söndag, augusti 22, 2010

Vacker söndagsmorgon

Himlen är blå och lätt beströdd med vita moln. Solen lyser. Riktigt födelsedagsväder, brukar man säga. Och idag är det ju födelsedag hos oss, för Justus fyller tretton år. Jag kommer ihåg allt kring alla mina barns födelse, men när Justus bestämde sig för att komma ut i livet var det under ganska speciella omständigheter.

Den 21 augusti 1997 fick Samuel komma hem på nattpermission för första gången på drygt tre månader. Han och vi (vi turades om) hade bott på sjukhuset hela den tiden. Alva fick i princip inte träffa honom på grund av infektionsrisker. Så det är inte för mycket att säga att den dagen och natten var en milstolpe. Det kändes ovant och konstigt samtidigt som det var underbart. Samuel hade svårt att sova - han kände förmodligen precis som jag - och kom tassande in till vår säng mot morgonkröken. Efter en stunds mysande och tittande på min son som äntligen fick sova hemma en natt igen började värkarna. Dagen gick. Samuel fick vara på sjukhuset med våra snälla vänner för han skulle få infusion under flera timmar medan vi gick och väntade på att värkarna skulle bli ordentliga. Och det blev de ju. Framåt sextiden kom han fram, Justus. Ända sedan dess har han varit till en sådan tröst och glädje.

Inga kommentarer: