torsdag, maj 06, 2010

In i ett fack, helst med etikett på

När jag började blogga tänkte jag inte så mycket vad jag ville säga. Jag ville träna mig på att skriva, att leda tankar till slut och gärna få synpunkter för att utvecklas. Förra våren och sommaren gjorde jag en kortare sejour som stadsdelsbloggare på Upsala Nya Tidning. Uppdraget var att skriva om och utifrån mitt Ulleråkersperspektiv. Jag snurrade snart iväg med andra tankar och stickspår. Fick smäll på fingrarna. Säger inte mycket om det, jag hade ju faktiskt ett uppdrag. När jag sedan tyckte att det var en pina att klämma ur sig saker om min stadsdel och ville sluta, så fick jag plötsligt höra att man kunde ju skriva om annat också, det gjorde de andra stadsdelsbloggarna. Men vid det laget var jag less. Det var kanske dumt av mig.

Anmälde för någon vecka sedan mitt intresse att blogga för Uppsalatidningen. Svaret jag fick var: "Vad är det för sorts blogg". Jag har tuggat på det här några dagar nu, dels mitt uppdrag åt UNT där jag svävade ut på ett ej acceptabelt sätt, samt på Uppsalatidningens behov att att kunna säga exakt vad min blogg handlar om. Fick ytterligare påminnelser när jag läste UnderbaraClaras inlägg i en liknande fråga. Jag vet inte vad min blogg handlar om. Det rinner till något i hjärnan och så springer jag och skriver ner.

Är det här ett typiskt nutidsfenomen, det här att vi måste få en innehållsförteckning redan i titeln för annars ids vi inte ta reda på mer? Jag begriper att det är lättare att hitta en målgrupp om man är tydlig, men allt handlar inte om marknadsföring och marknadsandelar eller någon marknad överhuvudtaget.

Kära Uppsalatidningen och UNT, jag kan inte sätta en etikett på min blogg för jag vet inte vilken etikett jag själv har, ens. Ber om ursäkt för att jag finns, då, men det finns många fler som jag. Som inte måste få text uppskuren och helst färdigtuggad innan man tittar på den. Som kan bli nyfikna på det oväntade och tycka att det är intressant. Och som varken kan eller vill sätta etiketter.

3 kommentarer:

Elin sa...

Jag tycker din blogg är jättebra just för att den handlar om så många olika saker! Keep up the good work! :D

underbaraclara sa...

Åh! Det gränsöverskridande provocerar. Så är det. Man VILL kunna dela in i fack. Kvinn/man svensk/invandrare osv i all oändlighet

heja på

Elisabeth sa...

Saker man inte kan sätta etikett på tycker i alla fall jag är mycket mer spännande - och interessanta! (Gäller t.ex. också musik.) Man vet ju liksom aldrig vad som väntar; och överraskningar är betydligt bättre än etiketter. Så fortsätt du att skriv som du gör!!!
Kram