söndag, augusti 28, 2011

Kluster

Under dagens gudstjänst framförde vi bland annat Sven-David Sandströms "Too se a world". Jag tycker om den mycket. I början är den bara mysko. Svag vokalis. Tenorerna kommer in på tredje slaget i ett kluster som surrar till lite dovt så åhörarna fundersamt rynkar pannan. På sista tonen i första takten skall sopranerna ligga och låta som en SAAB med dålig startmotor. Sedan byggs stycket upp till ett mer traditionellt och i stort sett homofont verk med sköna harmonier. Det är bara i början man håller på med kluster och pulserande toner.

Alla gillar inte kluster. Jag är ärligt talat inte överförtjust jag heller. Jag minns med vissa rysningar ett stycke av samme herr Sandström som vi sjöng mina första år i kören. I "En ny himmel och en ny jord" frossar Sandström i kluster och talkörer. Jag hade förträngt det så när jag av en slump fick se noterna igen för något år sedan började jag faktiskt fnissa. Det är inte allt som klarar tidens tand.

Vad är ett kluster? Här är Wikipedias förklaring. Kluster (musik), (även cluster), är en musikalisk term som betecknar en "tonklunga" eller en grupp av näraliggande toner, som spelas eller sjungs samtidigt utan hänsyn till harmoniska förhållanden. Om man skall beskriva upplevelsen av ett kluster är min modesta beskrivning att det låter som att en eller flera personer i flera stämmor plötsligt sjunger fel på samma ton i samma takt. Det blir ett odistinkt murrande som gärna förläggs i ett bisarrt lågt basläge. Kluster bör användas med måtta och förnuft, anser jag.

Det finns andra tillfällen då det låter som att kören plötsligt sjöng fel. I renässansmusik finns ofta det som kallas tvärstånd, som innebär att en stämma, förslagsvis sopranen, sjunger exempelvis ett giss samtidigt som en annan stämma, ofta tenoren, sjunger g. Då ligger tonerna och gnisslar mot varandra på ett rätt fiffigt sätt. Det handlar om ett gnissel på högst en fjärdedel, så det varar inte länge och man kanske till och med kan tro att man har hört fel, men det är tänkt att låta så.

Bekännelse: både kluster och tvärstånd har för mig varit en tillägnad smak. (An acquired taste.) Det var inget jag hade någon större förståelse för när jag som nittonåring började sjunga i Uppsala domkyrkokör. Men efter en så där fem år var jag sofistikerad och beredd på allt som låter mysko!

Inga kommentarer: