lördag, juli 03, 2010

Cykla omkull

När det var dags för Tönnes att gå till sin pappa igår eftermiddag beslöt jag att prova att cykla, dvs att låta Tönnes cykla och själv också göra det. Jag har inte vågat testa förut eftersom det känns som att man med fördel gör en säpojogg bredvid pojken och hjälper honom att bromsa och se till att han kommer på rätt väg, så att säga. Men eftersom Tönnes har tagit ett sådant utvecklingssprång var jag mogen att försöka.

Först tog vi ut Tönnes cykel. Han började trampa. Jag sade till honom att jag måste hämta min egen cykel som stod på innergården. Tönnes trampade till innergården och körde på eget bevåg ett ärevarv runt gräsmattan medan han väntade på att jag skulle låsa upp min cykel. Så begav vi oss iväg. Jag sade till Tönnes att han fick cykla före mig och bestämma vilken väg vi skulle ta. Han cyklade på åt rätt håll, men så svängde han tillbaka in på en parkeringsplats som vi brukar gå över om vi väljer vägalternativ B. Jag trodde han hade valt alternativ A och sade: "Men Tönnes, nu förstår jag inte riktigt vart du är på väg." Då pekade han åt det håll han tänkte sig - vilket var alldeles rätt väg om man fortsatte på vägalternativ B. Jag fick en hjärtestöt av glädje igen. Tönnes visade att han hade hört vad jag sade och hjälpte mig genom att meddela sin plan. Helt otroligt.

Allt gick så bra tills vi kom fram till porten, ungefär. Där är det lite nedförsbacke och Tönnes är inte så bra på att bromsa, så han fortsatte nedför backen, lyckades svänga innan han krockade med ett grannhus men flög rätt in i en rabatt och välte med cykeln. Jag slängde mig av min cykel och hastade fram. Pojken var oskadd om än ganska jordig, cykeln var OK men han hade knäckt några rabarberstånd där han landade. Jag tröstade och så pratade vi lite om att öva på att bromsa. Jag sade att bromsa och stanna är lika, och tecknade. Tönnes tecknade genast "lika" även han. Han förstår. Däremot är det en helt annan sak att få in det där automatiska bakåttrampet. Det får bli storträning på det. Tönnes har en handbroms också, men när jag skulle lära honom hur man gör såg jag att hans händer är för små för att han skall kunna klara det där greppet när man drar bromsen mot sig. Han släpper handtaget och drar i bromsspaken, vilket inte fungerar.

Men vilka framgångar! Vilken kille! Allt är visserligen inte solsken, när vi var och handlade i torsdags var han jättefånig och på tvären och satte händerna för ansiktet när vi ville prata med honom. Omväxlande slog han sig för pannan och suckade högt över att vi var så enfaldiga och dumma. Men det gör inget. Han har visat så tydligt att han kan samarbeta och jag hoppas att han skall vilja göra det på samma vis hela tiden nu. Jag hoppas att vi skall få se mer än bara toppen på isberget och att Tönnes skall börja visa oss vad han kan. För det har vi märkt glimtvis hela hans liv, att Tönnes är mycket mer medveten och kan mer än vad han visar oss. Det är spännande att få vara med och upptäcka Tönnes. Min mystiska son.

1 kommentar:

Martina sa...

Går handbromsen till framhjulet eller bakhjulet? Bromsa bara med framhjulet är ju aldrig någon hit...