måndag, juni 27, 2011

Navelskådning

Jag, jag jag. Åh vad jag är trött på mig. Så less på den där mänskan som återigen är halvvägs in i en kass depression som hon försöker att inte låtsas om men som gnager ända in i märgen. Som har privilegiet att få åka på kongress till Åre med både resa, mat och logi betalt och som bara inte vill. Har inte lust. Mår ständigt lite illa och är jättetrött av det och skall samtidigt packa och tänka på kongresshandlingar och försöka se till att barnen får både mat och prat av sin mamma under tiden - som om inte alla har det så, mer eller mindre! Byt ut kongress mot något annat. Vanlig semesterpackning och dito resa räcker. Och de allra flesta människor klarar det utan större åthävor. För mig är det en jätteansträngning.

Tänk om man vore som en vanlig, normal människa någon gång.

2 kommentarer:

Bella sa...

Jadu, tänk om man vore det. Andra kommer aldrig att förstå hur det känns när det gör ont i själen så mycket att man knappt orkar duscha. Vi får ta hand om varandra, vi psykfall =)

Kram

em sa...

Tänk om det funnes en osviklig snabbkur som fick upp en ur livets gropar. Jag känner inte till någon - men jag tänker på dig!
Margaretha