torsdag, maj 12, 2011

Från en svunnen tid


I källarförrådet snubblar man över dem. I några föreningslokaler står de stolt uppställda i ett hörn som glada färgklickar. De syns annars inte alls. Jag talar om fanor och /eller standar. Ofta tänker jag att om vi gjorde nya fanor och använde idag så skulle de vara mer sparsmakade. Vi skulle heller inte använda oss av ett för högtravande språkbruk, vilket är lite synd. En stor del av charmen med fanorna är att man inte generade sig för att använda högstämda deviser. Den ironiska generationen klarar inte det.

Folkrörelsearkivet öppnar en utställning av nykterhetsrörelsens fanor den 31 maj. Jag har oblygt snott text om historik samt bilder, Per Agius på folkrörelsearkivet sade att det gick bra att ha det på våra hemsidor och min blogg kan väl nästan räknas som en rörelsehemsida, eller hur?

NYKTERHETSRÖRELSENS FANOR
Utställning på Uppsala stadsbibliotek 31 maj – 18 juni
Folkrörelsearkivet visar upp standar från nykterhetsrörelsen på stadsbiblioteket. Utställningen invigs tisdagen den 31 maj kl. 17:30 av Magnus Andersson, IOGT-NTO-distriktet i Uppsala.

Folkrörelsearkivet för Uppsala län förvarar omkring 350 st. fanor och standar i sina
samlingar. Av dessa kommer drygt 130 från nykterhetsorganisationer runt om i länet.
Nykterhetsrörelsens standar är ofta påfallande vackra med sin färgrikedom och sitt konstfulla symbolspråk.

Bruket av föreningsfanor var tidigare vanligt inom framför allt nykterhets- och
arbetarrörelsen. Fanan var en viktig symbol för medlemmarna att samlas under, för att
manifestera sina gemensamma strävanden och känna samhörighet och stolthet. Fanorna var stora, ofta över två meter långa, och tillverkade av siden, ylle eller bomull. Motiven var ofta handmålade, men det förekom även broderier. Nästan alltid anlitades
professionella ateljéer för att tillverka dem. De smyckades med tofsar och toppemblem och användes ofta i demonstrationståg, till exempel för att propagera för allmän rösträtt eller rusdrycksförbud.

Nykterhetsrörelsens över 100 år gamla standar är praktfulla konsthantverk som inte längre syns ute i samhället. Men nu får allmänheten möjlighet att bekanta sig med denna kulturskatt, när Folkrörelsearkivet ställer ut ett urval av dem på Uppsala stadsbibliotek.