torsdag, juli 14, 2011

Ingen människovän idag

I morse tog Tönnes och jag tåget till Flen. Orsaken var att jag skulle gå på bio på eftermiddagen med Justus och Sigvard (hemma i Uppsala) och se Harry Potter och dödsrelikerna del 2. När man är gift med Björn är lösningen att åka till Flen en helt självklar logistisk företeelse. Vi satt där på tåget och hade småtråkigt. Både Tönnes och jag var trötta och gäspade krokodilgapsstort med jämna mellanrum.

Jag tycker inte så vidare värst om att åka tåg. Orsaken är medpassagerarna. Idag ville jag utdela piskrapp under fotsulorna till mamman som inte hade haft vett att ta med hörlurar åt sin telning som spelade dataspel i tre timmar. Pip, blipp. Pipipip, blipp. Skrammel. Vrål. Blipp. Pip. Till slut frågade jag tillkämpat vänligt om de månne hade hörlurar med, och då sade mamman glatt att det var ju en jättebra idé och varför hade de inte tänkt på det. Det undrade jag också.

Rapp under fotsulorna även till den person som går in i en djurfri vagn och sätter sig. Med sin hund. Ännu fler rapp till tågpersonalen som aviserade hennes biljett men struntade i hunden. Som allergiker blir jag rasande, för det innebär att jag verkligen inte kan veta att det inte har suttit tretton katter, fyra kaniner och tjugo hundar i den icke-sanerade vagnen längs med vägen. Djurfritt. Hur tänker man när man bara skiter i det?

Slängde av Tönnes i Flen i förbifarten, tog vår bil som stod parkerad och körde plattan i mattan hem igen. Kom hem vid 13 vilket innebar att jag hann ta en kopp te och pudra näsan innan vi drog till bion halv två. Jag går ytterst sällan på bio. Jag gillar inte att gå på bio. Jag älskar film men har med åren börjat tycka intensivt illa om biosalongen. Det beror till stor del på att ljudet är så högt på att jag mår fysiskt illa efter en stund. Men mycket beror på medmänniskorna. Ärligt talat, hur kan någon finna ett nöje i att sitta inspärrad med över hundra galna gnagare som tuggar, knastrar, krasar, smaskar, smackar, prasslar i påsar och med karamellpapper och sedan fortsätter tuggandet i en loop som fortgår hela filmen. Uppenbarligen hamstrar de i kinderna eftersom popcornet och allt jädra prasslande godis räcker till att idissla hela filmen igenom. Min upplevelse förstörs när det i en tyst och stark scen hörs tugg tugg tugg kras smask knäck av malande käkar runt omkring mig.

Jag väntar på DVD:en istället. De gånger jag går på bio är det för att barnen vädjar. Och det är klart att det är roligt att gå med dem, men själva filmen brukar jag sällan tycka att jag har upplevt. Det beror visserligen på vilken sorts film och publik det är, men generellt tycker jag att att folk uppför sig åt fanders.

Läge att citera Calvin (Calvin & Hobbes): "I wish I was dead. No, wait - I wish everyone else was dead."

1 kommentar:

Elisabeth Schönfelder sa...

Men förstår du inte varför det är så himla hög volym på bion?! De åtminstone försöker "överrösta" näring-intagnings-ljuden...