söndag, augusti 07, 2011

Katten på regnvägen

Jag hämtade Tönnes ute på Tallkrogen. Det märktes att han har haft det underbart. Kramarna ville aldrig ta slut och han var inte alls pigg på att följa med hem. Han var tyst och sluten i bilen. Det förstår jag så väl. Det är knepigt att ställa om sig från den undantagstillvaron från det vanliga livet till att komma hem igen.

Jag småpratade lite i alla fall. Om regnet som öste ner. Om vilken tur de hade haft som sluppit regn under veckan. Och så "oj!". Jag tog gamla vägen till och från Björklinge för jag tycker den är fin och jag gillar att se domkyrkotornen liksom stå och vinka till en när man närmar sig stan. Någonstans mellan Högsta och Ulva kvarn körde bilen framför på mig en katt. Föraren stannade inte. Jag såg dunsen och hur kattkroppen ryckte. Jag stannade och backade längs med vägrenen för det såg ut som att katten hade kommit från en gård som låg precis till höger utmed vägen. Jag tittade hastigt på kattstackaren som såg stendöd ut. Sedan svängde jag in på gården bredvid för att kolla om katten tillhörde dem som bodde där. Ingen hemma. Sedan visste jag inte vad jag skulle göra. Jag satte mig i bilen igen och for hemåt med Tönnes.

Det känns trist att tänka på katten som ligger där på vägen i regnet nu. Jag tycker det känns som ett dåligt omen på något vis, så nu har jag gett Tönnes en glass och tillåtelse att se på film eller lyssna på musik på sitt rum en stund så jag får samla mig innan vi ger oss iväg igen. Och så undrar jag förstås vad mer jag hade kunnat göra. Skulle jag ha burit kattkroppen till vägkanten? Skulle jag ha ringt polisen? Vad gör man?

Inga kommentarer: