onsdag, augusti 17, 2011

Om...

Även jag har nåtts av nyheten att Sveriges kronprinsessa och hennes man väntar barn. Roligt för dem.

Så börjar jag fundera på en del saker. Enligt Svea rikes lag har vi en successionsordning som säger att den förstfödda arvingen blir nästa monark. Oavsett kön - det här ändrades ju när kronprinsessan var tre år eller så och kungaparet har aldrig stuckit under stol med vad de tyckte om det. Märkliga människor. Hur som helst. Jag som inte tycker att kön är en relevant faktor när det gäller representation eller ledarskap är nöjd med en könsneutral ordning. Men, tänker jag vidare. Vad händer om kungens förstfödda barnbarn råkar vara ett barn med funktionshinder som innefattar ett förståndshandikapp? Vi säger Downs syndrom eftersom det är det funktionshinder jag av naturliga skäl oftast reflekterar kring. (Den Bernadotteska ordblindheten är visserligen ett funktionshinder men har inget med intelligens att göra.)

Plötsligt blir det ganska uppenbart att det här med att ärva en titel eller position som innebär reell utövande makt är något mycket märkligt. På den tid när kungar och drottningar utövade regeringsmakt fick man lov att ta den tronarvinge man fått utan hänsyn till om den personen var särskilt lämpad för statsmannaskap eller var intelligent eller hade strategiskt tänkande eller var en vettig människa över huvud taget. Det har funnit dåliga regenter som på grund av sina bristande färdigheter har blivit mer eller mindre öppet styrda av omgivande personer med större vett - men då hade man ju lika gärna kunna ha valt en sådan person till regent med en gång. Jag förstår inte att människor gick med på detta så oerhört länge. Idag handlar det om andra färdigheter även om man nog måste vara diplomat ut i fingertopparna för att manövrera som kunglighet. Börjar man med det samtidigt som potträningen? Då blir kanske mycket förklarat, förresten.

Tänk igen då, det hypotetiska lilla kronprinsessbarnet och tronarvingen med Downs syndrom. Gissa om jag önskar att det vore alldeles självklart och okej att den människan fick representera Sverige. Vilken utveckling för världen om så skulle vara fallet! Jag tror tyvärr att många människor skulle vara oerhört missnöjda. Exempelvis topparna inom industri och handel eftersom en person med Downs visserligen inte är dum, men inte direkt svingar sig obehindrat i de diplomatiska och ekonomiska toppkretsarna. I vilket fall skulle han eller hon inte bry sig om exakt samma saker som affärsmänniskorna. Skulle kanske inte vara till nytta som frontfigur och PR inför att sluta handelsavtal. Världen är full av vargar som utnyttjar och skrattar åt allt de inte förstår.

Skulle en person med Downs syndrom eller ett annat tydligt funktionshinder få bli kung eller drottning i Sverige? Om inte, måste man då ändra grundlagen igen? Eller hoppar man bara över det barnet och låtsas som att det "riktiga" barnet kommer sedan, om det kom syskon efter?

2 kommentarer:

em sa...

Precis samma fråga har jag ställt mig. Men misstänker starkt att man inte skulle bära fram ett barn om fosterdiagnostiken visad på avvikelser. Avel på högsta nivå.
M

Jenny sa...

Huga.