onsdag, maj 12, 2010

Som ett barn

När jag ser på min yngste son ser jag ett öppet och frimodigt ansikte. Ansiktet kan sluta sig i ledsnad eller surhet ibland, men annars ser jag bara den där gränslösa öppenheten. Den som hör ihop med oskyldighet. De öppna barnaansikterna sluts mer och mer med åren. Som förälder kan jag bara hoppas på att de inte stängs helt.

Jag mötte en gång en person som är satt under förmyndare, trots att det inte var något större fel på utförsgåvorna. Men det var en oskyldig människa. Helt öppen och oskuldsfull som ett barn. Och i det här livet, bland oss människor, så är man oskyddad om man är oskuldsfull. Visst är det otäckt?

Inga kommentarer: