onsdag, juli 07, 2010

Slaskjournalistik

Arbetsmarknadsministerns avgång av personliga skäl, till stor del på grund av medias övertramp gentemot hans barn, gör de flesta upprörda. Med rätta undrar man hur långt man kan gå i jakten efter en viss typ av nyheter - de nyheter som går ut på att gräva sig in i människors privatliv och inte låta någon vara i fred, inte ens de som faktiskt inte ens är den så kallade kändise utan dennes stackars anhöriga. Sökande efter fakta är en sak, snaskande i privata svårigheter och känslor är något annat. Det är för jävligt, helt enkelt.

Men...vi köper tidningarna. Vi (nä, inte jag, men större delen av mänskligheten) köper faktiskt de tidningar som har krigsstorlek på sina löp när de gastar att någon har visat brösten i TV, att någon är sjuk, att en politiker har problem i sin kärleksrelation och allt annat snaskande som ingen vettig människa tycker är en egentlig nyhetsrapportering. Kan vi inte utnyttja den då och då omtalade konsumentmakten och låta bli att köpa kvällstidningar och skvallertidningar? Då kanske vi hamnar i ett läge då det inte längre är intressant för en journalist att ringa till en sextonåring och fråga vad hon tycker om att hennes pappa ligger på hjärtintensiven - innan familjen har hunnit kontakta henne. Så dum fråga dessutom. Vad har det för allmänintresse att sagda sextonåring säger det som alla skulle säga: "Det är fruktansvärt"?

Men jag tror inte det går att lägga locket på. Den här typen av journalistisk har alltid funnits och har helt enkelt bara tagit klivet över i mer respekterade salonger än tidigare. För att vi köper tidningarna. Det är vårt fel.

Varför är vi människor så dumma att vi gör vår nästa illa?

Inga kommentarer: