måndag, maj 16, 2011

Det hårda livet som körsångare

Barnen har haft studiedag idag. Justus har sovit gott och länge och slappat framför TV-n resten av dagen och var inställd på att fortsätta göra det några timmar till. Då förstörde jag allt genom att sticka in huvudet och säga "Du vet väl att det är körövning ikväll, va?". Justus såg förvånad på mig och svarade " Nej, hon sade att vi skulle vara lediga." "Men jag läste just ett mejl där hon påminner om att det är sista repet innan Rättvik (gosskörsfestival på stiftsgården i helgen) och att det är extra viktigt." "Men hon SADE att vi skulle vara lediga!" Vi kollade mejlen tillsammans. Jag hade rätt. Justus blev oväntat nedslagen av detta besked. Han blängde så pass att jag till slut bad honom att inte döda budbäraren, det vill säga mig. Då log han lite, men det störde han sinne för rättvisa och (faktiskt) ordning att det var nytt besked.

Jag tänkte bara att Justus uppenbarligen inte har nått full kunskap om hur körledarsläktet fungerar än. Blotta tanken på att kören skulle få ledigt sista repetitionen innan man drar iväg för att visa upp sig för att hålla fanan högt som den där prestigefyllda Uppsala domkyrkas gosskör - den är löjlig. Självklart säger körledaren "ledigt", men så går dagarna och så växer nervositeten och så inser hon (Hon = den utmärkta ledaren för gosskören och flickkören, Margareta Raab. Jag tar ständigt av mig hatten för henne i andanom.) att här måste det slipas och putsas och trots att hon inte kan vara med själv så kan man låna in Andrew att leda slutarbetet. Det är helt naturligt. Det enda skälet till frånvaro jag kan tänkas mig accepteras är egen begravning.

Jag hoppas att sången ädla känslor föder särskilt denna kväll så att det mörka molnet över Justus huvud har försvunnit när han kommer hem. Inte för min skull, utan för hans egen.

2 kommentarer:

Margareta Raab sa...

Nej, men här måste bringas ordning:
1. Nästa måndag har sopranerna fått ledigt. Det har jag sagt. Har aldrig ens tänkt tanken att ge ledigt idag.
2. Giltiga skäl till frånvaro är pest, kolera och barnafödande. Egen begravning gillas icke.

Men tack för snälla ord. Och Justus såg väldigt glad ut hela repetitionen, till och med så att jag kände mig föranledd att kommentera det.

För övrigt skulle jag vilja tipsa er om att ta Sigvard till London och se Billy Elliot när han börjar få lite kläm på engelskan. Jag tror att han skulle älska den! Jag tänkte på honom flera gånger under föreställningen.

Jenny sa...

Jag tyckte väl att det var något skumt med ledighet denna vecka...

Sigvard har sett Billy Elliot i London! Och mycket riktigt tyckte han mycket om den även om det var svårt att hänga med hela tiden.