lördag, juli 31, 2010

Domen

Sex och ett halvt år har han dömts till, Göran Lindberg. Jag tänker: bra. Sedan, som alltid när det gäller fängelsestraff, undrar jag hur han kommer att vara när han kommer ut. Kommer han att ha lärt sig något och förändrats som person? Förmodligen inte. Fast...hans medfångar lär inte gilla honom, så det finns en möjlighet att han får lära sig hur det är att vara offer.

Igår rapporterade UNT att två ledamöter i polisstyrelsen i Uppsala vill ha en slags sanningskommission som utreder Lindbergs tid som polischef. För det verkar inte troligt nej, att han plötsligt skulle debutera som köpare av sex med gymnasieflickor i och med att han avgick. Vad hade han för sig under sin polischefstid? Först tänkte jag att det är väl ingen större vits med en sådan utredning. Man vet väl ändå, eller kan ana. Sedan skämdes jag över att jag tänkte så, för utan en kontroll av den tiden innebär det att de flickor han då - möjligen - har behandlat illa inte får upprättelse. Det är ju så med Lindberg, att det inte bara handlar om att han köpt sex. Det handlar också om att han köpt sex och varit våldsam. Det vill säga, han har inte betett sig så som man gör i myten om den jämställda sexhandeln; han har gått över gränsen, varit våldsam och nedsättande och kränkt den han köpt sex av. Han har även fällts för ett flertal våldtäkter. En av åtalspunkterna, som dock ogillades, var förberedelse till våldtäkt på barn. Bilden man får av honom är att han beter sig riktigt illa och är farlig för främst unga kvinnor.

Även det är så otäckt. Gymnasieflickor som, vad det verkar, går från skolan direkt till en lägenhet där de säljer sex. Och inte verkar vara särskilt lyckliga över det. Vem skulle vara det, när man förutom allt annat som åtminstone jag anser vara destruktivt med prostitution, riskerar kunder som skiter i överenskommelser och gör en illa. Nu slipper de Lindberg ett tag framöver. Men han har ju många vänner i anden, så att säga, så skiten fortsätter.

Jag hoppas att Göran Lindbergs fängelsetid resulterar i det fångvården åtminstone pratar om: rehabilitering. Det känns dock mest som en läpparnas bekännelse. När det gäller brott som är ett resultat av en människas störningar vete tusan om de kan förändras av fängelse. Å andra sidan finns det inget annat.

Inga kommentarer: