måndag, juli 26, 2010

Lite vänlighet och hyfs, tack

Då och då stöter man på människor som beter sig dåligt mot sin omgivning. Det är inte något man blir glad av, direkt. Då och då stöter man på människor som gör dagen lite bättre enbart genom att de är vänliga. Uppför sig som folk, helt enkelt. Och tänk vad det betyder mycket!

Jag tycker att det är viktigt med en vänlig vardagston. Jag tycker att det är viktigt att man uppför sig hyfsat och artigt. Märkligt nog finns det personer som tycker att artighet är fjäsk, att göra sig till och inte vara sig själv. "Jag är som jag är, jag!" Så otroligt fel. Att bete sig schysst mot andra borde väl vara en alldeles naturlig del av alla människors liv. Om man tycker att man måste göra sig till för att uppföra sig väl, då har något gått väldigt fel, skulle jag påstå. Lite artighet har väl ingen dött av, men det sitter mycket långt inne hos alldeles för många. Jag kan bara inte förstå varför.

Jag är inte själv något vänligt leende fenomen helt igenom eftersom jag är precis lika mycket människa som alla. Man brister, av trötthet eller för att man blir så illa bemött att man faktiskt inte har lust att vara schysst mot någon som är otrevlig. Det handlar lite om att det inte bara är en som skall le - utan gensvar är det svårt att orka. Jag strävar ändå efter att i första hand uppföra mig väl även mot bufflarna jag möter. Orken att fortsätta hänga kvar i vänligheten beror på hur buffliga de är!

Inga kommentarer: