04, 2008

Inget kramdjur

Det är bara att konstatera: utanför min närmaste familj är jag inte ett dugg kramig av mig. Snarare o-kramig. Det vill säga, jag deltar i kramande men känner mig lite stel och obekväm och kanske lite osäker på vilken relation jag har till den jag kramar. Känner vi verkligen varandra så här bra, typ? Så har det varit jämt.

Men om någon vän läser detta så skall det inte tas som en uppmaning att för Guds skull aldrig krama mig. Det är bara en reflektion över hur jag är.

Girls´ night out 2

Nu har jag på två dagar fyllt min sociala halvårskvot. I onsdags ute med Kerstin, igår ute i Alunda på sopranträff. De är verkligen finaste vännerna, sopranerna. Tyvärr drabbades jag av någon slags galopperande mundiarré och höll på att prata ihjäl dem, men de är snälla och höll god min. Nästa gång skall jag skärpa mig.

onsdag, juli 02, 2008

Girls´ night out

Ikväll gick Kerstin och jag och åt och sedan gick vi på bio. Det var väldigt trevlig. Jag är så dålig på att hänga med mina kompisar, så det är tur att de stundom drar i mig.

Men filmen...jeez. Vi såg "Sex and the city". Vänner, jag tycker att den är riktigt usel. Jag har så många kritiska synpunkter att jag skulle kunna fylla sida upp och sida ner och det är det inte värt. De som gillar filmen får gilla den ifred istället.

Två synpunkter dock. Mycket subjektiva.
1) I slutet av filmen säger Carrie (i voice-over, vad annars) något i stil med att "love is a label and we wear it all the time". Eller så säger hon att "love is not a label and we can wear it all the time" - whatever, andemeningen framgår. Och jag har inget emot hyllningar till kärleken, men ursäkta? Det kändes som om jag höll på att få en rubbning i min ämnesomsättning av ren sockerchock.
2) Carrie köper en Lois Vuitton-väska till sin modehungriga men enkla assistent. Ärligt talat: väskan är horribel. Min känsla är att jag hellre kapar armen än hänger en sådan grotesk mojäng över den.

tisdag, juli 01, 2008

Scary

För en sådär femton år sedan hade Radiotjänst en vinkling på sin kampanj för att få folk att betala TV-licensen som jag tyckte var jätterolig. Först ut var TV-reklamen där barn blev tillfrågade om vilket straff de ansåg skulle dömas ut till de som inte betalade licensen. En unge svarade det högeligen kreativa "De borde få en snigel på ögat".

Efter det skickades det ut vykort till hushållen. De pryddes av en bild av en man som hade - just det -en snigel på ögat. Texten lydde: "Vill du också få en snigel på ögat?"

Just nu kör kanal 8 en reklamsnutt som går ut på att man skall ställa in sin TV så att man har kanal 8. Där säger man ungefär: "För du vill väl inte att Lars Adaktusson skall komma och sätta en snigel på ditt öga?".

Jag har en ambivalent inställning till detta. Först skrattar jag eftersom jag tycker att Radiotjänsts snigelkampanj var lysande. Sedan ryser jag.

Bekännelse: jag är rädd för Lars Adaktusson. Den inre bild jag får av honom när han plötsligt står i min hall och trycker upp en snigel i mitt ansikte är inte skojig.

Mera ljud

En kväll i veckan satt jag och barnen och åt kvällsmat. Stämningen blev stundom hög, och den steg ännu mer när Justus illustrerade hur den sångare som sjöng Scarpia i Toscauppsättningen häromsistens sjöng ut ett "tyyyyyyst" med rejält magstöd. (Jag förstod aldrig hur, när och varför, men det spelar ingen roll i sammanhanget.)Framförallt Sigvard och Tönnes tyckte att det var hysteriskt roligt och till sist satt vi allihop och sjöng "tyyyyst" i varierande styrka.

Tönnes var med och hojtade. Plötsligt hojtade även han ett mycket klart och tydligt "tyyyyst"! Vi utbrast i glada tillrop och tecknade bra och duktig. Då sade han det igen i ett lägre ljudläge. Vi blev så väldigt glada. Tönnes var också glad och stolt.

Ljuv musik

Jag hade i över ett år världens finaste ringsignal på min mobiltelefon. Det var Sigge som sjöng "Fiffi, den fina kaninen". Sången är hur Sigvard i femårsåldern uppfattade en signaturmelodi till något barnprogram, jag tror att vi senare lyckades identifiera det till att heta Niffy eller något sådant. Jag hade för mig att jag hade sparat över den ljudfilen på min dator. När så min mobil blev reparerad för några månader sedan försvann ringsignalen. Och jag upptäckte till min bedrövelse att jag hade haft för mig fel. Fiffi den fina kaninen är försvunnen för alltid. Aldrig mer. Nu har jag sparat över mina två fina ljudupptagningar från i veckan när Justus och Sigvard sjunger tillsammans. Justus ackompanjerar på piano.

Jag önskar att jag visste hur jag skall göra för att kunna lägga upp dem här på bloggen, men jag hittar inget verktyg för ljudfiler. Lång näsa för er!

Visa mig ditt immunförsvar och jag skall säga dig vem du är

Nu har jag en ny teori igen. Alltid en teori på gång, den lille hobbyfilosofen, det är jag det.

Förkyld som tusan är jag. Tänker avundsjukt på Björns immunförsvar som verkligen heter duga. När det kommer virus instormande i hans kropp så visar hans immunförsvar tänderna, morrar hotfullt och säger "Dunsta". Virusen vågar inte stanna kvar mer än ett halvt dygn. När virus kommer och knackar på hos mig kan de däremot räkna med ett mer mjäkigt bemötande. "Inte skall ni stå där och frysa ute i kylan, kom in ni. Ni lovar väl att inte göra mig sjuk?". Det kanske säger något om våra respektive personligheter.

Dagens löst ihophållna teori är alltså att ens personlighet påverkar immunsförsvaret.