tisdag, augusti 17, 2010

Eja, vore vi där

Idag hörde jag en ung, kvinnlig VD bedömas på följande sätt: "Hon är ju väldigt söt, förstås - och hyfsat kompetent".

Jag funderar. Letar i minnet. Nä, jag har aldrig hört en mans kompetens (oavsett hans ålder) bli omtalad på ett sådant sätt att man anser att hans utseende skulle vara relevant i en bedömning. Vi har fruktansvärt långt kvar till den tid jag drömmer om, då vi blir bedömda som individer och människor istället.

Det finns så många exempel på att en kvinnas utseende är en egenskap som det är relevant att hänvisa till. När en man skall säga något uppskattande om en kvinna som han arbetar med (arbetskamrat, styrelsekollega etc) så blir det ofta yttranden om hennes utseende eller klädsel, även om bakgrunden till uppskattningen är att hon gjort ett bra arbete. Jag skall påpeka att det här oftast inte gäller den yngre generationernas män - de klarar att ge en kvinna sitt erkännande utan att storkna. Men de medelålders och ännu äldre, de verkar generellt sett vara livrädda för att att ge en kvinna den kraft och kanhända även makt ett erkännande hennes av kompetens och duglighet kan ge. I situationer när man uppenbart måste visa sin uppskattning av en sådan kvinna och en sådan duglighet, väljer man istället att fokusera på något som inte ger kvinnan någon betydelse och makt: man säger att hon är så söt eller har så snygg blus. Jag säger med kraft att jag hellre vill höra att jag har gjort ett bra jobb än att jag får höra att min blus är snygg.

Det fungerar åt två håll, förstås. Eftersom en kvinnas utseende är så otroligt viktigt att man alltid måste nämna det, så är det en belastning att inte vara jättesöt eller snygg. Men om en kvinna å andra sidan är det, så kan man vifta bort hennes betydelse med hänvisning till just det! Ärligt talat, har män samma problem? Skulle inte tro det.

Inga kommentarer: