lördag, april 17, 2010

Såsom i en spegel

Sigvard berättade att han kunde smälla bubblor inne i munnen. "Jaha", sade jag, "jag har ju aldrig kunnat göra bubblor, men jag kan tänka mig att det känns såhär"; och så berättade jag hur jag trodde att känslan var. Sigvard spärrade upp ögonen stort och sade "där tänkte du alldeles rätt, mamma", och så nickade han för att ge eftertryck åt sin försäkran.

Jag kände igen det med en gång. Precis så gör jag stundom med barn modell yngre. Blir övertydlig och markerar att jag verkligen menar det jag säger (stora ögon och nicken). Det betyder inte att beteendet i sig är falskt, jag menar det uppriktigt, men att se sig själv som en karikatyr var väldigt lustigt. Jag bet mig i läppen. Det hade varit svårt och onödigt komplicerat att förklara för Sigvard att det inte var åt honom jag hade roligt, utan åt mig själv. När ett barn ärligen härmar ens vuxna beteende, eftersom det har lärt sig att det är så här man ser ut och låter i en speciell situation, blir man så obarmhärtigt avslöjad.

Det är mycket nyttigt.

Inga kommentarer: