torsdag, augusti 25, 2011

Släng dig i väggen, Dan Brown

Jag skall inte ta upp utrymme i onödan med att berätta vad jag tycker om Dan Browns författarskap. Däremot tänker jag säga att jag läser "Strindbergs stjärna" och ofta fnissar skadeglatt när jag tänker på vad herr Brown skulle ha gjort av samma berättelse. Inte bara han, förresten. Raymond Khouri skulle kunnat slakta den ganska bra också.

I motsats till exempelvis en recension i Dagens Nyheter anser jag att Jan Wallentin har gjort ett bra jobb med sin mysteriethriller eller vad man skall kalla det. Huvudpersonerna besitter givetvis vissa speciella egenskaper och gåvor, det hör till genren, men de beter sig hyfsat vanligt. De blir inte först instängda under en sarkofag i en brinnande kyrka för att sedan nästan drunkna och sedan åka med en galen superhjältepåve i helikopter för att bli utkastad därifrån utan fallskärm för att landa i en flod, ragla upp på flodbanken, komma till akuten och få ett plåster och sedan vara fullt beredd att springa och klättra och tänka och jaga skurkar. Under ett och samma dygn. Inte så i "Strindbergs stjärna". Där funkar det att vara drogad hela tiden och ändå kunna ha tankeskärpa nog att lista ut sammanhang. Och så har man förstås den för genren oumbärliga medhjälparen, den där personen som varit hacker sedan treårsåldern och förmår ändra hela världen med några tangenttryck. Själva mysteriet är lagom fånigt. Lite hemliga sammanslutningar på det och så är det hela i hamn.

Jag kanske skulle slå mig på det också. Klura ett något lagom ockult och gå steget längre än Wallentin och låta det vara en över-fyrtio-flerbarnsmamma som går loss på mysteriet. Utan medhjälpare och övernaturliga förmågor. Inte ens en knivskarp intelligens.

Inga kommentarer: