fredag, juni 10, 2011

Underbara dagar framför oss

Som synes läser jag Henrik Berggrens biografi över Olof Palme. (Den bästa titel på en biografi jag någonsin sett.) Biografin är i sig en litterär genre som jag har svårt för eftersom de flesta levnadstecknare fastnar i samma fällor: uppräkningar av detaljer och namn samt slutsatser som ibland känns väl lösa. (Påhittat typexempel: Hon hade en blå boll som barn och sedan dess älskade hon blått.Eller: Eftersom hennes morfars bror en gång försökt sig på en Atlantsimning är det inte underligt att hon intresserade sig för just simning.) Men eftersom jag just hade läst en så bra biografi, (Beata Arnborgs över Bang), tänkte jag att nu är det dags. Ämnet intresserade mig men formen hade avskräckt för att sätta igång med läsningen tidigare.

Jag har inte hunnit riktigt halvvägs än och har redan fått två käpphästar. 1) Om Berggren skriver "ironiskt nog" en gång till slänger jag ut boken från balkongen. Den andra är mer seriös, alltså 2) Berggren lägger oerhört stor vikt vid Palmes föräldra- och släktarv på svärdssidan medan moderns släkt och inflytandet från henne och den delen av familjen tydligen var helt försumbar. Det är alltså bara den patriarkala strukturen som är av intresse för Berggren. Det retar mig. Visst är det av betydelse att ha med sig ett arv av män i staten eller svensk företagsamhet - men Berggren pratar så jämra mycket om hur det arvet har påverkat Palme och hur han ärvt egenskaper från sin far, farfar och farfars bror att jag snart tappar sugen. Jag inbillar mig att någonstans borde mammans ganska speciella erfarenheter och den släkthistorien vara minst lika viktig. Framförallt som jag tycker att Olof Palme föds i en brännpunkt mellan trygg, svensk borgerlighet och landsflyktig balttysk adel och att det borde ha påverkat hela familjen.

Men nu är det inte jag som skriver biografier. Det är heller inte jag som har lagt ner tid åt efterforskning eller suttit och grunnat över mina infallsvinklar till ämnet Palme. Jag sitter och hobbyspekulerar, så mina klagomål får tas för vad de är. Just för minuten är mitt största klagomål att boken är för otymplig för att jag skall klara att läsa den i hängmattan utan att få träningsvärk i armarna.

Inga kommentarer: