söndag, april 18, 2010

Konstsamtal en söndagsmorgon

För ungefär ett år sedan skrev jag om mitt sökande efter information om konstnären som har gjort utsmyckningarna där jag bor. Signaturen S.Wen. Jag sökte men fick inte napp förrän en läsare av min UNT-blogg hörde av sig med lite information.

Sov en kort stund i morse efter prövande vaknatt med Tönnes, blev väckt av telefonen. Damen som ringde upp visade sig ha träffat på min fråga om S.Wen via nätet. Hon berättade att Sven Wejsfelt hade varit hennes sambo i arton år, och att han gick bort förra året. Och så berättade hon lite om honom. En utställning av hans verk finns på Gustavsbergs porslinsmuseum till och med den 2 maj.

Jag blev mycket rörd av att hon ringde. Hon hade nära till gråten och var tvungen att avsluta lite abrupt. Jag uppskattade verkligen att hon hörde av sig, och sade det till henne. Jag tänkte också att det är rätt spännande hur de trådar man släpper ifrån sig på olika sätt kan fångas upp av någon som man inte har en aning om. Liv som snuddar varandra för en kort stund.

Inga kommentarer: