torsdag, mars 18, 2010

Prickig

Redan för tio år sedan fick jag höra av min dåvarande husläkare att de fläckar och knölar jag klagade över bara var naturliga åldersförändringar. Det var skönt att höra att de inte var farliga men inte så kul att inse att det skulle fortsätta. Och det har det gjort, med besked.

Jag är fräknig och gillar mina fräknar, men jag gillar inte de bruna fläckar, de färglösa små knölarna eller de små röda prickarna som hastigt tilltar i mängd på min kropp. Senaste fläcken sitter i ansiktet, dessutom. Visserligen vid käklinjen så den märks inte särskilt mycket - men jag misstänker att den kommer att växa till sig. Samt att fler kommer att dyka upp.

Återigen försöker jag hålla det positiva framför ögonen och tänka på att fläckarna är ofarliga. Men jag blir ledsen ändå. Jag vill inte vara en fläckig, stormagad och trött tant.

2 kommentarer:

Elisabeth sa...

Welcome to the club!
Jag undviker speglar så gott det går...

Anonym sa...

Att vara tant tycker jag är härligt. Man får göra så mycket mer nu än vad man vågade som ung för då passade man inte in i mallarna...
Kram Maria H