torsdag, juni 10, 2010

Tönnes for ever

Tönnes skola brukar ha sina terminsavslutningar på torsdag eftermiddag. Man är alltid utomhus. Vid julavslutningen senast var det fasansfullt jättekallt - ni minns hur vintern var) - och inte så mysigt direkt, men annars gillar jag principen. Alla barnen står samlade som på en scen och så står vi anhöriga framför och trängs om att få se våra telningar bäst vi kan. Det är rejäla avslutningar. Barnen sjunger många sånger, de läser dikter, rektor håller tal (om det är biträdande rektor blir det liknelser om fotboll och skolan som ett lag) och på vårterminen brukar det framföras danser. Så även i år.

Jag och Alva stod och försökte få kontakt med Tönnes. Jag vet sedan tidigare att det är mycket viktigt för Tönnes att upptäcka oss i publiken och ha regelbunden ögonkontakt. Vi höll på och vinkade rätt länge utan att han upptäckte oss. Ett tag där var jag riktigt ledsen. Min pojke såg så isolerad och ensam ut. Han var inte alls med och sjöng även om han avfyrade ett leende mot någon lärare då och då. Annars såg han mest borta ut. Det gjorde ont. Och så plötsligt såg han oss. Vilken skillnad! Han blev så glad. Det blev Alva och jag också. Efter det var han gladare. Så kom det som var höjdpunkten för alla oss med barn i särskolan: särskolebarnen från fritids Draken sjöng sången "Världens bästa fritids". Bästa assistenten Magnus spelade elbas, suveräna musikläraren Gunvor spelade keyboard och lille Noel i rullstol gick loss på en gitarr. Och barnen sjöng och tecknade. Tönnes gick självmant upp på scenen. Tönnes sjöng med och tecknade. Jag grät. Tönnes var med, på riktigt.

Tönnes har världens bästa fritids - och världens bästa skola. Han är dessutom den finaste, mysigaste, mest mystiska och helt enkelt bästa Tönnes i hela världen.

Inga kommentarer: