söndag, maj 30, 2010

Partiell blindhet, något virrigt

Alla människor har förmodligen varit med om tillfällen då man hektiskt letar efter något, bläddrar bland alla papper och rycker i alla lådor och får damm i näsan när man kollar under sängen - och så plötsligt har någon annan hittat det man letade efter på exakt samma ställe man själv kollat tre gånger tidigare. Jag tror att det är hjärnan som spelar oss spratt när sådant inträffar. Man ser, men ändå inte.

Ett sorts "jag ser men jag ser inte"-symtom återfinner vi i stor utbredning bland barn. Barn är inte bra på att leta efter saker. Samtidigt är de fenomenala på att upptäcka saker. Tugga på en smyggodis en dag som inte är en sanktionerad godisätardag. En minut senare kommer ett barn och sniffar misstänksamt i luften och säger anklagande: "har du tagit en godis?". Sådant märker de. Men när de aktivt skall söka efter en sak, då vrider de huvudet fram och tillbaka en gång och säger sedan att de inte hittade något.

Sigvard gjorde en variant av det igår. Jag hittade inga liggunderlag, så jag packade ner luftmadrassen (tung) och den tillhörande pumpen (galet klumpig och tung). Tydligen sade jag vid något tillfälle under packandet att jag inte hittade liggunderlaget men istället skickade med luftmadrassen. Jag minns det inte, men Sigvard hade hört så pass att han uppfattade att jag inte hade hitta liggunderlaget. Vi släpade med den supertunga väskan som inte gick att stänga pga luftmadrass och pump. Vi släpade hem den i förmiddags när sjörövarlägret var slut. Väl hemma bad jag Sigvard att packa upp sina saker. DÅ hittade han luftmadrassen. Pojken sov direkt på trägolvet i natt. Han såg inte alls vad som låg i väskan. Själv tycker jag att det skulle vara väldigt svårt att missa luftmadrass etc när man tittade i väskan eftersom den i stort sett uppfylldes av madrassen. Men Sigvard såg den inte. Och tänkte inte så långt som till att fundera över om det var troligt att mamma skickade iväg honom på övernattning utan sovsaker. Det var en kombination av "se men inte se" och att inte tänka efter. Nu är Sigvard så pass liten än att jag inte begär att han skall kunna tänka efter på det viset. När man är barn tar man ofta saker som de kommer. Vuxna gör så mycket saker som man inte varför de gör dem så man ifrågasätter inte så mycket.

Jag har svårare att hantera det beteendet hos vuxna, för jag har högre krav på vuxna. Det finns även en hel del vuxna personer som inte ser vad som finns framför näsan på dem, eller förmågan att tänka logiskt och kunna lägga ihop två och två. De lägger inte märke till vad som sker runt omkring dem eller hör vad andra pratar om eftersom de själva inte befinner sig i centrum. De stänger liksom av allt som inte direkt berör dem. Och det gör dem blinda för mycket i tillvaron, framför allt i relationer människor emellan. När jag tänker närmare på saken tycker jag att det är bra mycket allvarligare än att förlägga prylar och leta efter dem utan att registrera vad man ser.

Och frågan till mig själv är förstås: Vad är jag blind för? Det tål att tänka på.

1 kommentar:

Elisabeth sa...

Känner du även till den selektiva hörförmågan?
Är väldigt vanligt bland tonåringar nuförtiden!!!