tisdag, juli 05, 2011

Ay, Marieke, Marieke

Emellanåt får jag ett sug. Jag bara måste ta fram mina Jacques Brelskivor och försjunka i dramatiken, humorn, sorgen och känna att den där karln, han var större än livet självt. Det var under mitt andra år på gymnasiet som jag plockade fram pappas Brelskivor ur hyllan och började lyssna i ett vagt försök att träna min franska. År 1986 vill jag påstå att det var ytterst få sjuttonåringar som lyssnade på Brel, men där gick jag med min bärbara bandspelare (freestyle kallad) och lurar och rycktes med av de stora känslorna och gesterna. Fnissade nöjt åt att jag förstod texten i "Madeleine" och njöt av det otroliga orkesterarrangemanget - men främst åt Brels förmåga att trolla med rösten.

Vart efter åren har gått infaller mina Brelperioder med längre mellanrum. Jag har nog med vardagsdramatik som det är, och min franska är inte många uns bättre än 1986 - men ibland kommer suget. Idag är det här. Så nu lyssnar jag. J´arrive!

P.S. Innan någon lyckligt hånfullt börjar skråla "Under en filt i Madrid" hastar jag att säga att jag, trots min förtjusning för Brel, medger att Galenskaparnas och After Shaves parodi är klockren. Kjell Brel finns också, även om hans bror Jacques hade en större begåvning.

Inga kommentarer: