torsdag, maj 13, 2010

De där kungliga

Jag bryr mig inte så mycket om kungahusfrågan, om den nu ens existerar på riktigt. Jag tycker att idén med monarki är knasig och går fetbort när man talar om styrelseskick, så jag är väl republikan. Men jag är lite svag för de personer som just nu lever och är våra kungligheter. Jag tycker att kungen är lite söt och har blivit mer avslappnad och mänsklig med åren. När man tänker efter hade han det riktigt svårt när han tillträdde som kung. Ingen chans att färga håret blått eller pierca sig, liksom. Och det tal som kungen höll i samband med minnesstund efter tsunamin var mycket bra. Jag var där och hörde det. Ville nästan krama kungen efteråt.

Men det finns en annan kunglighet som jag är som allra mest svag för. Mest av en slump såg jag en del av ett program om kronprinsessan, där denna min favoritkunglighet gav sin syn på hur det är att leva ett liv fullt av plikt mot fosterlandet och sådant. Jag blev förtjust. Hon talade en sådan distinkt och klingande trettiotalssvenska. Inte konstigt eftersom hennes mor var svenska. Denna svenska, kungens faster Ingrid, var inte ung kunglighet i vår tid, när de kungliga barnen låter som de mest fruktansvärda Stockholmsbrats.(Lyssna på prinsessan Madeleine och rys.) Den svenska hon lärde sin dotter torde vara ett tidsdokument. Det tycker jag är lite spännande eftersom jag är en nörd!

Ni har ju redan förstått vem min favorit är, men jag skall ändå tala klarspråk: drottning Margrete av Danmark. Vilken dam. Skärpt, konstnärlig, intellektuell. Eftersom hon är drottning i ett annat land än mitt eget behöver jag heller inte ta ställning och ropa "à la lanterne" för att stå upp för min republikanska grundinställning. Jag kan liksom bara fortsätta att gilla damen.

Inga kommentarer: