tisdag, juni 15, 2010

Passpyssel

Om en vecka ungefär skall Sigvard följa med Björn när Björn kör studentorkestern Kårsdraget från Stockholm på deras turné. Sigvard är taggad och pratar ganska mycket om att han och Björn skall åka till "länderna", som han säger. Han är lite bekymrad över att han inte kan alla språken i länderna, men optimist som han är räknar han kallt med att få kompisar som lär honom.

Vi upptäckte att Sigvards pass har gått ut. Egentligen lär han inte behöva det (turnén går via Danmark till Tyskland och Belgien) men det kan ju vara bra att ha. Tönnes pass hade också gått ut. Sagt och gjort; dra ut passblanketter, fixa bevittnade underskrifter från mig och barnens far, och så skulle bara Björn ta pojkarna till polishuset och ordna resten. Björn tog med pojkarna, väntade evighetslänge i kön, kom fram - och fick beskedet som vi borde ha fattat själva, tycker jag, nämligen att enbart vårdnadshavare kan anhålla om pass för barnen. Bevittnade underskrifter räcker inte. Även om jag tycker att det är alldeles rimligt så råkar det vara så att det faktiskt inte står på polisens hemsida. Däremot står det att enbart vårdnadshavare får hämta ut det färdiga passet.

Häpp! Björn kom och hämtade mig, vi tog en ny kölapp och väntade evighetslänge. Jag var så zonkad att jag till sist satte mig i en fåtölj utan att se att personen som satt bredvid mig var körvännen Sören. Till sist var det ändå vår tur.

Sigvard är pigg på att prova allt nytt, och stod så rakt och fint och såg in i kameran och gav fingeravtryck och skrev sitt namn. Under tiden valsade Tönnes runt i bakgrunden och såg lätt betänksam ut. Herreje, hur skall det här gå, tänkte jag. Det var ett visst besvär att få honom att gå med på att stå rakt och se in i kameran. Jag var svettig av att beveka, lirka, krama och ha mig. De fick ett kort där han såg rakt fram, som tur var dög det. Vi hade kunnat hålla på länge. Poliserna som tog hand om oss var mycket tålmodiga. När det gällde att lämna fingeravtryck var det däremot inga problem. Tönnes hade sett Sigvard göra det och jag tror att han tyckte det var lite kul. Frågan är varför han tyckte att det var kul men att det var läskigt att bli fotograferad - jag har ingen aning. Underskrift hoppade vi över. Tönnes skulle säkert ha kunnat skriva under på sitt eget sätt, men han har så löst grepp om pennan och har inget tryck alls bakom, så det hade inte blivit registrerat. När allt var klart satt Tönnes i en förnärmad hög på golvet och Sigvard hoppade omkring som en glad liten ekorre. Poliserna gav Sigvard ett klistermärke där det står Minipolis och försökte sedan snällt prångla på Tönnes ett. Han ville inte ha. Punkt slut.

Fina pojkar har jag. De är väldigt olika varandra.

Inga kommentarer: