torsdag, april 14, 2011

Jag och mina rymdsagor

Emellanåt skriver jag närmast apologetiskt om genren science-fiction i TV-serieform. Jag skall inte upprepa mig för mycket utan bara slå fast det självklara: människor har i alla tider berättat sagor för varandra. Ibland är det till tröst, ibland för att vara moraliskt upplyftande, ibland för att hitta förklaringsmodeller och ibland bara för att det är så roligt. Science-fiction är precis ett sådant fenomen. Man lyfter ut människan ur sin vanliga miljö och berättar hur hon klarar sig och vilka dilemman som finns kvar och hur man förhåller sig till universum och sin mänsklighet.

Jag är framförallt en trekkie. Det spelar ingen roll att original-Star Trek är dödstråkigt, har fjompiga kostymer och nästan alla avsnitt handlar om hur Kirk tampas med lättklädda utomjordiska fruntimmer. Star Trek Next Generation har bättre manus och bättre skådspelare, och Deep Space 9 och Voyager fortsatte att utvecklas så att det fanns en längre storyline, vilket gjorde att karaktärerna inte förändrades mellan varje avsnitt beroende av vilken spännande ny planet man satte dem på. Star Trek rules!

Nu tittar jag på Månbas Alpha, eller Space 1999 som den heter i original. Jag såg bara ett eller två avsnitt som barn och de höll på att skrämma skiten ur mig. När jag tittar nu förstår jag varför. Trots den fjompiga, lättklädda kostymeringsfaktorn är den så djupt allvarlig hela tiden. Det är den enda serie jag sett där befälhavaren faktiskt kallsvettas, gråter och darrar på läppen när det sker något ovanligt ruskigt. Bara hela upplägget kan ju ge en klaustrofobi. Där far de omkring, instängda i sin månbas som är placerad på en måne som slitits ut sitt omlopp och liksom susar omkring planlöst. Jag tittar vidare, andlöst förväntansfull.

Dagens populärkultur-meningslösa-vetande-åsikt: Martin Landau är bäst. Barabara Bain är rätt kass tycker jag, men hon är väldigt lik sin och Landaus dotter Juliet. Juliet Landau är ruskigt begåvad. Kolla in hennes karaktär Drusilla i Buffy och vampyrerna!

Jag vet inte vad det här inlägget handlar om. Ursäkta.

Inga kommentarer: