torsdag, januari 21, 2010

Den där dagen

Jag minns inga detaljer längre. Allt blandas ihop. Familjen ryckte in och tog hand om Alva och Justus, men jag har ingen aning om hur vi löste praktiska saker. Framförallt tiden efter samtalet då vi fick veta att det inte fanns något att göra är en dimma. Utanför rummet där vi väntade på att Samuel skulle dö fortsatte livet sin gilla gång. För oss stod tiden stilla.

Samuel hade aplastisk anemi, en sjukdom vi aldrig hade hört talats om. Han genomgick en benmärgstransplantation (från en donator utanför familjen, ingen av oss passade) och jag tror att det är rätt att säga att det var komplikationerna efter transplantationen som dödade Samuel. Som bekant är det inte så enkelt att transplantera och få kroppen att funka ihop med transplantatet.

Tolv år sedan idag. Ibland tänker jag att han i princip dog redan den 15 december 1997 eftersom det var då han fick hjärtstillestånd. De där fem veckorna han låg i koma kanske var för oss, för att vi skulle förstå vad som hände. Vem vet. Jag vet bara att livet tog slut för mig då också - eller bättre uttryckt, jag blev stympad. Ofärdig.

1 kommentar:

En Holländerists betraktelser sa...

Tänder ett ljus för dig och din familj!