söndag, juli 03, 2011

Hemkomst

Igår kväll sprang jag ihop med Sigvard med jämna mellanrum när han tog paus från discot. I en av dem sade han att när vi kom hem ville han åka till Samuel först.

Idag har vi åkt ett oförsenat kongresståg från Åre. I Gävletrakten sådär kollade jag läget vad det gällde gravbesöket. Jo, det stod kvar. När vi nästan var framme i Uppsala frågade jag om det fanns någon särskild anledning till att han ville gå till Samuels grav. Jo, det gjorde det. Vill du berätta, frågade jag. Nej, det ville han inte. Däremot ville han lägga den lilla röda plyschgris han vann i en automat igår på graven.

Olle hämtade oss vid tåget och vi åkte alla till kyrkogården. Sigvard tog tid på sig, placerade grisen och plockade en liten bukett med klöver i gräsmattan och lade vid gravens kant. Vi tog några smultron. Samuels grav är täckt av smultronplantor som ger fina bär år efter år. Sedan åkte vi hem. Sigvard följde med sin pappa och jag och Björn for till vårt. Vi funderade på vad det var som utlöste Sigvards plötsliga önskan. Då berättade Björn att han och Sigvard - som har gjort det mesta tillsammans medan jag har suttit i förhandlingar - under veckan har träffat flera personer som kände mig och Olle sedan gammalt, flera av dem gamla Arkabor som kom ihåg Samuel och pratade om honom med Björn. Och Sigvard hörde. Jag tror att det blev mer uppenbart för Sigvard att Samuel var en person som verkligen har funnits, nu när det var folk utanför familjen som kom ihåg honom.

Det känns oerhört gott i mitt hjärta just nu. Både att Sigvard tog det till sig på det fina sätt han gjorde, och att Samuel är ihågkommen. Det är alldeles sant det som sägs om att så länge man minns en människa är hon inte borta.

Inga kommentarer: