måndag, juli 19, 2010

Stillhet - en underlighet i dagens samhälle

Ljudnedskräpning gör mig galen. Jag blir rasande på grannar som drar igång musik på mycket hög volym och dessutom öppnar fönstren så att ingen skall slippa undan. Jag tycker att jag i viss utsträckning skall kunna få välja själv vilka ljud jag vill ha i mina öron när jag befinner mig i mitt hem. Det innebär inte att jag är fullständigt rabiat; jag har inget emot att höra fötter som går i trappor, dörrar som stängs, enstaka bebisar som skriker eller glada röster från någon fest. Men musiken som dras upp så högt att den dränker alla mina egna hemmaljud, den hatar jag.

Jag möter sällan någon större förståelse för det här. Tanken på att man skulle vilja ha stilla omkring sig för att få rensa ur öronen då och då och kunna läsa en bok eller bara tänka i lugn och ro verkar fullkomligt koko. Man är befängd som önskar sig färre ljud. Helst skall hela tillvaron fyllas av musik som bakgrundsljud, surrande datorer, brummande apparater, alla TV-apparater som finns skall vara påslagna jämt oavsett om någon tittar eller inte och som grädde på moset måste alla skrika till varandra för att överrösta ljuden. Var hittar man då det lågmälda och förtroliga samtalet, till exempel? Jag vill inte lära mina barn att de absolut måste ha riktigt hög volym på TV och musik för att kunna höra riktigt. Jag tycker det är konstigt att ljudnivåerna bara höjs och höjs hela tiden. Att gå på bio idag är ibland plågsamt för mig eftersom ljudet är så galet högt och basen dundrar så det känns i hela kroppen - nog måste människor kunna höra utan att det skall behöva vara så extremt högt?

Det storslagna och höggljudda får vi så mycket av ändå, så jag tror knappast jag behöver värna om den känsla även jag har ibland, att få höra viss musik riktigt högt då och då. Skillnaden mellan mig och - ja, alla andra! - är att då tar jag på mig hörlurar eftersom jag inte är så arrogant att jag tror att alla vill höra just mina ljud där och då. Jag vill slå ett slag för det lågmälda. Det stilla. Det som tillåter att man kan höra nyanser och gör att man lyssnar aktivt. Detta gör mig tydligen till en riktig kuf. Underlig. Superkonstig. Då är jag väl det, då.

Inga kommentarer: