tisdag, april 13, 2010

Det där språket, alltså

Jag tycker det är spännande att följa språkutvecklingen hos människor. Det gäller både mina egna ungar med svenska som modersmål och vuxna som skall lära sig svenska. Ju äldre jag blir desto knepigare tycker jag det är att förklara språkreglerna. Det beror antagligen främst på att jag aldrig har läst svenska på någon annan nivå än den där det mesta känns så självklart, för man vet ju hur det skall vara. Och så visar det sig under årens gång att man ofta inte alls vet... Svenska är ett svårt språk. Känns som att det finns fler undantag än regler.

Tänkte på det senast idag när jag hämtad Sigvard i skolan och hans lärare passade på att visa mig det Sigvard hade skrivit om det hälsotema som barnen ägnat veckorna före påsklovet åt. De andra barnen hade skrivit litet och ritat mycket. Sigvard skrev. Mycket. Ordentliga meningar, det märktes att han hade tänkt och det mesta var alldeles rättstavat. Jag mös. Det gjorde hans lärare också, eftersom det tog lite tid för Sigvard att komma igång. Nu har det lossnat.

När jag hade kommit ur min lyckokänsla blev jag lite analytisk och fastnade för hur han skrev ordet "samarbete". Om jag hade fått gissa hade jag trott att han skulle ha haft trubbel med hur många m ordet innehåller. Inte. Här såg jag ett tydligt exempel på hur ord egentligen låter för den som inte vet hur de stavas och kan se ordet inom sig samtidigt som man hör det. (Skolexemplet är väl pangkaka istället för pannkaka.) Sigvard skrev "sarmarbete".

1 kommentar:

Björn-Erik Tapper sa...

Min pappa var svensklärare för vuxna på folkhögskola, ibland internationella stipendiater med andra modersmål.
Han talade ofta om hur väldigt svårt svenska faktiskt är med "ingen regel utan undantag och även från den regeln finns det undantag" brukade han säga.