fredag, mars 26, 2010

Take a walk on the not-so-wild side

Det verkar som om många människor utforskar sina mörka sidor och vistas på livets skuggsida då och då, kanske framförallt i sin ungdom. Testa gränser, leva destruktivt - allt det där som sägs utöva en lockelse.

Ibland talar man om vad som driver de goda människorna; i det här sammanhanget får jag lov att kalla det dem som utforskar sin ljusa sida. Det är nog ingen nyhet att det finns väldigt få rent altruistiska människor, utan att de flesta får ut något av att vara goda rent känslomässigt. Helt naturligt och inte fel, enligt mig. Så länge en persons drivkraft inte är självglorifiering och självbelåtenhet är det väl bara bra att man kan få belöning i form av att må bra om man är shysst.

Jag inser att det handlar om vilken personlighet man har. För mig ger inte den mörka sidan några känslomässiga belöningar. Det kan oroa mig att det verkar som om resten av mänskligheten får det. Inte jag, inte. Jag är en sådan himla mes att jag får mina kickar av att vara snäll. Det är jag och Bamse, liksom. Jag tycker om känslan av att faktiskt vara schysst. Och tycker väldigt illa om alla gånger jag inte är det.

Någon som vill hänga på mig och Bamse för att knalla på snällsidan?

2 kommentarer:

En Holländerists betraktelser sa...

Jag hänger på! Jan

Elisabeth sa...

Ohhhh Yes!!!
Och nog ger det kickar: i förrgår när jag körde med bilen genom stan på väg hem från jobbet såg jag en tjej med barnvagn. Hon tappade ngt. - jacka eller så - utan att märka det. Jag sänkte farten och tutade försikigt (får man egentligen inte göra i Wien!) och efter att jag pekat och viftat lite fattade hon. Och verkade bli glad! Visserligen var det bara en pytte-liten grej, men det gav ändå en bra känsla!
P.S. Jag är absolut ingen mes - och inte du heller!!!