fredag, juli 30, 2010

Tonårsmamma

Det där med att få tonåringar, det tar jag med ro. Fina dottern är lika fin som hon alltid har varit, oavsett pubertet, och vi har hittills inte haft någon storm i vår relation. Fina stora pojken fyller tonåring i slutet av augusti. Hittills har även hans utveckling varit lugn. Än så länge märks det mer på hans inre än hans yttre att han börjar bli stor.

Häromdagen insåg jag att jag har en till pubertetskille på gång. Letade reda på dammiga Downsboken - det är länge sedan den var daglig läsning för mig, så jag har glömt precis vad som sägs om vad! - och läste lite. Där stod det normal pubertet, möjligen lite tidigare för flickorna. Googlade. Kunskapsbanken. säger "forskning visar på tidig pubertet". Egentligen behövde jag inte läsa, jag har ju Tönnes framför ögonen. Även inför hans pubertet och sedermera tonår (han är bara elva, tolv i december) är jag rätt lugn. Det finns dock en sak som skaver lite där, och det är att det tydligen är vanligt i samband med tonåren att barnen börjar förstå att de är annorlunda. Det är sådana gånger man skall gömma Downsboken långt ner i en låda, för det medicinska avsnittet är en enda glad parad av barnleukemi, problem med syn och hörsel, tonårsdepressioner och tidig Alzheimers.

Men när jag tänker på hur Tönnes är idag kan jag faktiskt hoppas att det inte kommer att kännas så dramatiskt för honom. Han är en cool kille med ofantliga dolda djup. Det är fullt möjligt att han redan vet och är okej med det. Eller att han inte vet och aldrig kommer att bekymra sig över just detta. Oavsett vilket hoppas jag innerligt att han inte kommer att ha sitt funktionshinder att deppa extra mycket över. Tonåren kan vara jobbiga nog ändå för den som skall igenom dem.

Inga kommentarer: